De vandrade 40 mil, från kust till kust

De Vandrade 40 Mil, Från Kust Till Kust

I mitten av maj startade den 40 mil långa vandringen Coast to Coast med ett internationellt vandringsgäng som kan allt om bra utrustning och lätt packning. Det blir en vandring genom Smålands skogsstigar och grusvägar, över mossar, förbi små byar, genom de vackra bokskogarna i Halland och rakt igenom Ullareds shoppingmecka!

Text: Helénè Lundgren / Foto: Felix Oppenheim

Vi kliver av tåget i Smålands Stenar och anländer till sjön Borlången precis i lagom tid, när Michael Sanell och Malevil Ljunggren har börjat förbereda sin mobila bastu. Med hjälp av ett partytält och en gammal militärkamin bygger de upp en bastu vid strandkanten av sjön. Vandringsgänget börjar dyka upp i små grupper och sätter raskt igång att slå upp sina tält på gräsmattan framför sjön. Några hänger upp sina hammockar i träden nära sjön. Solen skiner och vi passar på att bada från bryggen efter en lång vandringsdag. Efter en dags vandring är det helt underbart att sätta sig ner i solen på grässlänten och vifta med tårna. Det är ett härligt gäng av svenskar, danskar, holländare, tyskar och australiensare i olika åldrar som hänger med på vandringen. De flesta är mycket erfarna långvandrare som gärna vandrar med lätt packning.

– Jag mötte flera personer på flygplatsen i Göteborg som skulle med på vandringen och det första de frågade var, vad är din basvikt? Min packning väger 14 kg och alla andra hade lätt packning, säger tysken Max Vogler och skrattar.

Flera av dem som är med på vandringen har gått långa vandringar som PCT, Pacific Crest Trail, Appalacian Trail och pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. På eftermiddagarna är det rena rama utställningslokalen på gräsmattan med lättviktstält, hammockar och olika lösningar av lätta liggunderlag och små spritkök. Många är mycket intresserade av lättviktsutrustning och folk strosar runt och diskuterar olika lösningar av lättviktstält och hängmattor. Joakim Isaksson har valt att sova i en hängmatta och sätter upp den mellan träden nära sjön.

– Det tog lite tid att vänja sig vid hängmattan men nu är det mycket bra, säger Joakim Isaksson.

Tälthängmattan
Joakim Isaksson tycker hängmattan funger bra som säng.

Det är nio tyskar med på vandringen och en av dem är Carsten Jost från Bayern som själv har gått både den 4 200 km långa vandringen PCT och den 3 500 km långa Appalachian Trail i USA. Hemma i Tyskland håller han helgkurser där man kan prova på hur man kan använda lättviktsutrustning.

– Jag arbetade i en friluftsbutik och trodde att jag visste allt men jag lärde mig mycket under Appalachian Trail. Där träffade jag på många vandrare som var 60 – 70 år gamla och de lärde mig att bara ta med den mest nödvändiga och lättaste utrustningen. Jag började med ett vanligt gaskök men nu använder jag ekrarna från en cykel och botten av en deodorantflaska och kolfilter som suger upp bränslet. Det går också att använda foliepapper och en ölburk som väger under 100 gram, berättar Carsten Jost.

Carsten har med sig ett Vaude tält med pinnar av kolfiber som väger 700 gram, en sovsäck som inte är stängd och ett halvt liggunderlag som bara täcker det viktigaste och väger 215 gram.

Med ett halvt liggunderlag som bara täcker det viktigaste och väger 215 gram kan man minska på vikten.

– Fötterna är varma och ligger du på rygg, värms ryggen upp av liggunderlaget så då behöver man inte kunna stänga sovsäcken. Coast to Coast är bra för man kan kolla upp olika lättviktsutrustning. Ingen börjar med att ha all utrustning men kanske ser du något här som du själv vill testa, säger Carsten Jost.

Det är ett riktigt härligt vandringsgäng som har dykt upp i de Småländska skogarna denna Kristi himmelsfärdshelg och vi sitter där i den värmande eftermiddagssolen och pratar innan middagen blir klar. Vandringens stora Trail Angel är den härliga göteborgaren Martin Johansson som bestämde sig för att ta med sig ett 170 kg gammalt fältkök på en trailer. På den kan han laga mat till hela gänget när det inte finns någon restaurang i närheten. Idén fick Martin redan förra året när han hade ont i ett knä efter en arbetsolycka och kunde inte gå. Istället hjälpte han Göran Ronsten att köra husbilen och hästtransporten till hästen Allan som var med på vandringen för att han skulle socialisera sig bättre.

”Trail Angel” Martin Johansson och Christina wokar kyckling och grönsaker till hela vandringsgänget.

– Jag tänkte att jag lika bra kunde ta med lite vatten och kakor för att stanna till längs vägen och ge trötta vandrare en liten vilopaus. I år har jag utvecklat det hela och ta med ett helt fältkök och full utrustning på en trailer, säger Martin Johansson.

Till middag blir det Thaikyckling med grönsaker som Martin och Christina wokar för fullt till ett hungrigt gäng. Efter middagen börjar bastutältet bli varmt och det är dags för en av vandringens höjdpunkter. Genom det immiga partytältets fönster ser jag en rad fasta vita rumpor i motljusets silhuett. Slänger av mig kläderna och tränger ihop oss på de rosa plastpallarna inne i tältet. Det blir lite varmt och fuktigt med alla människor. Noterar en viss övervikt av killar i bastun och det slår mig att jag aldrig har varit i ett så litet utrymme med så många nakna män tidigare. Att hamna i ett fuktigt tält en försommarkväll fullt med vältränade nakna unga män, är dock inte helt fel. Från sin plats mitt i bastutältet övervakar brandkapten John Wislander kaminen så vi är i säkra händer. Med jämna mellanrum springer vi ut och doppar oss i det uppfriskande sjövattnet. Några behöver lite mer övertalning att doppa sig i det kalla vattnet än andra. Michael och Melevil har tagit med sig en påse öl och bastun håller igång så länge det finns öl kvar.

– För fyra år sen skulle jag och Malevil göra en vandring vid Åkulla naturreservat och hade med oss 28 kg packning för två dagar. Det var då jag såg Jörgen Johanssons bok Vandra fjäderlätt och tänkte att jag måste göra något åt det här. Jag gick från 28 kg till 6,5 kg på ett halvår, berättar Michael Sanell.

Nere vid strandkanten brinner en brasa och kvällen avslutas där innan det är dags att sova. Martin tror inte riktigt på det här med lättviktspackning och han har tagit med sig en stor tipi som några av oss sover i. Det är fortfarande kyligt på nätterna i maj och jag har med mig en alldeles för tunn sovsäck. Tar på mig alla lager med kläder jag har, men fryser ändå. Utanför tältduken hörs det sista entusiasterna som fortfarande håller igång en stund till.

Jonas Hållén och artikelförfattaren vandrar på gamla grusvägar.

Nästa dag vaknar jag till fågelkvitter och folk som tassar runt utanför tältduken. En del kommer igång snabbt och har redan börjat vandra när jag och fotografen Felix äter frukost på bryggan. Solen värmer och det är ett underbart sätt att starta morgonen på. Vi ska gå 32 km till byn Fegen idag och sätter fart men kommer iväg bland de sista. Det är flera hundar med på vandringen och hunden Lycka har vandrat hela vägen från Kalmar. Folk vandrar i sin egen takt och kan välja att vandra tillsammans eller själv. Det blir ofta naturligt så att man vandrar med de som vandrar i samma takt. Jag slår följe med Marianne från Holland som är en mycket erfaren vandrare. Hon syr många av sina egna friluftskläder och tält samt torkar sin egen mat i en torkugn.

Folk vandrar i sin egen takt och kan välja att vandra tillsammans eller själv.
Längs Gislavedsleden möter vi Hajo Krasemann, en tysk som vandrat hela vägen från Hamburg med Stockholm som mål.

På småvägar vandrar vi in till byn Burseryd och ser fram emot en fika. Det är mitt i Kristi Himmelsfärdshelgen och caféet är stängt så vi sätter oss en stund och vilar innan det är dags att vandra vidare. Vi följer Gislavedsleden in i skogen och plötsligt mitt på grusvägen möter vi på en äldre tysk man som ha vandrat hela vägen från sitt hus i Hamburg och är på väg mot Stockholm. Han berättar att vi är de enda vandrarna han har sett sen han startade i Tyskland.

– E6:an går precis utanför mitt hus och jag såg att den även går genom Småland. Jag ska gå så långt jag hinner på sex-sju veckor då frun ska plocka upp mig, säger Hajo Krasemann.

De svalkande doppen är dagarnas höjdpunkt och gör det mycket lättare att vandra vidare en mil till.

Vi fortsätter in i skogen på små stigar och kommer fram till sjön Fegen. Med oss är en av killarna som arrangerar vandringen, Jonas Hållén. En härlig friluftskille som delar fritiden mellan sina stora passioner dykning, simning, skridsko och vandring. Han älskar att bada lika mycket som jag och har en stor förkärlek för nakenbad. Vid varje sjö, passar vi på att ta ett snabbt dopp i det friska vattnet. Det är varmt i solen mitt på dagen och de svalkande doppen är dagarnas höjdpunkt och gör det mycket lättare att vandra vidare en mil till. I de små samhällena står aklejan och rhododendron i full blom. En äldre dam med en liten hund stannar till för att prata och undrar vart vi är på väg. Vi berättar att några av oss har gått 30 mil från Kalmar och är på väg till Varberg.

– Ojojojoj, säger damen på den bredaste småländskan.

En av vandringens arrangörer, Jonas Hållen, undersöker ifall Hans Tillyhat kan flyta.

Lunchstoppet tar vi vid i Sandvik där Martin står och väntar med fyllda vattendunkar. Solen skiner och vi passar på att vila oss en stund på grässlänten innan det är dags att vandra vidare. Eftermiddagen är varm och det doftar mustigt från de stora vedhögarna i skogen. Längs dammiga raka grusvägar som doftar av vita hundkex vandrar vi på väg till Fegen. Vi piggar upp oss genom att ta uppfriskande dopp vid alla tillfällen som bjuds. Anländer i solnedgången till Fegen som har ett fint vandrarhem vid sjön. Efter den kyliga natten vid Borlången är det underbart att få sova inomhus på det mysiga vandrarhemmet. Några väljer att campa och sätter upp sina tält och hammockar på slänten utanför vandrarhemmet innan vi går till Ugglebo värdshus för att äta en bit mat. Det är så härligt att sitta ute på verandan och ta en öl i den sista kvällssolen innan maten kommer in. Sitter ute en stund och pratar efter maten innan det är dags att sova i en varm säng. Ryggen och nacken gör ont så smörjer in mig med tigerbalsam så hela rummet luktar.

Vaknar först av alla i rummet och gör en riktigt god frukost på träbänkarna utanför vandrarhemmet. Plåstrar om blåsorna på ena foton med lite norsk tejp som operationsskötaren Pär Eliasson har tagit med sig. Idag är vandringens längsta vandring med 36 km så det gäller att vara förberedd. Efter frukost hänger vi på Christin Wahlström från Katrineholm och får pinna på rejält för att hinna med. Vi går på en gammal nedlagd banvall som är en utmärkt cykelväg med en sträng av grästova i mitten. Banvallen är en del av Hallandsleden och leder rakt fram genom skogen. Vi hänger på ett tag men känner att jag inte kommer att palla i detta höga tempo under den längsta dagen under vandringen. Christin berättar att hon packade in sin röda ryggsäck, tält, sovsäck, liggunderlag och en stor påse hembakade kanelbullar i bilen och körde 60 mil ner till Småland.

Vandringen Coast to Coast går längs Hallandsleden.

– Innan jag fick barn brukade jag göra många såna här tokiga saker, men det var första gången sen lumpen som jag skulle gå en sån här lång sträcka. Jag visste inte om kroppen skulle klara det. Många av deltagarna är lättviktsvandrare och själv är jag mer av en strapatsmänniska. Min packning väger 14 kilo, det är lite tycker jag. Jag tycker om när det är tungt och obekvämt. Jag var inte heller säker på om jag skulle passa in i gänget, funderade Christin på innan vandringen.

När Christin kom ner hade det internationella vandringsgänget redan hunnit bli beroende av svenska kanelbullar. Christin blev genast mycket populär när hon dök upp med 200 hembakade kanelbullar.

– Vandringen var fantastisk! Det här är det bästa jag har gjort i år, med många härliga människor och den glada stämningen. För tre år sen gav jag mig själv ett nyårslöfte att börja använda ordet fantastisk oftare och för två år sen lovade jag att blanda mer färg i livet. Förra årets nyårslöfte var att strunta i alla onödiga måsten och ta mig ut i naturen mer. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra med det, säger Christin och ser nöjd ut.

Felix hund Messi har mycket vallhund i sig och han har det tufft att försöka få ihop hela flocken som sprider ut sig. När vi rastar lite passar Messi på att gå med Christin och Michael som går först. Felix visslar och ropar men Messi ignorerar honom totalt. Efter en halvtimme ringer Michael och säger att Messi vägrar att gå längre. De får vänta på att vi kommer.

– Märkligt, Messi som annars brukar vara så lydig, säger Felix Oppenheim.

Messi räknar in flocken.

Jonas och jag hittar en härligt uppfriskande sjö att bada att ta ett morgondopp i och vi skrämmer iväg en tysk fiskare från bryggan. Fortsätter vandringen med Ingemar och Jörgen som går lite saktare. Ingemar har aldrig vandrat tidigare och hörde talas om vandringen på en föreläsning som Börje höll under vintern.

– Jag lånade all utrustning som är lite tung, säger Ingmar Gustafsson som trots benhinneinflammation fortsätter att gå mot Varberg.

Jörgen Johansson är en av arrangörerna av Coast to Coast och själv uppväxt i Varberg. Han berättar att hans pappa alltid hade velat gå på luffen men det blev aldrig av. För några år sen träffade han Jonas på Fjällräven Classic. Jonas hade funderat mycket på att vara ute i naturen i ens närhet istället för att åka till fjällen varje gång och att det inte skulle behöva kosta så mycket.

– Det var någonstans där det klickade och vi började prata om att arrangera Coast to Coast, berättar Jörgen Johansson.

Messi passar också på att ta ett svalkande dopp med Helénè och Jonas.

Solen gassar när vi vandrar in med våra ryggsäckar och vandringsstavar i Ullared och vi skiljer oss en hel del från de vanliga besökarna. Ser familjer med gigantiska shoppingvagnar utanför Gekås fullpackade med varor. Ullared är shoppingens Mecka en av Sveriges största turistmål dit folk vallfärdar till och det är en häftig kontrast att se alla folks förvånade miner när de ser oss. Ser framför mig vilken uppståndelse det blev när förra årets vandringsgäng kom vandrande med hästen Allan rakt igenom Ullared.

– Folk pekade och tyckte det var jättekul, säger Göran Ronsten som hade med sig halvblodet Allan för att han skulle socialisera hästen lite.

Även om vi inte har tid för storhandel så är Ullared känt för sina goda räkmackor så vi går alla in på närmaste restaurang och beställer räkmackor. Messi får inte ens sitta på uteterrassen så Felix får vänta utomhus. Efter räkmackorna tar vi vägen ut från Ullared och svänger höger vid campingplatsen.

Coast to Coast, a hike from Kalmar to Varberg, 400 km of hiking trail. Hiking on Hallandsleden, Sweden

– Om 600 meter kommer vi in i den vackra bokskogen, säger Jonas Hållén..

600 meter är kanske lite tidsoptimistiskt och vi hamnar i en skog full med granris och stubbar. Trampar med stora kliv runt bland riset innan vi hittar ut på rätt stig igen. Det börjar kännas i benhinnorna vid varje steg och jag ser Jörgen och Ingmar som vilar sig i en skogsglänta. Jag stannar med dem och då blir vallhunden Messi stressad. Han vet inte riktigt vad han ska göra när flocken splittras. Han springer iväg mot Jonas och Felix som fortsätter att gå men vänder sen om för att kolla om vi är med innan han bestämmer sig för att följa med husse. Bokskogen ligger nära och skuggspelet är fantastiskt när solljuset skiner genom det skira ljusgröna bladverket. Får lust att bara lägga mig ner på marken bland alla löv som ser så mjuka ut. Det känns som att befinna sig i en saga och jag har sett fram emot bokskogen under hela vandringen.

Önskar att bokskogen skulle fortsätta i en evighet men vi kommer ut på en mycket lång och rak grusväg som leder till Åkulla. Det är fortfarande varmt ute, blåsorna på fötterna känns och benhinnorna på frambenen värker. Sista biten är tuff och känns mycket lång. Plötsligt kommer Åsa springande på vägen med Gustav efter sig som jagar henne med en kniv i högsta upp. Åsa hoppar in i skogen och klättrar upp för ett träd. Hon symboliserar skogsrået och han jägaren. Enligt legenden blir jägarna mycket tysta och fåordiga efter att ha mött skogsrået. Själv har jag lite svårt att fokusera på skogsrået och vill bara komma fram så jag frågar henne hur långt det är kvar.

Bokskogen utanför Ullared påminner om en saga.

Äntligen framme vid Åkulla och vår rara trail angel Martin har redan slagit upp tälten på gräsmattan. Hinner knappt ta av mig skorna innan middagen är färdig inne i matsalen på campingen. Hasar över till matsalen i badskor för att äta och det blir en tidig kväll i den råa vårkylan.

– Vår GPS säger att vi har gått över 40 km idag, säger de tyska killarna Carsten och Ulrich.

Nästa morgon är det rått ute och mycket mygg så det blir en snabb frukost inomhus. Idag är det sista dagen och vi ska samlas utanför Varberg och vandra in till staden tillsammans. För första gången har jag chansen att prata med de som normalt vandrar fort och som jag aldrig ser på vägen. Benen känns först okej men det börjar göra ont igen efter en halvtimme när vi vandrar in i Grimeton där stora rhododendron och gigantiska vallmo lyser röda och blir bjudna på kaffe och bullar på Lantmännens butik. Här dyker lokalpressen upp för att följa vår vandring in i Varberg. På avstånd syns sex höga radiomaster för radiotrafik som är ett världsarv. Radiomasterna utanför Grimeton var speciellt viktig under WW2 för radiokommunikation över Atlanten. I hagarna står hästarna och nyfiket tittar på när vi vandrar förbi och vid en vägkorsning blir det dagens andra fikastopp till allas glädje. Vår ständiga Trailangel Martin har köpt ett helt gäng varma wienerbröd som går åt snabbt längs vägkanten.

Dagens vandring är 23 km lång och utanför Varberg stannar alla till för invänta varandra. Vi är runt 25 personer och två hundar som i samlad trupp vandrar Hallandsleden in till Varberg denna soliga vårdag i maj. Lokalbefolkningen ser lite förvånade ut över att se så många vandrare på samma gång och vid trafikkorsningar stoppar vi upp hela trafiken när alla ska komma över gatan. Jörgen går i täten när han leder oss i sin hemstad. På väg mot havet går vi förbi det gamla dansstället Sociteten som är restaurang i den vackra gamla träbyggnaden. På stranden utanför kallbadhuset gör vi stopp där Elisabet von Knorring från den lokala turistbyrån håller ett litet tal och bjuder på dagens tredje fikastopp med kaffe och bullar. 20 personer har börjat vandringen vid Kalmars kust och slutar 40 mil senare vid havet i Varberg. Jörgen och Jonas slänger sig i havet med kläderna på och flera av de andra följer med medan hundarna glatt plaskar runt i vattnet. Flera ska bo på vandrarhemmet och på eftermiddagen passar jag på att utforska den vackra staden med sina gamla träbyggnader och en fin promenadväg längs kusten. På kvällen firar vi den 40 mil långa vandringen med en öl i solen och en trerätters middag på en flott restaurang vid Varbergs fästning.

– När vandringen var över och allt tog slut var det lite jobbigt. Det blev tomt på något sätt och jag ville gärna backa bandet några dagar. Jag har redan börjat planera inför en vandring i fjällen, men då ska jag byta ut en del av utrustningen för att komma ner i vikt. Säg inget till lättviktsnördarna bara, säger Christine och skrattar.

Fakta

För några år sen kom Jonas Hållén och Jörgen Johansson på att de ville vandra från kust till kust i Sverige och bjöd in lite folk från Sverige, Danmark, Holland och Tyskland att följa med. De startade en helt ny rutt på 40 mil från Kalmar slott till Varbergs fästning.

Resa: Vandringen började i Kalmar och slutade i Varberg och det bästa sättet att ta sig dit är med tåg. www.sl.se

Bo: Nästan alla har med sig tält eller en hängmatta att sova i men ofta ligger det ett vandrarhem eller ett pensionat i närheten av vandringsleden för den som inte vill tälta. Byn Fegen har ett trevligt vandrarhem och mitt i Varberg finns ett vandrarhem med trevlig personal. Ett annat vandrarhem i Varberg ligger i fästningen.

Mat: De flesta har med sig ett litet campingkök och mat men det finns ofta en restaurang i närheten. Annars har den härliga göteborgaren Martin Johansson lagat till lite mat på sin stora mobila kokvagn.

Utrustningtips: Jörgen Johansson är en mycket erfaren vandrare som har skrivit flera böcker om att vandra fjäderlätt. Han ville ha en lättare utrustning för att kunna njuta mer av vandringen. Hans tips är:

  • Dra ner vikten på tre saker; ryggsäck, tält och sovsäck. De ska helst väga tre kg tillsammans.
  • Lätta skor är mindre energikrävande än vandringskängor.
  • Använd två tunna strumpor för att undvika blåsor.
  • Vandringsstavar ger ett bra vriststöd.
  • Gå 50 minuter och rasta i 10 minuter är ett gammalt militärt koncept som fungerar.
  • Drick 3 – 5 dl vatten i timmen.

Utrustning: Ultralätta ryggsäckar finns inte alltid i vanliga friluftsaffärer men kan beställas på nätet. Coast2Coast vandring är som en stor utställningslokal på eftermiddagarna när alla sätter upp sina tält och jämför lättviktsutrustningar med varandra.

Ryggsäck:

Laufbursche Hückepacke är en rekommenderad ultralättryggsäck som många väljer.

Hyperlight Mountain Gear, Southwest Pack 4400, 70 liter väger ca 1 kg.

Tält:

MLD – Mountain Lorel Design – Trialstar är ett rekommenderat tält som väger 950 gram

Nordisk Telemark UL är ett av de lättaste tält som finns för två personer och väger 950 gram.

Lizard Gul väger bara 690 gram

Sovsäck:

Western Mountaineering – Summerlite sovsäck väger 5 – 600 g och klarar vår, vinter och höst. Med en liner håller sovsäcken längre och den blir inte svettig.

Haglöfs LIM dunsovsäck väger 460 – 520 gram, tar mycket liten plats och är mycket bekväm och lätt.

Liggunderlag:

NeoAir – Xlight är ett lätt liggunderlag som tar mycket liten plats.

Inertia X-Lite från Klymit är en av de allra lättaste liggunderlagen och väger 215 gram.

Thermarest Z Lite Sol liggunderlag är bekvämt och väger 290 gram.

Stormkök:

Bushbuddy är ett stormkök som man kan elda med pinnar och kvistar. Kan vara svår att tända när det är blött och kan inte användas i tältet vid dåligt väder.

Toppmonterade gaskök är snabbt, smidigt och rent att använda. Det finns ett antal modeller och fabrik från t ex Primus Express Stove, Primus Lite, Optimus Crux, MSR Pocket Rocket eller MSR Windboiler.

Enklaste och billigaste varianten alla kategorier av kök kan man göra själv med en konservburk med kattmat. Den tippar dock lätt och kräver extra vindskydd. Fancy Feast Cat Stove.

Ett annat tips är att ta brännaren från ett Trangiakök och komplettera med vindskydd och kittelstöd. Det finns gott om tips på nätet hur man bygger själv.

Kläder:

Merinoull som underställ, T -shirt och strumpor är ett utmärkt material som andas och håller dig varm även om du blir svettig. Outnoorth, Naturkompaniet och Addnature

Skarn Winter Hood från Haglöfs är en riktigt bra friluftsjacka samt byxor i Flexable material som är vind och vattentät.

Uniqlo är ett japanskt klädmärke som har lätta dunjackor till ett bra pris.

Sulor:

Ett par bra sulor i skorna gör vandringen så mycket enklare och dessa var riktigt bra och avlastade knän och fötter. Superfeet www.granitbiten.se

Tvål, Schampo, Tvättmedel och Diskmedel:

Att ha tvål, schampo, tvättmedel och diskmedel i ett är praktiskt och sparar vikt. Smartwash är ett bra och miljövänligt märke.

Butiker:

Outnorth

Ultralight Outdoor Gear

Trekking Light Store

Boktips:

Vandra Fjäderlätt – Jörgen Johansson

Lättare packning från A – Ö – Jörgen Johansson

Beyond backpacking – Ray Jardine

Hemsidor:

www.fjaderlatt.se

www.backpackinglight.com

www.nielsenbrownoutdoors.com

www.utsidan.se

Felix Oppenheim

Freelance photographer since 1979. Travel, sports, nature, outdoor, adventure, portraits, corporate etc.