Frivilliga hjälper fjällräven att överleva

Frivilliga Hjälper Fjällräven Att överleva

Tung packning och många veckor i tält på fjället är vad som lovas volontärerna i Fjällrävsprojektet.
– I gengäld får de göra en insats för att arten ska överleva. Och chans att uppleva de söta valparna på nära håll, säger Rasmus Erlandsson, doktorand vid Zoologiska institutionen vid Stockholms Universitet.

Vandringen går i ledlöst land. I norr syns Sylarna och längre österut Helags. Det är augusti och vi går genom blöta myrar och över mjuka rishedar. Blåbärsriset skiftar färg mellan grönt och rött. Forskarna i Fjällrävsprojektet styr söderut, bort från turiststråken.
– Här kan vi gå i veckor utan att se andra människor, säger Erlandsson och tar fram sin GPS. Nu har vi 8 kilometer till den första lyan.

Vår expedition ska besöka elva fjällrävslyor. Ryggsäckarna innehåller det som behövs för tio dagars fältarbete. Allt från personlig utrustning och mat till tubkikare, radioutrustning och bete till fällorna måste bäras över fjällslutningarna.

Tung packning och långa dagar i fält väntar volontärerna i fjällrävsprojektet.

Dick Moberg är biologistudent och volontärarbetare i Fjällrävsprojektet. Överkroppen lutar lätt framåt för att kompensera vikten av packningen. Blicken är koncentrerad på marken. Armarna hänger slappt längs med sidorna.
– Ett råd till andra som ska ut är att packa så lätt som möjligt. Du bär vad du äter, säger Moberg och klafsar vidare.
Längst bak på ryggsäcken hänger en hopvikt stålbur som ska riggas med blodpudding och vispgrädde.
– Rävar som fångas in märker vi för att kunna följa dem i framtiden. Om de redan är märkta kollar vi vikt och längd, förklarar Erlandsson.

1928 fridlystes fjällräven efter 30 års intensiv pälsjakt. Men det var för sent och stammen var så reducerad att den inte kunde återhämta sig. De viktiga lämmeltopparna uteblev samtidigt som rödräven, som både dödar och konkurrerar om födan med fjällräven, ökade sitt utbredningsområde. Stammen befann sig på randen till utplåning och 1998 fanns det endast ett 40-tal individer kvar i Sverige. I Finland hade de dött ut helt. Ett EU-sponsrat projekt startades för att skydda de sista fjällrävarna. Med hjälp av foderstationer och skyddsjakt på rödräv skulle stammen räddas.

I kikaren syns valpar som springer in och ut ur lyan.

Regnskyarna sveper ned från fjällkammarna och dropparna duggar tätt på tältet. I en timme har Erlandsson studerat rävlyan genom tubkikaren och gjort noteringar i det vattensäkra anteckningsblocket. Genom linsen syns valpar som springer in och ut ur lyan vars underjordiska system kan vara tusen år gamla. Gräset på lyan är frodigt och grönt av mycket regn och rävgödsel. De vuxna håller vakt. För en kungsörn är en valp ett enkelt byte.

Lyorna observeras dagtid med tubkikare och på natten går forskarna i skift för kontrollera fällorna.
– Man måste vara i bra form och ha tjockt pannben. Det gäller att mala på och vara noggrann även om man är trött och det är myggigt, kallt och blött, säger Rasmus.

fjällräven i buren

Efter tre dagar har vi sett många rävar men ingen har gått i fällan. Erlandsson bestämmer sig för att dra vidare till nästa lya och innan han river tältet kollar han av buren i kikaren. Den är tom. När allt är färdigpackat går Erlandsson och Dick ner till lyan för att plocka ihop burarna.
– Räv i buren, ropar Erlandsson plötsligt.

Den vita, ulliga valpen kurar ihop och väser när de närmar sig. Munnen är blodig av att ha bitit i stålgallret. Erlandsson trär en säck över burdörren och öppnar den. Räven fräser och vägrar att krypa in i säcken.
– Den här är rätt arg, säger Erlandsson koncentrerat. Vanligtvis är de mycket lugnare.
Med korta meningar instrueras Moberg som för första gången hanterar en levande fjällräv. Han blåser på räven och det tycker den så illa om att den till slut hellre kryper in i säcken.
– Nu gäller det att vara varsam men bestämd, säger Erlandsson och håller säcken i ett stramt grepp.

Byltet vägs innan räven märks och chippas. Den lilla biten av örat som stansats bort sparas för DNA-analys. Sedan tas valpen upp för mätning och könskontroll. Den fräser till.
– Den är så mycket mindre jämfört med hur den ser ut i kikaren. Och andedräkten luktar rutten lämmel, säger Moberg och för protokoll.

Sedan Fjällrävsprojektet startade har stammen sakta återhämtat sig och under 2010-talet har antalet vuxna fjällrävar i Skandinavien pendlat mellan 100 och 300 individer. Men om arten ska överleva måste lämmelåren återkomma och bevarandeåtgärderna fortsätta.

fjällräven mäts
Jobbet med att bevaka burarna sker dygnet runt.

När Rasmus Erlandsson släpper valpen hukar den i gräset. Med blanka, mörka ögon tittar den på oss innan den rusar iväg ner i lyan. Kanske kommer dess barnbarn vara så många att de blir en vanlig syn för framtidens fjällturister.

(Vid publicering har Rasmus Erlandsson bytt tjänst och arbetar idag som lavforskare på norska Naturforskningsinstitutet. Dick Moberg är doktorand vid Stockholms Universitet med inriktning på flugspermier.)

Dan Roupe

Civilingenjör, journalist, facilitator. Byter ofta perspektiv. Lever för att förstå världen. Drivs av att göra den begriplig.