Därför ålderskrisar vi

Därför ålderskrisar Vi

Att fylla jämnt förknippas ofta med stort firande och roliga fester. Men motsägelsefullt nog innebär det minst lika ofta vånda och ångest. Årtalet blir en markering om att en milstolpe i livet passerats och att en ny fas inleds. Detta kallar vi ålderskris.

Journalisten Eva-Lotta Sigurdh har kikat närmare på det relativt moderna fenomenet för att försöka reda ut vad krisandet står för. Egentligen.

Varför väljer vi att krisa så fort festen är över (eller långt innan)? Vad händer egentligen vid respektive kris? Och vad kan man göra för att slippa eländet?

Detta är vi nog många som frågar oss. Särskilt det sistnämnda. Och särskilt när vi börjar närma oss 30, 40, 50… Ja, rentav när vi bara ska fylla 20

– Varje ålderskris har sina särdrag, men gemensamt för dem alla är att de är biologiskt eller kulturellt betingade och att de är starkt påverkade av den tidsanda vi lever i, säger forskaren och psykoanalytikern Gunnel Jacobsson, som framförallt specialiserat sig på åldersgruppen ”unga vuxna” och deras krisande. Hon har bland annat skrivit avhandlingen ”På tröskeln till vuxenlivet”.

En kvinnas 20-års-firande.
20 årskriserna är besläktade med 50 årskriserna eftersom de båda handlar om identitetssökande.

Gunnel Jacobsson beskriver det som att 20-och 50-årskriserna har stora likheter, eftersom de båda handlar om ett inre psykologiskt arbete för att försöka hitta sin identitet, medan 30-årskrisen mest är kopplad till den biologiska klockan.

Här följer en kortfattad beskrivning:

20-årskrisen

20-årskrisen handlar om att bli vuxen. Tidigare fanns övergångsriter som konfirmationen och myndighetsåldern, som talade om för oss att vi inte längre var barn. När dessa markörer försvann (eller i alla fall tappade i betydelse) blev vi väldigt vilsna, förklarar Gunnel Jacobsson. Numera ligger ju ansvaret på oss själva att avgöra om vi uppfyller ”kraven” för att få kalla oss för vuxna, vilket skapar enorm press på många unga, menar hon. Att gå ifrån att vara omhändertagen och följa en utstakad väg till att behöva ta eget ansvar och förväntas veta vilken rikting livet ska ta, upplevs av många som stora och nästan omöjliga steg att ta.

Gunnel Jacobsson tycker dock inte att riterna ska återinföras, däremot att terapi ska bli tillgängligt för alla som vill ha det.

– Efterfrågan från unga att prata med utomstående vuxna har aldrig varit så stor som nu.

30-årskrisen

Vi blir allt äldre och livet därför allt mer utsträckt. Vi utbildar oss längre och stadgar oss senare. Men den biologiska klockan består. Detta dilemma gör att många ”knappt hinner bli vuxna” innan de måste ta ställning till om de ska skaffa barn, menar Gunnel Jacobsson.

30-årskrisen är alltså, som nämnts, väldigt biologiskt betingad, men också kopplad till vår samtid med krav på att vi alla inte bara ska skaffa barn, utan också vara välutbildade och framgångsrika, med fina hus och vältränade kroppar.

– Allt ska liksom vara på plats när man fyller 30, annars är man misslyckad. Många jämför sig också med andra i samma ålder – som man ofta upplever har kommit mycket längre.

Just detta, att jämföra sig med andra, karaktäriserar 30-årskrisen, en ålder då även gamla och ibland traumatiska barndomsupplevelser kommer i kapp en och behöver bearbetas.

40-årskrisen

Medan 30-åringarna har fullt upp med att få alla pusselbitar på plats för ett utåt sett ”perfekt liv”, så ägnar sig många 40-åringar i stället åt att kritiskt ifrågasätta allt de hittills åstadkommit. Var det verkligen så här jag ville ha det? Borde jag inte byta jobb, partner…?

Generaliserande kan sägas att 40-årsåldern ofta föregås av mycket vånda och existentiella funderingar – själva krisen – som sedan övergår till att antingen bli ett slags positivt förlikande med livet och hur man har det, eller leder till att man faktiskt bryter upp och förändrar. Det är inte för inte som många anser att livet börjar vid 40, den ålder då man kanske för första gången någonsin följer sitt eget hjärta istället för andras krav och förväntningar!

Krisande man framför spegeln.
40-årsåldern föregås ofta av mycket vånda och existentiella funderingar.

50-årskrisen

Vid 50 är man på topp, sedan går det bara utför. Vi minns och har sett bilder på förfäder som kutryggiga stapplade fram med käpp i den här åldern – och känner oss inte alls likadana!

50-årskrisen handlar därför väldigt mycket om att göra upp med gamla föreställningar om åldrandet, säger Gunnel Jacobsson. Särskilt som vi i den västerländska kulturen hyllar ungdomen och ser ner på äldre.

– Många upplever en skam över att bli äldre. I Japan, däremot, är den största högtiden när man fyller 60.

Oavsett vilken ålderskris det handlar om, så är bästa boten att prata om sina känslor och upplevelser med andra i samma situation, tycker Gunnel Jacobsson.

– Prata, skratta och avdramatisera det hela, uppmanar hon. Det är väldigt befriande!

Eva-Lotta Sigurdh

Frilansjournalist, legitimerad gymnasielärare och författare till boken Nätdejting. Journalistiska fokusområden: Skola & utbildning, relationer & livsstil, vård & omsorg, personporträtt och hem & fastighet.