Ett franskt Game of Thrones – Mordiska merovinger

Ett Franskt Game Of Thrones – Mordiska Merovinger

Paris år 613. I tre dagar hade kung Clothar II låtit tortera sin faster Brunhild. Nu fördes en vildsint häst fram. Brunhild bands fast vid djuret som sparkade ihjäl henne i kungens åsyn. En blodig avslutning på ett över femtio år lång brödrakrig.

Foto: Ablakok / Wikimedia CC BY-SA

Fantasiporträtt av kung Clothar I ca 495 till -561.
När han dog delades riket mellan sönerna Guntchramn, Sigibert och Chilperik. Foto: Rinaldum / Wikimedia Commons CC BY-SA

Brunhilds liv i Frankerriket som slutade så tragiskt hade börjat med ett glädjefyllt bröllop år 567 när den unga dottern till visigoternas kung Athangild, härskare över Spanien, gifte sig med den frankiske kungen Sigibert. Sex år tidigare hade Sigiberts far Clothar I dött och hans tre söner, Guntchramn, Sigibert och Chilperik delade upp riket mellan sig. Guntchramn härskade över Burgund i sydöst. Sigibert regerade i Austrasien som sträckte sig över nordöstra Frankrike och in i Tyskland. Från sin huvudstad Paris regerade den yngste brodern Chilperik över Neustrien i nordvästra Frankrike. Chilperik kände sig förfördelad vid uppdelningen av faderns rike och hans vrede riktades i första hand mot den några år äldre Sigibert. 

En karta över de merovingiska kungdömena. Både de inre och yttre gränserna ändrades ofta p g a krig. Bild: Rudric / Wikimedia Commons CC BY-SA

Systermord och brödrakrig

Brunhild beskrivs som vacker sedesam och klok och Chilperik måtte ha avundats brodern hans vackra och högättade brud för han friade till Brunhilds syster Galsvintha. Chilperik hade redan en drottning som hette Audovera som skänkt honom sonen Merovech. Chilperich hade också Audoveras tjänarinna Fredegund som konkubin. Han lovade dock att förskjuta dem bägge för Galsvinthas skull. Galsvintha anlände snart till Chilperiks hov medförande en riklig hemgift. Till sin förödmjukelse och vrede upptäckte hon dock snart att Fredegund inte alls var förskjuten. De frankiska kungarna var vana vid polygami och Chilperik ville inte avstå från sin konkubin.

Efter några års äktenskap fick Galsvintha nog och begärde att få återvända till sin far. Hon erbjöd sin man att behålla hennes hemgift om han bara lät henne fara. På något sätt lyckades Chilperik lugna henne och övertalade henne att stanna men kort därefter lät han strypa sin gemål i hennes sovgemak.

Chilperik låtsades begråta den döda, men efter några dagar upphöjde han Fredegund, som sades vara hjärnan bakom dådet, till sin drottning. Mordet på Galsvintha väckte bestörtning och förpliktigade Brunhild till blodshämnd för sin syster. Sigibert tågade då mot sin bror och tvingade honom på flykten. År 575 besatte han Paris och säker på sin seger skickade han efter Brunhild och sin lille son Childebert som var ca fem år gammal. Inför den församlade hären och stormännen höjdes Sigibert upp på en sköld och utropades till konung.

Förgiftade knivar

Sigiberts grav i Soissons. F. Gubitz

Men i folkvimlet och jublet trängde sig två petitionärer fram till kungen. När de kom fram högg de honom med förgiftade knivar och han blev dödligt sårad.  Fredegund beskylldes för detta dåd. Chilperik utnyttjade sedan kaoset som följde på Sigiberts död till att vända krigslyckan. En av Sigiberts befälhavare förde bort lille Childebert och utropade honom till faderns efterträdare men den förkrossade Brunhild lämnades kvar i Paris för att med bävan invänta Chilperiks mannar.

Chilperik måste hållit Brunhild för ofarlig, då både hennes make och hennes far nu var döda och hennes övriga släkt var långt borta i Spanien. Han nöjde sig med att förvisa henne till Rouen utan att ana vilken formidabel motståndare hon skulle bli. Brunhild hade inte varit i Rouen länge, innan hon fick besök av Chilperiks och Audoveras son Merovech.

Merovech hade inte glömt hur fadern förskjutit hans mor, och nu gifte han sig med farbroderns änka för att bygga en maktbas mot fadern. Chilperik var dock inte den som stillatigande accepterade en sådan utmaning och han lyckades ta sin son till fånga. Merovech tvångsvigdes till präst och spärrades in i ett kloster. Han lyckades fly men av rädsla för att falla i sin fars händer begick han självmord.   

Brunhilds comeback

Trots att Brunhild fått två äkta män dödade gav hon inte upp utan byggde tålmodigt allianser med olika kyrkofurstar och stormän och lyckades bli regent för sin son. Hon fick kämpa mot austrasiska stormän som ville se en försoning med Chilperik. Sigiberts bror Guntchramn var nu Chilperiks främste rival och han beskyddade sin brorson Childebert.

Guntchramn av Burgund ca 532-592 Bild: Romai0

Samtidigt höll sig Guntchramn inte för god för att berika sig själv på brorsonens och svägerskans bekostnad. Detta, liksom oenighet om utrikespolitik, förbittrade Brunhild mot sin svåger och Guntchramn anklagade henne för att intrigera med hans fiender och vilja se honom död.   

Mördare i mörkret

Sent en höstkväll år 584 kom Chilperik hem från en jakttur, men i mörkret väntade en knivmördare på honom. Han höggs i magen ”i detsamma störtade en blodsström ut ur munnen på honom och det öppna såret, och han hostade ut sin svarta själ” berättade Chilperiks fiende, biskopen Gregorius av Tours. Vem som låg bakom mordet är oklart. Både Brunhild och Fredegund beskylldes för dådet.

Fredegunds motiv skulle ha varit att Chilperik upptäckt att hon varit otrogen. Makens död försatte dock Fredegund i en mycket farlig situation. Hon lämnades nu ensam med sin fyra månader gamle son Clothar II utan någon mäktig släkt som kunde beskydda henne. Fredegund tog sin tillflykt i katedralen i Paris och sände bud till Guntchramn där hon bönföll om hans beskydd. Detta var ett gyllene tillfälle för Guntchramn och hans män besatte Paris, kort innan Childebert nådde staden med sina trupper. På något sätt lyckades Fredegund charma Guntchramn för han vägrade utlämna henne till den rasande brorssonen. Efter en förödmjukande ceremoni där Fredegund fick begå ed på att Chlothar verkligen var Chilperiks son fick hon Guntchramns stöd för att säkra Clothars arv.

Liksom Brunhild före henne började hon omedelbart spinna nätverk av allianser för att återta sin plats i maktens centrum. Snart var hon mäktig nog att inte bara skicka lönmördare efter Brunhild och Childebert utan även efter Guntchramn som bittert förbannade denna ”Guds och människors fiende.”

Fredegund och Chilperik hade dottern Rigunth.
Hon hade efter Chilperiks död inte någon chans på ett gott gifte. Rigunth stannade hos sin mor som i vredesmod försökte mörda henne.

Arvingen Childebert

Ett år efter Chilperiks död fyllde Childebert femton och blev därmed myndig men Brunhild förblev hans viktigaste rådgivare. Många austriska stormän ogillade Brunhilds inflytande vilket utestängde dem själva från makten och planerade att mörda både mor och son. Under omyndighetstiden för Childeberts söner skulle då stormännen återfå makten. Guntchramn upptäckte dock mordanslaget i tid och varnade sin brorson. Guntchramn försonades nu med Brunhild och utnämnde Childebert till sin arvinge.

Med Guntchramns stöd kunde Brunhild och Childebert befästa sin makt i Austrasien och när farbrodern dog år 592 låg vägen öppen för Childebert att invadera sin lille kusin Clothars rike. Först måste Childebert dock slå ner uppror på flera håll i sitt kungadöme och 596 dog han oväntat, bara 26 år gammal. Enligt en krönika från den karolingiska tiden ska han och hans gemål blivit förgiftade.

Mynt präglade av Childebert av Austrasien och Burgund ca 570-595

Sonsönernas kamp

Brunhild övertog nu regentskapet för sina omyndiga sonsöner, Theodebert och Theoderik. Mellan bröderna fanns ingen kärlek och Brunhild underblåste rivaliteten genom att hävda att Theodebert inte var hennes sonson utan son till en trädgårdsmästare.

År 612 föll Theoderik in i broderns rike och Theodebert led ett svidande nederlag i Züplich, i västra Tyskland. Krönikören Fredegarius berättar att berget av de döda var så stort att det inte fanns någon plats för liken att falla till marken längre, utan de förblev stående som om de fortfarande levde. Theodebert tillfångatogs av sin bror och dödades tillsammans med sina söner.

Vapen från den merovingiska eran.

Enligt en krönika lät Brunhild först tvångsviga honom till präst men dödade honom sedan. Enligt en annan källa blev han halshuggen av en av sina egna män. Theoderik lär ha dödad sin späde brorsson Merovech genom att krossa hans huvud mot en klippa. Han ville dessutom gifta sig med Theodeberts dotter och när Brunhild opponerade sig på grund av det nära släktskapet försökte han döda sin farmor med ett svärd.  

Clothars triumf

Theoderik rustade nu för krig mot sin kusin Clothar då han dog oväntat, i mars 613 bara 25 år gammal. Brunhild störtades nu i en livsfarlig kris och raskt upphöjde hon sin äldste sonsonson, den elvaårige Sigibert till sin fars arvtagare. När Clothars styrkor föll in i Austrasien svek dock den den austrasiska adeln Brunhild och gick över till Clothars sida. Brunhilds här löste upp sig själv innan slaget mot Clothar ens hunnit börja. Hon flydde till Burgund men utlämnades till brorsonen av den burgundiske rikshovmästaren. Den lille kung Sigibert föll i Clothars händer och dräptes.

Fantasibild av Brunhilds avrättning

Clothar lät föra Brunhild framför sig för att uttrycka allt sitt hat. I ett bisarrt exempel på hur segraren skriver historien, gav han sin faster skulden för tio frankiska furstars död, inklusive hennes gemål Sigibert och sonsonson vilken Clothar själv mördat. Efter Brunhilds grymma avrättning var riket efter 52 år återigen samlat under en härskare. Redan under Clothars sonsöner började dock den merovingiska dynastins nedgång och i mitten av 700-talet grep karolingerna makten.

INFOBOX: Franker och merovinger

Frankerna bodde ursprungligen vid Rhens utlopp. När romarriket försvagades trängde de in i Gallien och år 486 besegrade frankerkungen Klodvig I (ca 466-511) den romerske befälhavaren Syagrius. Klodvig förde många framgångsrika krig mot rivaliserande stormän och grannkungar, lät döpa sig och räknas som Frankrikes förste kung. Riket utvidgades under Klodvigs ättlingar och vid mitten av 500-talet omfattade det stora delar av Tyskland.

En framställning av kung Merovech från 1800-talet. Foto: Fordmadoxfraud CC BY-SA

Klodvigs farfar Merovech var enligt legenden son till ett havsvidunder som drottningen mött när hon badade och efter honom kallas ätten för merovinger. Merovingiska kungarna delade traditionsenligt Frankerriket mellan alla sina söner, även oäkta, och blodiga familjefejder var vanliga. Under 600-talet ökade de lokala adelsmännens betydelse medan kungarna blev svagare. Många minderåriga kungar ledde till att rikshovmästarnas makt ökade. Mot slutet av 600-talet blev Austrasiens rikshovmästare Frankerrikets mäktigaste man och 751 avsattes den siste merovingiske kungen av Pippin den lille, Karl den stores far.    

INFOBOX: Biskopen skrev historia

Biskopen Gregorius av Tours som även blev helgonförklarad. Marie-Lan Nguyen CC BY

Källorna till det merovingiska inbördeskriget är få och ofta starkt partiska. Den viktigaste krönikören är biskop Gregorius av Tours (ca 538-594) som själv var en politisk aktör och fiende till Chilperik och Fredegund. Brunhild och Sigibert däremot tecknades i ljusa färger, Sigibert hade sett till att Gregorius blev biskop. Gregorius dog år 594 två år innan Brunhilds son Childebert avled.

För de efterföljande decennierna är den viktigaste källan Fregariuskrönikan. Man tror att Fredegarius dog 658 men vet inget mer om honom, det är till och med möjligt att tre olika skribenter skrev krönikan. Krönikan nedtecknades när Brunhilds fiender hade segrat och beskriver henne som en ondskefull, maktgalen kvinna. På 700-talet skrevs ytterligare en viktig krönika, Liber Historiae Francorum. Författaren antas stå den karolingiska ätten nära och framställer merovingerna som blodbesudlade och skrupellösa. 

Läs mer: Krigarnas och helgonens tid av Dick Harrison och The Merovingian Kingdoms 450-751 av Ian Wood

Emma Bergman

Jag är statsvetare och historiejournalist som bland annat har publicerat i Teknikhistoria och Populärhistoria.