Francis Cammaerts – vapenvägraren som blev krigshjälte

Francis Cammaerts – Vapenvägraren Som Blev Krigshjälte

År 1939 vaktade engelsmannen Francis Cammaerts hellre får än stred mot nazisterna. Men innan kriget var över skulle han vara SOE:s ”star turn” med ett Gestapopris på tre miljoner franc på sitt huvud.

Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-125-0277-09 / Fremke, Heinz CC-BY-SA 3.0 Karta och flagga: Wikimedia Commons

Staden Compiègne i norra Frankrike, mars 1943. Här hade tyskarna byggt ett stort koncentrationsläger för motståndsmän, men det var också här som ett Lysanderplan flög in den 27-årige Special Operations Executive (SOE)-agenten Francis Cammaerts. Han var ute på sitt första uppdrag, att ta över ansvaret för nätverket Donkeyman i sydöstra Frankrike. När Cammaerts klättrat ned på marken mötte han helt kort kapten Peter Churchill (ingen släkting till premiärministern) som var chef för nätverket Spindle och kallad till London. Peter rådde Cammaerts att alltid ha en tidning till hands, det var ont om toalettpapper i Frankrike. Så flög planet iväg och Cammerts välkomnades av Peters andreman Marsac och dennes kurir Lejeune.

SOE använde flygplan av typen Lysander för att föra in och hämta agenter i Frankrike. Lysanderplanen var bra för att de behövde ovanligt korta landnings-och startsträckor. Detta plan har samma kamoflagefärger som användes för uppdrag in i Frankrike. Foto: Paul Maritz / Wikimedia CC BY-SA 3.0

Trots utegångsförbudet körde männen genom natten mot Paris. När de passerade en flod kastade fransmännen Cammaerts falska ID-papper och revolver ut genom fönstret som en ”säkerhetsåtgärd”. Marsac stillade Cammaerts betänkligheter med en flaska rom. Så var de framme i Paris, en grå och dyster stad full av trampet från tyska soldatstövlar. Medan Marsac begav sig ut i staden för att planera den fortsatta resan österut till Spindles högkvarter däckade Cammaerts på soffan i Marsacs lägenhet. Han väcktes abrupt av Lejeune, ”Jag har väldigt dåliga nyheter, Marsac har blivit arresterad, för bara några timmar sedan […] Ingen av oss är säkra här längre…om de tvingar Marsac att tala.”

Tyska soldater i Paris hösten 1940.
Bundesarchiv, Bild 183-1985-1216-524 /Wikimedia CC -BY-SA 3.0

Trots att Cammaerts redan nu var en jagad man tog han sig som uppgjort till den lilla byn Saint-Jorioz där agenten Odette Sansom skötte Spindle:s verksamhet. Där möttes han av ”flera väldigt trevliga, väldigt modiga unga män…som var klädda som unga motståndsmän”. Högkvarteret kunde i Cammaerts ögon lika gärna haft en skylt med texten Résistance Clubhouse. När han kritiserade säkerheten blev en fransk motståndsman så rasande att han hotade skjuta alla närvarande. Några dagar efteråt dök en tysk officer upp i byn, en överste Henri, med ett brev från den fängslade Marsac. Översten var anti-nazist och behövde hjälp att kontakta de allierade. Cammaerts varnade Samson för att det hela måste vara en fälla men hon uppmanade honom bara att fara vidare till Donkeymans område.  

Ville inte stå vid sidan av kriget

Francis Cammaerts var ett barn av första världskriget. Hans far Èmile Cammaerts var en belgisk författare som flydde till England när Tyskland invaderade hans hemland.

Den tyska invasionen av Belgien 1914 var ytterst brutal och under ockupationen dog många av svält.
På bilden en tysk segerparad i Bryssel. Bild: Wikimedia

I England gifte han sig med en berömd skådespelerska och sonen Francis föddes 1916. Cammaerts studerade vid Cambridge och blev sedan lärare. Liksom många andra i sin generation var han  övertygad om att krig aldrig var en lösning och efter krigsutbrottet 1939 valde han att arbeta på en bondgård. Där slet han för att ta hand om fåren och retade sig på de andra opraktiska och gudsnådeliga pacifisterna som gärna åt fårstek men inte själva ville bloda ner händerna.

Våren 1941 gifte sig Cammaerts med arkitektdottern Nancy Finlay. Bröllopsmarskalk var hans bror Pieter som var stridspilot. Pieters död kort efter bröllopet och blitzen över London fick Cammaerts pacifistiska övertygelse att vackla.

Mellan hösten 1940 och våren 1941 genomförde det tyska flygvapnets storskaliga bomningar av Storbritannien. Nazisterna försökte förstöra viktiga industrier och injaga skräck i vanliga människor genom terrorbomning.

Men det var när hans dottern Nicola föddes i januari 1942 som Cammaerts insåg att han inte längre kunde stå vid sidan av kriget.

SOE:s emblem.
Bild: Madelgarius CC BY-SA 3.0

Han ville göra en insats så fort som möjligt men ville inte gå in vid armén. Cammaerts menade att han där riskerade att tvingas lyda ogenomtänkta order och döda människor på felaktiga grunder.

Genom en vän från Camebridge kom han i kontakt med SOE, Special Operations Executive, som grundats av Churchill för att genomföra sabotage bakom fiendens linjer. Med sin flytande franska, starka fysik och höga moraliska principer var Cammaerts en värdefull rekryt.

Leo Marks, ledare för krypteringsavdelningen, imponerades av Cammaerts intelligens och karaktärsstyrka. ”Det kan ha varit sättet han log på eller hans genomträngande blick men jag upptäckte att jag djupt beklagade vem som helst som gjorde misstaget att underskatta denne man. Om han inte råkade vara en tysk”.

Den 23 mars 1943 flögs Cammaerts äntligen in i Frankrike. Han fick kodnamnet Roger och skulle ta över nätverket Donkeyman i Rhônedalen i sydöstra Franrike. 

Kallades ”den store engelske djävulen”

Alarmerad av risktagandet i Spindle valde Cammaerts att bygga upp ett nytt fristående nätverk som kallades Jockey. Det var en klok strategi för överste Henri var mycket riktigt en dubbelagent och mindre än 2 veckor efter att Cammaerts lämnat  Saint-Jorioz krossade tyskarna Spindle.

SOE:s agentnätverk i Frankrike i juni 1943.
Bild: Petermanchester / Wikimedia CC BY-SA 3.0

Cammaerts rekryterade nya män bland grupper som som förföljdes av Vichyregimen; frimurare, kommunister och fackföreningsmän. Han knöt också kontakt med den lokala motståndsrörelsen. Snart var Cammaerts ledare för flera hundra män i hela sydöstra Frankrike. Gränsen mot Italien gjorde området mycket strategiskt viktigt och där låg också högplatån Vercors som de allierade planerade att ge en betydelsefull roll i befrielsen av Frankrike. Motståndrörelsen i området var stark och många frihetsälskande fransmän hade sökt sig till Vercors för att undkomma det hatade tvångsarbetet i Tyskland. De kallades maquisader efter buskskogen Le maquis som växte däruppe.

Radioutrustning som SOE-agenterna använde för att hålla kontakt med högkvarteret. SOE-agenter skickades normalt i en grupp om tre, en ledare, en kurir och en radioopertör.
Bild: Hanedoes / Wikimedia CC BY-SA 3.0

Cammaerts var oerhört noga med säkerheten och sov aldrig mer än 3 nätter i rad på samma ställe. Jockey var uppbyggd av fristående celler och det var förbjudet att skriva ner information eller använda sig av telefon. Misstänkta förrädare blev helt enkelt skjutna. Cammaerts måste ägna mycket tid åt att till fots eller till cykel färdas runt till sina celler och skapa nya kontakter. Han vann fransmännens respekt och vänskap och kallades ”den store engelske djävulen” eller ”Storfot”. Cammaerts var ovanligt lång och måste använda engelska skor då han inte kunde hitta tillräckligt stora par i Frankrike. I slutet av maj 1943 hade Cammaerts etablerat drop zones och fick vapen så att han kunde börja träna sin män i stridsteknik.

SOE-agenter avände ofta en enkel kulsprutepistol en ”Sten gun”. Den var enkel och billig att tillverka och kunde vid behov monteras isär och gömmas. Men vapnet var opålitligt och hade kort räckvidd.

I mitten av juni skickade London en kurir, läkarhustrun Cecily Lefort. SOE föredrog att använda kvinnliga kurirer då kvinnor väckte mindre uppmärksamhet. Dessutom misstänktes män lätt för att försöka slippa undan tyskt tvångsarbete. 

Gestapo satte ett pris på hans huvud

I början av augusti fick Cammaerts äntligen sprängämnen så att han kunde genomföra sabotage mot kraftstationer och järnvägsnät. Tyskarna chockades av attacker i ett område som hitintills varit lugnt och inledde en intensiv jakt på ”terroristerna”. Cammaerts förlorade flera män och den 10 september arresterades Lefort av Gestapo. Trots brutala förhör vägrade hon tappert att avslöja något och skickades till Ravensbrück där hon gasades ihjäl.

Krematoriet i Ravensbrück. Till detta läger sändes kvinnor som nazisterna förföljde. Omkring 50 000 dog människor dog i Ravensbrück. Flera SOE-agenter mördades här. Bundesarchiv, Bild 183-66475-0009 / CC-BY-SA 3.0

Samma sommar hade SOE:s nätverk i Paris krossats och Leforts arrestering fick ledningen att frukta att Jockey skulle gå samma väg. I november måste Cammaerts flyga till London för att redogöra för läget. Han pressade på för att få fler leveranser och en ny kurir. Cammaerts hade nu byggt upp 75 celler men utan vapen och sprängämnen kunde de inte uträtta något. Det var svårt att upprätthålla motivationen och meningslöst att försöka rekrytera fler mannar. Motståndsmännen och deras familjer måste också bli födda och klädda. Vid det här laget hade Gestapo satt ett pris på Cammaerts huvud och han skämtade sarkastiskt att tyskarna uppenbarligen värderade honom högre än krigsministeriet.

Den 10 februari 1944 flögs Cammaerts äntligen tillbaka in i Frankrike med uppgift att förbereda en snar allierad landstigning. Hans överordnade vid SOE var övertygade om att Frankrike skulle invaderas samtidigt från både norr och söder. Det blev en dramatisk färd. Vädret var så dåligt att piloten avbröt operationen och var på väg tillbaka mot England när planet fattade eld. Cammaerts måste hoppa genom dimman från 3 kilometers höjd. Lyckligtvis landade han på en potatisåker som tillhörde en patriotisk bonde men han var 16 mil från sin avsedda landningsplats.

Tyskarna skapade en poliskår av fransmän den s k La Milice française som hjälpte nazisterna att jaga frihetskämpar. Här ett tyskt propagandafoto av hur medlemmar av milisen vaktar motståndsmän. Män som tyskarna hävdade var terrorister och förbrytare.
Foto: Bundesarchiv, Bild 146-1989-107-24 / Koll / CC-BY-SA 3.0

Denna vår utsåg SOE Cammaerts till ledare för alla allierade uppdrag i sydöstra Frankrike. Det var en hektisk och farlig tid. Tyskarna som också förväntade sig en landstigning vid Medelhavet skickade trupper till området vilka spred död och skräck omkring sig. Den 24 mars beslöt de allierade att invasionen i söder skulle äga rum först i juli, senare sköts landstigningen upp till den 15 augusti. 

D-Dagen och bombning av Vercours

Den 6 juni 1944 har gått till historien som D-dagen. Då inleddes Operation Overlord för att befria Frankrike norrifrån. En bild av hur amerikanska soldater landstiger under häftiga angrepp från tyskarna.

När operation Overlord sattes i verket i juni 1944 började tyskarna skicka trupper och materiel norrut. Cammaerts mannar intensifierade sitt arbete med att förstöra järnvägsnät och vägar. Varje tåg som lämnade Marseille råkade ut för sabotage i alla fall en gång och i genomsnitt fördröjdes de tyska truppförstärkningarna med 48 timmar. Cammaerts utsågs till officer i general de Gaulles FFI- Forces françaises de l’intérieur, en organisation som skulle samla frihetskämparna i Frankrike. Han blev sambandsofficer för områdena kring Marseille och Lyon och direkt underställd överste Henri Zeller, befälhavare för FFI i sydöstra Frankrike. Den 7 juli fick Cammaerts äntligen en ny kurir, den polska SOE-agenten Christine Granville. Han imponerades av hennes mod och organisationsförmåga och de inledde snart ett förhållande.

Bild från augusti 1944 av franska motståndsmän och brittiska agenter. Christine Granville är den andra personen från vänster.

Kort efter Granvilles ankomst utspelades en fasansfull tragedi på högplatån Vercors. Samtidigt som de allierade var oeniga om vilken roll Vercors skulle spela hade tyskarna kommit att betrakta högplatån som ett allvarligt hot. De hade förlagt ca 9000 man till området och omringade Vercors.

Innan tyskarna angrep Vercors hade amerikanska plan försett frihetskämparna med krigsmateriel. Tragiskt nog helt otillräckligt för att motstå den brutala tyska attacken.

Morgonen den 21 juli befann sig Cammaerts, Granville och Zeller i staden Vassieux på södra delen av högplatån. Där var man nästan klar med att färdigställa en landningsbana för allierat flyg när himlen fylldes plan. Les Armelots! ropade någon och planen välkomnades med jubel. Men när planen kom närmare såg människorna i Vassieux till sin fasa att det var tyska bombplan som drog glidflygplan fyllda med fallskärmsjägare. Det var början på en storskalig tysk attack.

Under de följande 4 dagarna förde tyskarna in trupper och bombade Vercors. Det fanns ca 4000 maquisader på högplatån som kämpade med förtvivlans mod men utan allierat understöd kunde de i längden inte stå emot tyskarna. Först den 24 juli bombade de allierade ett närliggande tyskt flygfält men det var för sent för att göra någon skillnad. Efter att tyskarna fått kontroll över platån begick de fasansfulla brott mot civilia och fångar.

Granville, Zeller och Cammaerts lyckades fly genom en tunnel och när de hunnit ut hörde de tunneln sprängas bakom dem. Efter att ha avverkat 11 mil på ett dygn, större delen till fots, var gruppen äntligen i säkerhet i den lilla staden Seyne-les-Alpes söder om Vercors. 

Räddade av Granville

Tysk propagandabild av hur soldater griper franska frihetskämpar i juli 1944.
Foto: Bundesarchiv, Bild 183-J27289 / Koll / CC-BY-SA 3.0

Cammaerts hade inte tid att sörja över fasorna på Vercors utan måste ta hand om allierade officerare som fördes in bakom fiendens linjer. Den 12 augusti färdades Cammaerts i en Röda Korsbil nära garnisonsstaden Digne tillsammans med officerarna Xan Fielding och Christian Sorensen. Föraren var Claude Renoir, motståndsman och sonson till den framstående konstnären. Fielding hade riskabelt mycket pengar på sig och beslöt sig att dela summan med Cammaerts och Sorensen för att undgå misstankar.

SD Sicherheitsdienst var Gestapos egen säkerhetstjänst. Wikimedia CC BY-SA 3.0

Plötsligt körde en Gestapobil upp bakom dem och tutade åt dem att stanna. Fyra SD-män beväpnade med maskingevär klev ut och den belgiske överlöparen Max Waem nagelfor deras papper. Fieldings papper var slarvigt tillverkade och när männen visiterades upptäckte Waem att alla deras sedlar kom från samma nummerserie. Alla förutom Renoir arresterades och fördes till Digne. Under brutala förhör hävdade männen envist att de var svartabörshandlare som jobbade tillsammans. Förhörsledarna lyckades inte lista ut vilka männen egentligen var men beslöt att avrätta dem iallafall, för att vara på den säkra sidan.

Inspärrad i Dignes fängelse hörde Cammaerts plötsligt Granvilles röst utifrån fängelsegården. Hon nynnade en sång som de båda gillade. Rörd över hennes lojalitet svarade Cammaerts med samma melodi.

Den 15 augusti påbörjade amerikanarna Operation Dragoon där södra Frankrike befriades. Om man lokaliserar Canne vid kusten och sedan följder den röda streckade linjen uppåt ser man Digne.

Två dagar efter de allierade landstigit i södra Frankrike satt de tre fångarna i sin cell och väntade på döden när dörren plötsligt smälldes upp. Där stod Max Waem iklädd en Wehrmachtuniform. Med en revolver i handen beodrade han männen ut. Cammaerts var den siste att lämna cellen och han häpnade när Waem plötsligt sade till honom att han hade en underbar hustru. Männen marscherades ut ur fängelset och förväntade sig att bli förda till stadens fotbollsplan där avrättningarna brukade äga rum. I stället fördes de åt motsatt håll och beodrades sätta sig i en bil. Waem hoppade själv in i framsätet och smällde igen dörren.

De körde snabbt bort från staden och ut på landsbygden. Plötsligt stannade bilen för att plocka upp en ensam person som stod lutad mot väggen på en bondgård. Det var Granville, genom hot, bluff och mutor hade hon pressat Waem att desertera och räddat dem alla. 

Fransk motståndsman och amerikansk soldat strider mot tyskarna i en stad 1944.

Efter kriget

Efter den allierade inmarschen måste Cammaerts uppleva hur den reguljära armén betraktade agenter som äventyrare och inte tog tillvara deras erfarenhet. Efter att Cammaerts sett till att familjerna till dödade motståndsmän fick erkännande och stöd skickades han till Tyskland som administratör. SOE försökte hjälpa honom till en karriär på utrikesdepartementet men där vägrade man att anställa honom då man menade att han på grund av sin belgiske pappa inte var någon äkta britt.

Cammaerts återgick istället till läraryrket. Han hade alltid haft ett starkt socialt engagemang och vigde nu sitt liv åt att reformera det segregerade engelska skolsystemet och starta upp skolor i Afrika. Varje år besökte Cammaerts Vercors för att delta minnesceremonin för de stupade. Han blev rikligt dekorerad för sina insatser. Hans eget land förärade honom Distinguished Service Order. Fransmännen hedrade honom med Légion d’Honneur och Croix de Guerre. Från USA fick han Medal of Freedom. Cammerts avled fridfullt i juni 2006.

Exempel på de medaljer som Cammers dekorerades med. Från höger till vänster: Distinguished Service Order Foto: Borodun CC BY-SA 4.0
Hederslegionen Foto: Chevalier_légion_d’honneur.jpg: République française derivative work: Titimaster, CC BY-SA 3.0
Croix de Guerre. Foto: Kolchak1923 Medal of Freedom Foto: Hdec CC BY-SA 3.0

FAKTA: Plan Montagnard

Vercors är en 45 km lång och 20 km bred högplatå i sydöstra Frankrike. I början av 1943 stödde de allierade plan Montagnard där Vercors skulle användas som en fästning och bas för militära operationer. Montagnard var en av flera olika invasionsplaner och motståndsmännen på Vercors fick motstridiga order. Bristade kommunikationer förvärrade förvirringen.

Högplatån Vercors. Bild Ewan ar Born / Wikimedia CC BY-SA 4.0

Den 10 juni 1944 beordrade den franske general Koenig maquisaderna att utrymma Vercors. Cammaerts och de andra ledarna vägrade med motiveringen att orden i praktiken var ogenomförbar och att tyskarna skulle ta en fruktansvärd hämnd på den patriotiska lokalbefolkningen. De begärde istället tungt artilleri, fallskärmssoldater och bombning av tyska flygplatser. De allierade skickade en del lätta vapen och den 7 juli landsatte de en ingenjör med uppgift att bygga en landningsbana för transportflygplan.

Under erövringen av Vercors massakrerade tyskarna civila och dödade 600 motståndsmän under ohyggliga former. Blodbadet lämnade efter sig ett arv av bitterhet och anklagelser om förräderi.

De många som dödades när Vercors erövrades ligger begravna utanför byn Vassieux-en-Vercors.
Här finns också ett informationscentrum.
Foto: David Monniaux / Wikimedia CC BY-SA 3.0

FAKTA: Christine Granville

Krystyna Skarbek år 1945

Granville var en av Storbritannies högst dekorerade hemliga agenter. Hon föddes år 1908 som Krystyna Skarbek och var dotter till en polsk greve. När andra världskriget bröt ut ilade hon till London och blev SOE:s första kvinnliga agent. Granville stationerades i Ungern varifrån hon genomförde flera färder över Karpaterna och in i Polen. Hon förde bland annat ut information om Operation Barbarossa. Med tyskarna i hälarna tog sig Granville till Egypten och 1944 hoppade hon fallskärm in i Sydfrankrike. Där förmådde hon polacker som pressats att gå i tysk tjänst och placerats vid ett viktigt fort i alperna att ge sig utan strid. Cammaerts och Granville förblev vänner efter kriget och han försökte hjälpa henne att hitta arbete i England.  Till det kommunistiska Polen kunde hon inte återvända. År 1952 mördades hon av en svartsjuk stalker i London. Granville begravdes med militära hedersbetygelser och en näve polsk jord ströddes på hennes grav.

Läs mer:

A Pacifist at War av Ray Jenkins

The spy who loved: The secrets and lives of one of Britain’s bravest wartime heroines av Clare Mulley (om Christine Granville)

Emma Bergman

Jag är statsvetare och historiejournalist som bland annat har publicerat i Teknikhistoria och Populärhistoria.