EASY ÄR SCHWEIZ ENDA LAVINTRÄNADE SANKT BERNHARDSHUND

EASY ÄR SCHWEIZ ENDA LAVINTRÄNADE SANKT BERNHARDSHUND

Text: Hélène Lundgren

I Schweiz tränas Sankt Bernhardshunden Easy upp i lavinsökning. En legendarisk hund vars ursprung är ett mysterium. I somras firade Saint Bernhardsklubben 50 -års jubileum i staden Martigny med en stor parad, galamiddag, utställning och deltagare från hela världen.  

Hela gatan är full med ivriga Sankt Bernhardshundar som står beredda att delta i den stora paraden som går av stapeln i den schweiziska staden Martigny. Den lilla staden ligger nära Sankt Bernhardpasset på 2 473 meters höjd, mot gränsen till Italien. Det är här som de legendariska hundarna har bott ända sen 1600 -talet tillsammans med munkarna på klosterhärbärget, Hospice du Grand-Saint-Bernhard. Hundarna som har ett utmärkt lokalsinne vägledde och räddade pilgrimerna som kom vandrande genom snön, över bergspasset.

Bernadiner von Kloster Hornbach, Wolfgang and Kerstin Stalter, Germany kw.stalter@t-online.de

Denna varma sommardag ska alla hundarna vandra tillsammans med sina hussar och mattar nedför shoppinggatan i Martigny. Det är inte lätt att hålla i de uppspelta, stora hundarna som har mycket att titta på, och hundratals olika dofter att sniffa på längs gatan. World Union of Saint Bernard Clubs firar 50 års jubileum och Sankt Bernhardälskare från hela världen har samlats i Martigny under några dagar. På kvällen blir det galamiddag för 350 personer, och nästa dag ska 270 Sankt Bernhards från Schweiz, Tyskland, Frankrike, Italien, Portugal, Sverige, Norge, Finland, Lettland och Kanada ställas ut. 

– I Schweiz har vi 600 Sankt Bernhards, berättar Daniel Hambert som är ordförande i Schweizerischer St. Bernhards-Club. 

Solen skiner och många människor har klätt upp sig i traditionella kläder med broderade blusar och fina klänningar. Längst fram i paraden går några hundar som drar på träkärror dekorerade med blommor och flaggor. På kärrorna sitter små barn och tittar storögt. Flera hundar har de typiska träkaggarna runt halsen, och spanar nyfiket runt omkring sig. Ett par hundar i täten ryker ihop med varandra, och deras hussar har fullt sjå att hålla i de starka hundarna. En av deltagarna i paraden är klädd i en brun munkkåpa, och ser verkligen ut som en gammal munk med sitt vita hår och yviga skägg. Han kommer gående tillsammans med hunden Hector.

– Hector väger 75 kilo, berättar Yean-Paul Debrot och håller ett stadigt grepp om Hectors koppel. 

Många viftar med olika flaggor och en stor grupp med 70 fransmän har kommit hit från olika delar av Frankrike, och även hundarna bär halsdukar i trikolorens färger. En av de mest långväga gästerna är ett litet gäng från Sydafrika. De är uppfödare av Sankt Bernhard sen 35 år tillbaka, och Kevin Young är ordförande i Saint Bernhard Club – Southafrica. Kevin har även skrivit en bok om sin tid när han arbetade som hundskötare på kenneln vid Sankt Bernhardpasset.  

– Hemma på farmen har vi 15 Sankt Bernhard och 14 valpar som är två veckor gamla. De är en del av familjen, och hemma hos oss handlar allt om Sankt Bernhard. Fem av våra hundar kommer från Schweiz. När du en gång har haft en Sankt Bernhard, så byter man inte till någon annan hund. De är familj och våra hundar kommer alltid först, säger Cathy Young och berättar samtidigt att de använder 450 kilo torkat hundkött i veckan på farmen.

Mitt i paraden ser jag plötsligt den blågula svenska flaggan. Fem svenskar deltar i paraden tillsammans med de fem månader gamla valparna Alphofs Ludvig och Django som ska ställas ut nästa dag. Efter utställningen ska valparna flytta till uppfödaren Guy St-Laurent i Kanada. 

– Har man en gång haft en Sankt Bernhard, så är man fast. De är mycket anpassningsbara och kan arbeta med olika hundsporter som bruks, spår, lydnad och rallylydnad. På vintern brukar de dra pulkor, berättar Lena Gyllenfjell från Gyllenfjells kennel, och Lena Alphof från kenneln Alphof, som har haft uppfödning av Sankt Bernhard sen 1963. 

Andra långväga gäster är en grupp på fem personer samt hunden Zeus från Quebec i Kanada. Guy St-Laurent som är ordförande i Saint Bernhard Fanciers Club of Canada har just köpt valparna Ludvig och Django från Lena Alphofs kennel.

– Det finns runt 40 uppfödare av Sankt Bernhard i Kanada, berättar Claudie Mayrand från kenneln La maison des Gros Nounours, vars man är vice president i St Bernhard club i Kanada. 

Det är en varm sommardag för alla pälsklädda deltagare och när paraden kommer fram till det stora torget i Martigny lägger sig många av hundarna ner på marken med huvudet mellan tassarna. Den tyska hunden Einstein från Bayern tar resolut saken i egna tassar och hoppar i en vattenfontän för att svalka av sig. En annan hund lägger sig mitt på torget med tassarna upp, och vill bli kliad på magen.

Efter paraden lämnar vi torget och beger oss till Barryland, Saint Bernhard museum. Där ska vi träffa Daniel Meyer och den sexåriga hunden Easy, som är en blandning mellan kort och långhårig Sankt Bernhard. Easy är den enda lavintränade Sankt Bernhardshunden i Schweiz, så vitt Daniel känner till. 

– För fem år sen såg jag en annons att stiftelsen, Fondation Barry sökte en person som kunde träna upp en Sankt Bernhard i lavinsökning, och jag tog kontakt med dem. Jag har haft Easy i i 3 ½ år nu, och det behövs mycket tid för träning. Vi tränar varje dag, och från oktober till mars tränar vi i snön i närheten av Bern, berättar Daniel Meyer.

Målsättningen med träningen är att Easy ska hitta människor i snön, men hon kommer inte att arbeta som en lavinhund. Swiss Alpine Guideclub är välorganiserade med helikoptrar och runt 50 räddningshundar. Den alpina guideklubben har andra hundar som arbetar som räddningshundar och lavinhundar. Det finns även en sportgren i de schweiziska mästerskapen där 40 lavinhundar måste kvalificera sig för att gå vidare. Hundarna ska vara snabba och kunna klättra så mästerskapen är ingenting för stora hundar. Sankt Bernhard är lite för stora hundar och en Sankt Bernhard lever ofta runt tio år, medan andra hundar kan leva runt 20 år. 

– Det är mer en fråga om kultur och tradition. Bergsguider och hundar bodde på munkarnas klosterhärbärgen i Alperna, mellan Schweiz och Italien. Det var bergsguider som tog hand om hundarna, och det var populärt att arbeta för munkarna. När en familjmedlem arbetade hos munkarna blev hela familjen välsignad. Själv har jag haft en fascination för historien om Sankt Bernhard, som är en stor del av den schweiziska kulturen. Alla känner till den, och det är roligt att arbeta med hundar, säger Daniel Meyer.

Daniel berättar lite om hur Easy´s träning går till.

– Minst 15 – 20 minuter tränar vi varje dag, och vi brukar leka kurragömma med Easy som ska hitta någon av våra fem barn. Jag använder också leksaker för henne att söka. Att motivera henne har varit den svåraste utmaningen, och jag arbetar med upprepning hela tiden, säger Daniel Meyer.

På vintern tränar Daniel och Easy i bergen utanför Bern där de bor.

– Först bygger vi en igloo, och sen stänger vi ingången så att Easy får arbeta lite för att försöka ta sig in. Hon ska söka efter leksaken som ligger inuti och får lära sig att gå in i ett hål och ta sig ut själv. Easy är tränad att hitta en person genom leksaken, men leksaken är inte där hela tiden. Tanken är att hon får lukta på någonting från personen som har leksaken. Hon markerar genom att skälla och börjar sen gräva, berättar Daniel Meyer.

Precis bredvid Barryland ligger en gammal romersk amfiteater och Daniel visar oss hur han och Easy brukar träna. Han hittar ett hörn av amfiteatern som har ett litet gömsle, och där lägger han en leksak. När Daniel ger kommando på franska så rusar Easy glatt iväg i full fart för att hämta den gömda leksaken.

Manuela Lanz som arbetar på stiftelsen Barry Fondation har också följt med för att titta. Hon har själv sex stycken Sankt Bernhardhundar, och en av hennes hundar är en schweizisk champion. En annan hund håller på att tränas upp till att arbeta som terapihund på äldreboende.

– Mina hundar vet när jag känner mig stressad och är mycket lugna, tålmodiga och känsliga till vad jag känner, berättar Manuela Lanz. 

Alldeles i närheten av amfiteatern ligger Barryland som är ett stort museum om Sankt Bernhardhundar som öppnade 2006. En trappa upp finns historiska tavlor och gamla svartvita tidningsklipp om Sankt Bernhard som räddade människor i snön. Sankt Bernhards har ofta medverkat i reklam om allt möjligt och i filmer som Vi på Saltkråkan, Beethoven och skräckfilmen Cujo. I butiken säljs allt från vykort med gulliga Sankt Bernhardsvalpar, fluffiga leksakshundar och den speciella likören, liqueur du Grand St Bernhard med 20 örter som tidigare tillverkades av munkarna. Här finns också chansen för barn och vuxna att få träffa en Sankt Bernhard. 

– Det går även att köpa en Sankt Bernhardhund av Fondation Barryland, men det gäller att ha gott om tid och du kommer att få mycket specifika frågor, om var du bor, och om du har en trädgård för hunden att springa runt i. Jobbar två personer i familjen heltid, så kan man inte köpa en Sankt Bernhard, berättar Florian Rard som arbetar på turistbyrån. 

Klosterhärbärget Hospice Grand St-Bernhard

Uppe vid Sankt Bernhardspasset på 2 473 meter ligger Hospice Grand St-Bernhard, som är ett klosterhärbärge från 1100 -talet där ett fåtal munkar från Augustinordern fortfarande bor. Våren 1800 passerade Napoleons armé över Alperna med 30 000 man och härbärget gjordes om till baracker. Munkarna hade stora vakthundar som senare blev kända som räddningshundar när pilgrimer från slutet av 1600 -talet försökte ta sig över passet. Den mest legendariska Sankt Bernhardhunden var Barry som levde i början av 1800 -talet. Han sägs ha räddat många människors liv när de försökte ta sig över passet på pilgrimsfärden mellan Canterbury och Rom. Barry kan man än idag se uppstoppad på Naturhistoriska museet i Bern. Vid klosterhärbärget finns en Sankt Bernhardkennel och hundarna pendlar mellan kenneln och Barryland i Martigny. Varje dag, mellan mitten av juli och september går det att gå en guidad promenad tillsammans med hundarna. På vintern drar hundarna slädar i Martigny.  

Adriano Favre – chef över räddningsteamet i Aostadalen 

Varje år dör runt 40 människor i bergen och under laviner i de italienska alperna. I Aostadalen som ligger på andra sidan av Sankt Bernhardpasset tränas runt 20 lavin och räddningshundar upp varje år. I hela Italien finns det runt 200 räddningshundar och räddningsteamet samarbetar med Frankrike och Schweiz. Tränarna som arbetar med räddningshundarna är frivilliga, och hundarna har samma tränare hela livet. Efter ett års träning kan hundarna börja arbeta med lavinsökning, räddning och sökning efter försvunna människor i bergen. Hundarna är som bäst vid två – tre års ålder och vid tio års ålder pensioneras de. Det är mer räddningsarbete på sommaren när människor går vilse i bergen. På helikopterbasen i Aosta arbetar alltid en hund med sin tränare, och hundarna byts ut varje dag. De flesta raser som används som räddningshundar är den belgiska vallhunden, Malinois, border collie, flat coated retriever och schäfer från Östeuropa som är kortare och mer kvadratiska.

Bok

Den sydafrikanska uppfödaren Kevin Young som även är ordförande för Saint Bernhard Club South Africa har skrivit boken 63 dagar efter hans arbete som hundskötare på kenneln vid Sankt Bernhardpasset i Schweiz. http://youngsteadsaints.co.za/buy-the-book/

Mer info

http://bernhardinerna.com och http://barryswiss.ch/index.php/en/

www.alphofskennel.sewww.gyllenfjellskennel.sehttp://youngsteadsaints.co.zahttp://youngsteadsaints.co.za/saint-bernard-hospice-hospice-du-grand-saint-bernard/

Felix Oppenheim

Freelance photographer since 1979. Travel, sports, nature, outdoor, adventure, portraits, corporate etc.