Arkitekten som sätter människan i centrum

Arkitekten Som Sätter Människan I Centrum

Människans hjärna fungerar på samma sätt som när vi levde på savannen för 40 000 år sedan. För stadsplanerare och arkitekter öppnar sig helt nya perspektiv när de utgår från människans basala behov av överblick, skydd, identitet och gemenskap

Neuroarkitektur är ett nytt begrepp. I Sverige ännu nästan okänt, men ute i världen spirar det. En svensk pionjär på området är arkitekt Annika Brommesson, som ägnat de senaste åren åt att utforska hur människor upplever platser och byggnader. Hon verkar i ett gränsland mellan arkitektur, neurovetenskap och sociologi.

– Att skapa platser där människor känner sig trygga, mår bra och kan koppla av är samhällsekonomiskt lönsamt. Hjärnan behöver stimulans, men här gäller det att hitta balansen mellan det som aktiverar och det som lugnar. Den som är trygg har lättare att lära, lättare att relatera, jobbar effektivare, blir mer kreativ och håller sig frisk längre, säger hon.

Livfull gågata en sommardag. Människor i alla åldrar promenerar. Kvinnor med rollatorer vilar.
Balanserade miljöer ökar vår prestationsförmåga och minskar stressrelaterade sjukskrivningar. Foto: Annika Brommesson

Skapar stress

Dålig arkitektur däremot, kan göra människor sjuka och olyckliga. Illa utformade platser som kusliga gångtunnlar, ödsliga ytor där få rör sig frivilligt, förfallna hus med slutna fasader där ingen har uppsikt… sådant stressar oss. Att ständigt vara rädd tar energi och släcker glädjen. Det blir svårt att bygga upp en hemkänsla, och sådana miljöer uppmuntrar till brott, säger hon.

Ödslig parkeringsplats under en grå himmel. Bilar, men inte en enda människa.
Ödsliga platser känns otrygga Foto: Annika Brommesson

Detta är väl känt bland poliser och kriminologer. Det bedrivs en hel del forskning kring det som kallas situationsbaserad brottsprevention bland annat vid KTH. Där tittar man mycket på vilka komponenter i en miljö som skapar otrygghet och hur det går att förbättra miljöerna.

Men bland de politiker, samhällsplanerare, fastighetsägare och arkitekter som utformar och förvaltar miljöerna är medvetenheten fortfarande ofta låg.

Hus som objekt

Annika Brommesson framhåller att det i branschen finns många skickliga arkitekter och beställare men att det också ofta saknas kunskap om hur människor fungerar i olika miljöer och hur utformningen av hus och platser styr hur vi mår och lever. Ibland verkar helt andra saker vara i fokus:

– Byggnader ses som objekt. En underliggande intention kan vara något annat än att de ska vara sköna att bo och verka i. Genom historien har byggnader och platser formats utifrån makt, trend, prestige, pengar, eller status.

Hon ger exemplet Turning Torso i Malmö – ett häftigt elegant landmärke som signalerar att Malmö minsann är en modern storstad. Lägenheterna är superlyxiga och dyra. Men närmast omkring huset saknas det där lilla livet som ger gemenskap och sammanhang– butiker, sittplatser, planteringar. Det är svårt att få platsen kring sådana byggnader att bli trivsamma och tilltalande.

”Att skapa platser där människor känner sig trygga, mår bra och kan koppla av är samhällsekonomiskt lönsamt.”

Hon menar att grunden för god platsutformning är trygghet, möjligheter och att där finns ett begripligt sammanhang.

– Tryggt är inte tråkigt. Är du inte trygg blir du inte heller nyfiken eller inspirerad och då går du miste om glädjen att utforska, förklarar hon.

Hotell, entre och trädgårdsservering i försommarljus. Folk vid borden, fikar.
En inbjudande miljö, både lugn och stimulerande. Foto:Annika Brommesson

För att en plats ska fungera väl måste där finnas en blandning av människor och livfulla verksamheter och platsen måste inrymma möjligheter till gemenskap och möten.  Där ska finnas skönhet, överraskningar, lite mystik – kanske en trädgård som skymtar genom en häck eller en fantasieggande port. Roliga butiker. Fönster som lyser vackert om kvällen och låter ana att det levs ett gott liv därinne.

Det är också viktigt att platsen är inbjudande, att den inte utestänger människor. Fysiska hinder som låsta portar, murar, staket och järnjalusier stoppar tillträde. Förbudsskyltar och kameror ökar på känslan av utestängdhet. Vi människor vill höra till. Det är en överlevnadsinstinkt från savannen – den som utesluts från gruppen blir ett lätt byte. Därför blir vi illa berörda när vi inte får vara med.

Murar och lås är tänkta att stänga ute det farliga och de signalerar rädsla.

Vårvinterljus. Mitt på dagen. Butik öppen MEN galler för skyltfönstren och stora stenar på trottoaren. Buskage till höger i bilden.
Lås och galler signalerar fara. Foto Dagmar Forne







Kunskap och analys

Det finns många platser i världen som känns både överskådliga, skyddade, välkomnande och stimulerande. Annika Brommesson talar om hjärnberikande platser – platser som är funktionella och som erbjuder människorna att leva som de önskar.  Barnen kan leka fritt utan övervakning, hemmen ger utrymme för kreativitet, samvaro och lugn, det är lätt att ta sig till skolor, arbetsplatser och olika samhällsfunktioner, det finns en närhet till naturen.

Ofta är det platser som vuxit fram under lång tid, de har en tydlig karaktär och identitet. Men det som funkar på ett ställe kan inte kopieras rakt av med samma goda resultat.

 ”Det man tycker om blir värdefullt, det som är värdefullt vårdar man och det man vårdar stiger i värde”

– När man bygger nytt måste man ta hänsyn till de människor som verkligen ska använda platsen, anser Annika Brommesson.

Därför behöver man tala med de tänkta användarna om hur de jobbar och fråga dem hur deras arbetsmiljö skulle kunna optimeras innan man bygger nytt. För det mesta gör man tvärtom – låter senaste trend styra utformningen. Det som passar på Google kanske inte passar på ett sjukhus. – Aktivitetsbaserade kontor där man inte har någon fast arbetsplats behöver inte vara dåliga om de görs på rätt sätt, men resultatet blir i många fall öppna landskap som ingen orkar jobba i. De anställda flyr till caféer eller hotellobbys för att få något gjort. De som inte kan fly från en stressande miljö mår dåligt och kan i värsta fall bli sjuka. En bullrig ljudmiljö kan sänka prestationen med upp till 66 procent och öka risken för hjärtinfarkt, framhåller hon.

Modern ljus hotellobby, man med dator i förgrunden.
Fik eller hotellobbys blir en tillflykt när arbetsmiljön på kontoren blir för stökig Foto: Annika Brommesson

Annika Brommesson framhåller att bristen på kunskap och analys i slutändan kostar gigantiska summor. Något som såg rätt ut i planeringsskedet kan i realiteten visa sig bli otrivsamt, fungera dåligt och kännas otryggt. Ett exempel är Nya Karolinska Sjukhuset, där det är så stora brister i den nybyggda miljön att kompetent personal slutar eftersom arbetsmiljön inte fungerar. De menar att ingen frågat dem vad de behöver för att  kunna arbeta effektivt.

Spökstäder

Ett kusligt exempel på miljöer där man helt glömt bort människan, är de kinesiska ”Copytowns”, städer som består av exakta kopior av berömda europeiska byggnader. Hus och gator stämmer in i minsta detalj, men platserna är fullkomligt döda. Identitetslösa.

Gata lagd med gatsten. På ömse sidor hus som ser medeltida ut. Putsade fasader, ett i korsvirke. Folktomt. Svensk  trafikskylt motorfordonstrafik förbjuden höger i bild, kompletterad med kinesisk motsvarighet.
Är detta Visby efter neutronbomben som utplånat allt levande liv men lämnat byggnader intakta? Nej, det är en kinesisk copytown, ett mish-mash av kopior på nordiska hus.

– Ingen kan eller vill bo där, eftersom det inte stämmer med kinesiskt liv. Husen ger dem ingen vägledning i hur man ska leva där, säger hon. De är inte planerade efter mänskliga behov.

Oplanerat men mysigt

Det är inte perfektion som får människor att må bra. Annika Brommesson återkommer ofta till naturens betydelse för återhämtning och lek. Att regelbundet vistas i naturen, det kan vara en park eller en skogsplätt eller en strand, sänker stressnivåerna. 

– Savannmänniskan i oss behöver sin näring. Det räcker med tio minuter i en naturmiljö för att varva ner, två timmar i veckan för att behålla psykisk hälsa, säger hon.

Men när bortåt 60 procent av jordens befolkning bor i städer befarar hon att många barn lever utan naturkontakt. 

Bild på träd i ljuvligaste höstfärger. Mark täckt av höstlöv.
Naturmiljöer ger lugn i sinnet Foto: Annika Brommesson
  • – Gröna plättar behövs, men de behöver inte vara perfekta, säger hon och berättar om ett uppskattat häng på torget i närheten av hennes hem:
  • – Det står en märklig staty i en torrlagd fontän. Statyn är väldigt lockande för halvstora barn att klänga på. Deras mammor står gärna runtomkring och pratar. Att fontänen inte har vatten beror kanske på misskötsel och dålig ekonomi, men den erbjuder möjlighet till lek och gemenskap.
Visst är det lite risigt, men barnen älskar skulpturen. Foto: Annika Brommesson

Internationellt finns ett stort engagemang, men i Sverige är intresset ännu svalt…

Neuroarkitekter har en gedigen kunskap om vad som får platser bli attraktiva, men för att ta till sig denna kunskap och omsätta den i praktiken behöver man ompröva gamla idéer och affärsmodeller. Många platser behöver genomgripande förändringar för att bli attraktiva.

– Det kommer att ta tid för fastighetsbranschen att tänka om, eftersom det de gör i dag är lönsamt. Samtidigt har de på senare år fått allt större krav på sig att bygga hållbart. Hållbarhet handlar ju inte bara om miljöanpassade material och energianvändning. En viktig del är ju också social hållbarhet – och där har neuroarkitekterna en unik kompetens. Trygga och socialt fungerande miljöer kommer i framtiden bli allt mer attraktiva och värdefulla. 

– Det man tycker om blir värdefullt, det som är värdefullt vårdar man och det man vårdar stiger i värde, säger Annika Brommesson