Avkopplande att segla på gammaldags vis

Avkopplande Att Segla På Gammaldags Vis

Gazzines Hélène Lundgren gick med i Blankas skeppslag och hängde med ett härligt gäng av entusiaster på en seglats på gammalt traditionellt vis.

De härliga sjöbusarna Erik Fischer och Theo Fick kommer och möter mig vid Gruvbryggan på Utö. Mitt bland alla de vita segelbåtarna ligger medeltidsskeppet Blanka. Hon byggdes på Medeltidsmuseet efter en replika av en gammal Roslagsskuta från år 1380. Några veckor per år kan man få följa med på Blankas seglingar i Stockholms skärgård.

– Seglingen passar alla åldrar och varje år brukar vi ha en familj på tre generationer som hänger med oss. De brukar säga att ”på Blanka hinner de umgås mera och det är så roligt att träffa barnen och barnbarnet. Deras lilla barnbarn Elise tycker att det är mysigt att sova under den luftiga tältduken av rålinne med högt i tak”, berättar Erik Fischer.

Erik Fischer och Theo Fick är skeppare på Blanka.

Efter lite proviantering av den berömda Utölimpan samt andra godsaker från bageriet lättar vi ankar och styr mot ön Runmaren. Seglet hissas och vinden är skaplig när vi seglar över fjärden. Det dröjer inte länge förrän kapten Erik ropar att seglet måste revas. Med på skutan är också Eriks barnbarn, Linnea Mauritz, 18 år och hennes kamrat Felix Torsson, 19 år. Hela besättningen har varit med förr så allt går mycket smidigt.

– Jag tycker om att vara ute i naturen och komma bort från civilisationen. Med Blanka kommer man närmare naturen än om man åker i en plastbalja, säger Linnea Mauritz.

Vi kommer in i en lugn vik och väcker en hel del uppmärksamhet bland de båtar som redan ligger förtöjda. Felix hoppar iland med tampen i högsta hugg och tänker förtöja i en gammal brygga som ser lite ranglig ut.

– Angör inte på bryggan utan bind istället tampen runt ett träd. Jag har för mig att vi rev bryggan förra gången vi var här och fick bygga upp den igen, säger Theo Fick som är slöjdlärare till vardags.

Tältduken sätts upp över riggen och på natten sover alla på däck. Det är dags för middag och från däcksluckorna plockas sill och potatis fram som kokas på skeppsköket. Vi sätter oss vid ett bord i solen och Erik bjuder på en välkomstskål med Rigabalsam som är en gammal tradition.

– En kamrat tog med sig den från Riga så att lagret ska räcka under hela sommaren och den passar bra till alla möjliga tillfällen, säger Erik Fischer.

Sillen och potatisen smakar helt underbart på en träbänk i solen och efter middagen hjälps vi åt att diska i en hink med havsvatten. Hela gänget tar sen en promenad runt ön och vi går upp på en höjd med utsikt över fjärden. Från ön högsta punkt hörs hög musik ända från skärgårdskrogarna på Utö.

På kvällen spännas en tältduk upp över över riggen och alla sover under den ute på däck.

Jag vaknar tidigt och frukosten utomhus smakar härligt med stenugnsbakat bröd och kaviar. Felix ska arbeta så när vi släpper av honom på Utö passar jag på att springa iväg för att köpa lite kanelbullar på bageriet innan vi seglar ut över fjärden. Seglet hissas snabbt, men vinden blåser inte riktigt dit vi vill. Vi kryssar sakta fram över fjärden med siktet på ytterskärgården. Erik frågar om jag kan ta rodret.

Frukosten smakar ljuvligt i morgonsolen på en klippa.

”Det vågar jag inte, det är bättre att Linnea tar rodret, säger jag”

”Jodå du vågar, säger Linnea. Erik hjälper dig.”

Jag sätter mig vid rodret och Erik visar i vilken vinkel seglet ska stå, i förhållande till riggen. Erik pekar på vimpeln som fladdrar högst upp.

– Så fort vimpeln börjar fladdra ska du snabbt ta hem seglet, och sen sakta dra tillbaka rodret mot dig. Titta på hur förseglet fladdrar. När det inte fladdrar är det bra, och när det börjar fladdra ska du dra i rodret, säger Erik tålmodigt.

Jag sitter på helspänn, och håller koll på vimpeln så att den inte ska börja fladdra. Planen är att vi ska ta oss till Fjärdlång, men det är svårt att kryssa i den smala viken som heter Mörtviken. Väl inne i viken hittar vi en brant klippa att ankra vid och hoppar i land för att laga lite mat. Det är så brant att man får ta hjälp av tampen för att klättra uppför klippan med alla plastlådor och kastruller. Theo gör en god Blankagryta, som är en specialitet ombord med grönsaker, kryddor, örter och korv. Vi hinner precis äta middag innan det börjar dugga. Efter middagen tar hela gänget en skogskogspromenad för att utforska Fjärdlång i skymningen. När det är dags att krypa till kojs klättrar vi ombord på Blanka och bäddar på däck. Alla ligger på rad under segelduken som snörs ihop i fören.

– Längtan att komma ut på havet, längst ute i havsbandet är stark. Att hela tiden få tampas med elementen är en utmaning för att komma fram på det mest effektiva sättet. Jag förvånas över att det är så få folk ute, filosoferar Erik innan höga snarkningar börjar ljuda på däck.

FAKTA

Vid utgrävningar på 80 -talet hittades 11 båtar vid Helgeandsholmen i Stockholm och skeppet Blanka samt Helga Holm är rekonstruktioner efter dessa medeltida båtar. En skuta som Blanka brukade användas till att transportera torkad fisk, sill i tunnor, sälkött, bränsle, hö och byggmaterial i Roslagen.

Info: Det kostar 200 kr per år att gå med i Blankas skeppslag och Erik berättar att det saknas en kvinnlig skeppare. På seglingarna delar man på matkostnaderna och seglingen bestäms beroende på väder och vind. Blanka utgick från Skeppsholmen och denna tredagarssegling gick från Utö, Runmaren till Fjärdlång och fortsatte sen vidare till Dalarö, Bullerö och Ängsskär. Inga förkunskaper behövs och du får lära dig allt om att segla på ett gammalt traditionellt sätt. På vintern kan man hjälpa till med segelsömnad, repslageri, riggning, knopar, slitsar, smide och båtbyggeri på Medeltidsmuseet. www.blankaskeppslag.se