Anna bröt båda armarna – fick oväntad diagnos

Anna Bröt Båda Armarna – Fick Oväntad Diagnos

Anna Ungsgård, 54, levde sunt och kände sig helt frisk. Men så bröt hon båda underarmarna och ena handleden vid ett ganska lindrigt fall. Det visade sig att Anna drabbats av benskörhet.

Våren 2017 åkte Anna och hennes sambo Mattias på en efterlängtad semester till Florida. Resan gick bra, och väl framme njöt de i fulla drag av solen, värmen och stranden. Men när Anna skulle ta en kort sväng till toaletterna ovanför stranden var olyckan plötsligt framme.

– Jag gick över en stenläggning och råkade fastna med ena foten mellan stenarna. Av någon anledning fick jag inte fram den andra foten utan jag föll och tog emot mig med båda händerna, säger Anna. 

I fallet slog hon i även i knäna och ansiktet. Uppskrapad och omskakad försökte hon att ta sig upp. Några människor i närheten kom snabbt fram för att hjälpa henne.

– De frågade hur det var med mig. I vanliga fall säger man ju att det gick bra, men jag kände att den här gången hade det kanske inte gått så bra.

Kunde inte lyfta händerna

Med lite stöttning lyckades Anna ta sig till hjälparnas hotellrum alldeles intill. Hon tvättade på egen hand bort blodet på kinden, och efter att ha samlat sig lite gick hon tillbaka till Mattias nere på stranden.

Armar, ben och ansikte värkte. Anna kände tydligt att allt inte var som det skulle och att hon behövde läkarvård. Hon ringde SOS International för att ta reda på vilket sjukhus hon skulle åka till.

– När vi kom dit gjorde det väldigt ont och jag hade blivit stel så att jag inte kunde lyfta händerna högre än hit, säger Anna och höjer underarmarna några få centimeter över bordsskivan.

Att hon kunnat röra händerna och armarna tillräckligt för att tvätta av sig direkt efter olyckan tror hon beror på att hon var chockad. Den ”riktiga” smärtan kom först efter en stund.

På sjukhuset gick allt ganska snabbt och Anna blev väl omhändertagen. Efter att ha röntgats fick hon beskedet att båda underarmarna och ena handleden var brutna.

Men brotten låg bra till och därför skulle ingen operation behövas. Med ena armen i en mitella och en skena på den andra fick Anna lämna sjukhuset.

Bad om en benskörhetsutredning

Hemma i Sverige väntade sjukskrivning och fler läkarbesök. Nu hade Anna också börjat fundera över hur ett egentligen ganska odramatiskt fall kunnat få sådana stora konsekvenser.

– Jag tyckte att det var jättekonstigt att jag gjort mig så illa för så lite. Det tyckte inte min läkare, så därför bad jag om en annan läkare och en benskörhetsutredning.

Mätningen av Annas benmassa visade att hon hade osteopeni, vilket kort kan förklaras som en lindrigare variant av osteoporos, eller benskörhet. 

– Jag hade ju anat att jag var benskör, men jag blev ändå jätteledsen. Efter diagnosen läste jag på om osteoporos och det var ingen rolig läsning. Jag förstod till exempel att man kunde få frakturer på alla kotor och bli alldeles kutryggig. Det kändes förskräckligt.

Anna Ungsgård drabbades av benskörhet
Anna har en lindrigare variant av benskörhet, så kalla osteopenos. Efter att ha fått diagnosen slutade hon med kaffe. I koppen finns i stället numera örtte. Foto: Irmi Persson

Sökte efter mer kunskap

Före olyckan hade Anna inte haft en tanke på att hon skulle kunna vara benskör. Hon var i bra form, höll i gång med olika typer av motion och ledde dessutom yoga på Friskis&Svettis.

Ingen rökning, måttligt alkoholintag och normalsund, vegetarisk kost. Men några riskfaktorer fanns ändå, fast Anna inte reflekterat över dem tidigare.

– Jag är kvinna, vit, 50 plus och ganska lång och smal. Det i sig är riskfaktorer för att drabbas och som man inte kan göra så mycket åt.

När den värsta chocken lagt sig, och Anna läkt ihop tillräckligt för att kunna äta, klä på sig och bläddra i en bok utan hjälp, började hon ta reda på mer om osteoporos. Hon fick en del råd från vården, men de var väldigt generella, och kände därför att hon behövde söka mer kunskap själv.

– Jag frågade efter kostråd men fick inget mer än ett lite diffust ”ät nyttigt”. De sa också att jag skulle motionera men inte hur. 

Slutade med kaffe

I böcker om osteoporos lärde sig Anna att man gärna skulle springa, gå och ägna sig åt lite stötiga aktiviteter som belastar skelettet. Styrke- och balansträning rekommenderades också.

Det har Anna tagit till sig, och numera tillbringar hon betydligt mer tid i gymmet än tidigare.

Kosten har hon också sett över. 

– Jag har slutat med kaffe, som sägs laka ur skelettet, och undviker socker och salt. I tillägg till D-vitamin- och kalciumtabletter som läkaren sagt att jag ska ta äter jag också andra tillskott med magnesium, vitamin K, B12, folsyra, zink, järn, C-vitamin och mangan.

Har fått en ny last

Trots att Annas benskörhet inte är så allvarlig får hon också medicin som ska bidra till att benmassan bibehålls. Behandlingen var inget självklart val, men på grund av frakturerna efter fallet ansåg läkaren att den var befogad.

Den närmaste tiden efter fallet och benbrotten var Anna extra försiktig och rädd för att skada sig igen. Men nu lever hon som vanligt och tänker inte så mycket på benskörheten. På sätt och vis är hon till och med glad att hon fick de där frakturerna

– Om det aldrig hänt hade jag ju inte fått reda på att jag var benskör och heller inte börjat leva hälsosammare. Jag hade till exempel fortsatt dricka sex koppar kaffe per dag. Men nu är min nya last örtte, haha!

Annas boktips

Stärk ditt skelett av Xandria Williams
Träna och förebygg benskörhet av E Joan Bassey och Susie Dinan

Förebygg benskörhet

Benskörhet, osteoporos, beror till stor del på ärftliga faktorer som inte går att göra något åt. Men det finns också påverkbara faktorer. Här är några tips:

  • En stor riskfaktor är att inte röra på sig under uppväxten då skelettet byggs upp. Har du barn, se därför till att de är ute och rör på sig.
  • Motion som belastar skelettet, till exempel styrketräning, löpning, promenader med mera bidrar till att hålla benvävnadens hållfasthet. Men inte bara det, du får också starkare muskler samt förbättrad koordinationsförmåga och balans. 
  • Ät kalciumrika livsmedel hela livet. Mejeriprodukter, baljväxter, spenat och broccoli är bra kalciumkällor.
  • Vistas utomhus, särskilt på sommaren. Kroppen bildar D-vitamin av solljuset och det behövs för kalciumupptaget.
  • Försök att inte bli för tunn, särskilt efter klimakteriet. BMI under 19 är en riskfaktor för osteoporos. Lite lagom hull gör att skelettet belastas. I fettet omvandlas också östron, som under hela livet bildas i binjurarna, till östrogen. Det leder till att man trots menopaus kan få en liten skyddande östrogennivå såvida man inte är för smal. 
  • Rök inte och ha ett måttligt alkoholintag.

Källa: Ingrid Bergström, läkare och forskare vid Karolinska sjukhusets osteoporoscentrum.