Afghanistans barnmorskor förändrar samhället

Afghanistans Barnmorskor Förändrar Samhället

Barnmorskorna i dagens Afghanistan gör inte bara en hälsoinsats, räddar inte bara liv, är inte bara en kvinnorättsfråga. Barnmorskorna är idag tillsammans med den ökade skolutbildningen för både flickor och pojkar en stark samhällsomdanande kraft i hela det afghanska samhället. – Receptet har varit hårt arbete och utbildning säger Nasrin Oryakhil. 

Text och Foto: Donald Boström

En disig februarimorgon när planet tar mark på Kabuls flygplats syns diffusa figurer klättra omkring och hacka is på rader av militärhelikoptrar och flygplan. 

Militärplanen på marken och en överrepresentation av muskulösa kortklippta män inne i passagerarplanet som just landat vittnar om att vi nu befinner oss i ett land i krig. 

Vägen in mot huvudstan kör vi genom sjöar av smältvatten som får trafiken att sakta ner förbi grå betongmurar som ställts som bombskydd framför officiella byggnader. Vakter visiterar besökare som kommer och går, upptejpade lappar visar att det är strängeligen förbjudet att ta med sig handgranater och maskingevär in på restauranger och kontor.

Med viss regelbundenhet spränger sig en självmordsbombare på gatan, i ett varuhus, eller i en folksamling. 

Kvinnor i Mazar-e-Sharif, norra Afghanistan.
Kvinnor i Mazar-e-Sharif, norra Afghanistan.

Afghanistan tillhör de länder i världen med högst mödradödlighet. 49 kvinnor per dygn avlider i samband med graviditet och förlossning. När talibanstyret var över 2001 fanns bara 400 utbildade barnmorskor i hela landet på en befolkning på nästan 30 miljoner. Konsekvenserna är en massiv pågående kvinnodöd.

Idag har barnmorskor börjat utbildas igen och börjar komma ut i byarna. Som en osynlig vind sveper barnmorskornas kvinnosyn in i provins för provins, distrikt för distrikt, i by för by och inget ser ut att kunna stoppa det.

Barnmorskornas i dagens Afghanistan gör inte bara en hälsoinsats, räddar inte bara liv, är inte bara en kvinnorättsfråga, inte bara en praktisk eller ekonomisk fråga. Barnmorskorna är idag tillsammans med den ökade skolutbildningen för både flickor och pojkar en stark samhällsomdanande kraft i hela det afghanska samhället. Det är inte ett litet ansvar som vilar på en barnmorskas axlar. Men i en kultur där kvinnan varit mannens egendom utan egna rättigheter är det en enorm sprängkraft i den auktoritet barnmorskorna nu bygger upp kring sin samhällsroll.

Som utbildad och arbetande kvinna är hon ett föredöme som kvinnor i hela landet ser upp till, de bidrar till samhällsekonomin och påverkar hela samhället med sig själva som exempel.

Våra blickar vilar på de berömda afghanska bergen när bilen från Mazar-e-Sharif skär genom landskapet mil efter mil på väg mot provinsen Samangan och staden Aibak. Öppna landskap och vidunderliga vidder avlöses av slingriga trånga bergspass.

– Jag var bara tio år gammal när jag bestämde mig för att bli barnmorska säger Muska Farahmand. Nu är hon tjugo år och går första året på den tvååriga barnmorskeutbildningen.

– När min lillasyster skulle födas förstod jag vilka problem kvinnor står inför i Afghanistan. Min bror och far höll sig gömda eftersom de var utbildade och intellektuella. Talibanerna var särskilt ute efter personer av deras sort. En äldre man i släkten fick följa oss på färden till sjukhuset i huvudstaden. Med hans långa skägg och traditionella klädsel kände vi oss aningen säkrare om talibaner skulle dyka upp. På avskilda vägar lyckades han med sin häst och vagn ta oss till huvudstaden. På sjukhuset gav de oss inget hopp, varken barn eller mor skulle kunna räddas menade man. Efter att ha svävat mellan hopp och förtvivlan slutade allt väl med ett akut kejsarsnitt. Ut kom en välskapt liten flicka, och mor återhämtade sig så småningom. 
Från den dagen blev min livsuppgift att rädda liv på kvinnor och barn. 

Kvinna med barn utanför Blå Moskén o Mazar-e-Sharif.
Kvinna med barn utanför Blå Moskén o Mazar-e-Sharif.

1 600 afghanska kvinnor per hundratusen förlossningar dör i barnsäng. Av den över halva miljonen kvinnor i världen som dör varje år i samband förlossning är 18 000 tusen av dessa kvinnor från Afghanistan, fler än två i timmen. I provinsen Badakhshan i nordöstra Afghanistan är mödradödligheten än värre, den högsta i världen, 6 500 kvinnor per 100 000. 86 procent av kvinnorna föder i hemmet i Afghanistan och 74 procent av de barn som föds av en mor som dör i barnsäng, dör själva inom ett år. Siffrorna är från en undersökning 2005 då sex distrikt i Afghanistan undersöktes. Därefter finns bara uppskattningar.

– Jag minns när talibanerna tog makten 1996, hur de via radio meddelade, att kvinnor bara får vistas utomhus i sällskap med sin far, bror eller äkta man säger Kamela Sair, obstetriker i Kabul. Med det följde en rad udda konsekvenser, bara en sådan sak som att vi inte kunde gå till jobbet.

– Det drog naturligtvis ett löjets skimmer över talibanerna. Sjukhusen stod tomma. Inga kvinnliga patienter kunde komma och ingen kvinnlig vårdpersonal kunde arbeta. Efter några dagar med tomma sjukhus fick talibanerna erkänna att sjukhus är en bra idé, och kvinnlig vårdpersonal fick tillåtelse att arbeta på sjukhusen igen. Men under förutsättning att vi skulle bära burka om det fanns män i närheten. Det var då jag beslöt mig för att sluta, säger Dr Kamela. Jag klarade inte av att plötsligt dra på mig en burka vid morgonmötet för att en manlig läkare fanns i rummet. 

I juni 2005 samlades 80 barnmorskor från hela landet och bildade en egen organisation. Nu har de 33 kontor i Afghanistans 34 provinser och arbetar bland annat med Svenska Afghanistankommittén som partner. I dag finns utbildningar för barnmorskor i nästan alla provinser. Men i början var det svårt att få kvinnor till utbildningarna. 

– Vi gick ut på vårdinrättningar och pratade och satte upp lappar om den viktiga utbildningen. Men ingen sökte. Inte en enda kvinna sökte till barnmorskeutbildningen. Tradition och de starka manliga värderingarna gjorde att ingen vågade. Vi var tvungna att besöka byarna personligen. Vi knackade dörr i totalt 700 byar och pratade säger Feroza. När vi förklarat och övertygat familjerna och de äkta männen och andra i byn fick vi tusen anmälningar till barnmorskeutbildningen. Från 400 har vi nu blivit 2 600 barnmorskor i landet. målet är att bli 8 000 barnmorskor i Afghanistan så fort det går. 

Barnmorskeelever vid Svenska Afghanistan Kommittens utbildning i Aibak.
Barnmorskeelever vid Svenska Afghanistan Kommittens utbildning i Aibak.

– Idag är det fortfarande tabu för en kvinna att besöka en klinik. Männen förbjuder dem att gå dit. I några provinser börjar kvinnorna ändå att ta sig till klinikerna även för normalförlossningar. Stigmat avtar sakta tack vare barnmorskornas insatser i byarna, säger Latifa.

– Beviset på att de konservativa värderingarna håller på att ändras är att det idag till och med går talibankvinnor på våra barnmorskeutbildningar i några provinser. 

Från högt uppsatta talibaner från Helmandprovinsen som gränsar till talibanernas starkaste fäste, Kandahar, kommer ett meddelande till Latifa om att de nu vill ha barnmorskor i sina byar. 

Snöovädret har stängt alla flygplatser, Salangtunneln och alla vägar söderut mot Kabul är också stängda. Ni kan inte komma härifrån säger en röst i telefonen. Natten i Mazar-e-Sharif i norr blir lång och kall, med kläderna på eldar jag kaminen med torr ved genom natten. På tv visar man infångade självmordsbombare i orange overaller. En av deras nu döda kumpaner hann spränga sin bomb på ett varuhus i centrala Kabul med fyra döda som resultat. En afghansk familj, far, mor och två små barn blev offer. Ingen kan förstå varför. Bombbältet är nyckeln till paradiset som en av självmordsbombarna uttryckte det.

– Vi har formulerat de viktigaste orsakerna till mödradödligheten som vi nu fokuserar på säger Feroza Mushtari, ordförande i Afghanistans Barnmorskeförbund.

Åttio procent av mödrarna som dör gör det på grund av massiva blödningar. En viktig orsak till det är att kvinnor i Afghanistan föder i snitt upp till sju barn och då ökar riskerna med blödningar. Därefter är det olika komplikationer som att fostret ligger fel, kvinnan är för trång etc. En orsak till de problemen är att över hälften av kvinnorna är under sexton år när de gifter sig i Afghanistan. Deras kroppar är inte alltid redo att föda. Tredje viktigaste orsaken är infektioner. I Afghanistan bistår oftast en äldre kvinna i byn med förlossningen, dessa kvinnor kallas daya, eller TBA, traditional birth attendant. Deras roll är densamma som gamla kvinnor hade i Sverige förr. Även om de med tiden förvärvat en viss erfarenhet så leder deras brist på kompetens till att de inte kan klara svårare situationer. En orsak till mödradödligheten är också att daya överför infektioner till den födande kvinnan. På fjärde plats kommer graviditetsförgiftning och högt blodtryck. Kombinationen av 86 procent av att alla förlossningar sker i hemmen, och 80 procent av de kvinnor som dör förblöder, ger den enkla slutsatsen att vårdinrättningar och utbildade barnmorskor måste finnas där kvinnorna finns. 

– Min stolthet är att vi har minskat dödligheten säger Nasrin Oryakhil som är läkare och chef för kvinnosjukhuset i Kabul.

Barnmorskor på kvinnosjukhuset i Kabul.
Barnmorskor på kvinnosjukhuset i Kabul.

Av de 27 000 födslar vi genomförde på detta sjukhus under 2010, upp till 80 om dagen, avled endast 13 mödrar och 94 barn. Det visar att vi kan komma tillrätta med mödradödligheten. Receptet har varit hårt arbete och utbildning säger Nasrin Oryakhil. 

Idag arbetar 98 barnmorskor på sjukhuset som i treskift på 10 avdelningar bistår mellan 25 till 80 födande kvinnor per dygn, och som mest har de utfört 28 kejsarsnitt på ett dygn. 

– Dörren är öppen för alla säger chefsbarnmorskan Nasima Samadi på kvinnosjukhuset. Privatkliniker skickar hit svåra fall med ambulans, likväl som en enskild kvinna från vilken del av landet som helst är välkommen.

– Med den stora mängd kvinnor vi tar hand om blir alla släktingar ett av de stora problemen. Tänk när vi har åttio kvinnor här samtidigt, som alla har sina släktingar med sig. Sjukhuset fylls av släktingar som trängs med personalen. 

Kvinnor som Feroza, Latifa, Kamela, Nasima, Nasrim och många med dem har förstått vad som måste göras att kvinnor har rätt att leva på samma villkor som män.