Att komma hem kan bli svårare än du hade trott

Att Komma Hem Kan Bli Svårare än Du Hade Trott

Kulturchocken blir ofta värre när man kommer hem från en utlandsvistelse, än när man reser bort.

Du har kommit tillbaka från semestern, utlandsjobbet eller utbytesåret. Fram växer en tilltagande irritation över det som brukade kännas hemma. Du känner dig som en främling i ditt eget land. Det känns som att din familj och dina vänner inte förstår dig. Antingen som att du har förändrats men inte de, eller tvärtom.

Låter det bekant? Då kan du ha drabbats av en omvänd kulturchock.

Robin Pascoe, författare till boken Homeward Bound: A Spouse’s Guide to Repatriation, har liknat den vid att använda fel kontaktlinser – allt ser nästan rätt ut. Men att nästan passa in känns värre än att inte passa in alls. Utomlands har omgivningen haft överseende med att du inte känner till samhällets normer. När du är vilse i hemkulturen finns ingen sådan förståelse.

Ångestnivåerna har jämförts med dem hos människor i sorg, eller till och med i en kidnappningssituation.

Genom åren har flera studier visat att kulturchocken är värre när man kommer hem än när man reser bort. Ångestnivåerna har jämförts med dem hos människor i sorg, eller till och med i en kidnappningssituation.

Och den kommer ofta som en överraskning. Många har hört talas om krockarna med utländska kulturer, medan varken forskare, resebyråer eller arbetsgivare har ägnat särskilt mycket uppmärksamhet åt den omvända kulturchocken. Detta trots att svenskar migrerar som aldrig förr och de flesta, enligt Föreningen svenskar i världen, flyttar hem efter en tid.

Vi har pratat med fem personer som vet hur det känns att komma hem efter en period utomlands.

Luis Morales arbetar som pedagog i Stockholm. Han flyttade till Sverige för sju år sedan och har besökt sitt hemland Guatemala tre gånger sedan dess.

En hemkomstbild från Luis Morales under hans senaste besök hos familjen i Quezaltenango, Guatemala.

– Jag förväntade mig en kulturchock när jag åkte hem till Guatemala, men den blev värre än jag trodde. Man tror att folk väntar på en medan man är borta, men det gör de inte. Det var nog det svåraste att acceptera. Livet hade förändrats i mitt land jämfört med hur jag mindes det. Och jag hade ändrat mina åsikter om hur ett samhälle ska vara, samtidigt som jag kände att folk inte förstod varför.

I Guatemala kan man skoja om andra på ett sätt som man inte gör i Sverige, och när jag kom tillbaka tyckte jag det lät väldigt elakt.

Vad hade du fått nya perspektiv på?

– När man åker buss i Guatemala är man rädd för att bli rånad eller råka ut för en trafikolycka. Sådant tänkte jag inte på innan jag flyttade till Sverige, men när jag återvände kändes otryggheten jobbig. Och efter att jag vant mig vid jämställdheten i Sverige, blev det en krock att se hur kvinnor har mer bestämda roller i Guatemala. Eller att jag hade svårt att vänja mig vid snacket. I Guatemala kan man skoja om andra på ett sätt som man inte gör i Sverige, och när jag kom tillbaka tyckte jag det lät väldigt elakt.

Gufran Al-Nadaf kom tillbaka till Sverige i augusti 2016, efter tre år som Sveriges ambassadör i Argentina.

En hemkomstbild från Gufran Al-Nadaf, som idag är rektor för Diplomatprogrammet vid UD i Stockholm.

– Jag tycker det är skönt att komma hem och få släppa min representativa roll. Den är rolig men krävande eftersom jag alltid måste vara medveten om vad jag säger och gör. Så när jag är hemma och blir behandlad som den jag var utomlands, ambassadören, känner jag mest för att gömma mig. Å andra sidan kommer det ofta en backlash efter några månader: ”Vad hände, är jag är inte ambassadör längre?” Det är alltid en dubbel känsla att vilja vara en i mängden och pirret att få representera Sverige.

Trots att jag lyckas hålla mig a jour med nyhetsutvecklingen, missar jag självklart mycket av det dagliga.

Hur påverkar det att du har haft en så nära kontakt med Sverige i din yrkesroll utomlands?

– På en svensk ambassad lämnar man aldrig riktigt Sverige, även om man befinner sig på en annan geografisk plats. Men trots att jag lyckas hålla mig a jour med nyhetsutvecklingen, missar jag självklart mycket av det dagliga. Förra gången jag kom hem pratade folk om ”blubb blubb” (blogg) och den här gången om ”Swish” – vad är det, liksom? Å andra sidan, när man mest har kontakt med Sverige via sin hemmaorganisation och sociala medier, får man lätt bilden av ett väldigt hätskt debattklimat. Då är det en skön krock att komma hem och se att okej, folk har inte blivit ”knäppa”.

Olof Knutsson har nyligen avslutat studier i fashion business i Paris och arbetade i Oslo mellan 2013 och 2016.

Att komma till en plats som påminde om mitt gamla liv väckte de tankar som hade fått mig att lämna platsen från början.

En hemkomstbild från Olof Knutsson, som kommer från Lomma i Skåne.

– Jag tänkte alltid att kulturchocken kommer när man flyttar utomlands, men det skedde mer i huvudet när jag återvände hem. Det var när jag såg hur mycket som förändrats medan jag var borta, som jag fattade att jag hade flyttat. Att komma till en plats som påminde om mitt gamla liv väckte de tankar som hade fått mig att lämna platsen från början: Rädslan att fastna på den lilla orten, småstadslivet med tomma gator, att hamna i ett ekorrhjul. Det hade alltid skrämt mig.

Tror du att det underlättade att du återvände från Norge, som är relativt likt Sverige?

– Tvärtom så tror jag att kulturkrocken kommer att bli mindre när jag åker hem från Frankrike, där jag bor nu. Här jämför jag oftare med den svenska kulturen, just för att skillnaderna är större, så jag har alltid Sverige i bakhuvudet.

Linda Forsberg har arbetat med bistånd i Sudan, Sydsudan och Kenya under totalt 14 år, och flyttade till Sverige permanent år 2014.

En hemkomstbild från Linda Forsberg, som ofta möter utlandsplacerad personal på arbetsplatsen i Uppsala.

– Det är svårt att förmedla mina upplevelser när jag kommer hem. Referensramarna är så olika. Jag kan berätta om hur det var att leda ett internationellt team i Sudan, och den jag pratar med relaterar till någon arbetsgrupp med personalkonflikter. Ganska ofta upplever jag också att folk tystnar eller byter samtalsämne. Det ger mig en ängslighet: ”Vad ska jag prata om för att inte skrämma folk?”.

Jag hittar inte drivkraften att prata om mode, heminredning och sådant, vilket ger mig känslan av att vara lite socialt bortkommen.

Vilken har varit den största omvända kulturkrocken?

– Att jag känner mig ensam i samtalen jag vill föra. Första tiden hemma känns allt ytligt. Jag hittar inte drivkraften att prata om mode, heminredning och sådant, vilket ger mig känslan av att vara lite socialt bortkommen. Det är som att dela en dagstidning med kollegorna, där de andra är mest intresserade av inrikesdelen medan jag får ha utrikesdelen för mig själv.

Någon har sagt att man inte bör tänka i termen ”komma hem”, utan att man lämnar sitt nya hem?

– Absolut. Ordet hem är farligt. Det ger en förväntan på att känna sig hemma. När man inte gör det, var är “hem” då?

Elin Käck är medgrundare till Globalpsykologerna, som har specialiserat sig på personer i utlandsuppdrag och reaktioner vid omställning och flytt. Hon delar med sig av några tips för att underlätta återanpassningen.

Inför utresan: – Åk inte iväg för att undvika att ta tag i ett problem. Oavsett om det handlar om trivsel, ett karriärval eller en relation, finns problemet oftast kvar när du kommer tillbaka. Ju mer kontakt du har med anhöriga och hemkulturen medan du är borta, desto lättare blir återanpassningen. Nyckeln är att inte förlora ditt gamla sammanhang.

Inför hemkomsten: – Att ha en konkret plan för vad du ska göra påverkar anpassningen positivt. Strukturera upp tillvaron på förhand, särskilt om du riskerar att hamna ”mellan” sysselsättningar när du är tillbaka. ”Importera” gärna någon vana från utlandet för att skapa igenkänning. Om du har ätit på restaurang flera gånger i veckan utomlands, blir det en radikal omställning att komma hem och äta ensam i köket varje kväll. Försök då hellre att äta ute åtminstone någon gång per vecka i början.

Det är viktigt att ställa frågor om vad hemvändaren har upplevt utomlands, men också att hjälpa honom eller henne att inte mentalt fastna där, säger Elin Käck.

Om du är anhörig: – Återanpassningen beror till stor del på hur man tas emot av omgivningen. Det är viktigt att ställa frågor om vad hemvändaren har upplevt utomlands, men också att hjälpa honom eller henne att inte mentalt fastna där. Bistå gärna med att skapa ett socialt sammanhang och en meningsfull vardag. Bjud på middag, biobesök och andra positiva upplevelser.

Om du har drabbats: – Klandra inte dig själv för mycket. Många tror att de har svårt att anpassa sig för att de är psykiskt svaga. Men jag ser tvärtom att de som söker sig ut i världen brukar vara otroligt starka individer. Svårigheterna är snarare talande för hur stora påfrestningar det kan innebära att komma hem.