Grasse är parfymen och blommornas huvudstad

Grasse är Parfymen Och Blommornas Huvudstad

I Grasse kretsar mycket kring parfymtillverkningens ädla konst. På parfymfabriken kan man skapa sin egen parfym och här finns en skola för blivande parfymörer. Restaurangerna tillagar världens vackraste mat med ätbara blommor och på konfektyrfabriken kanderas blommor och frukt. Grasse brukar kallas den franska Rivierans balkong och runt staden odlas majrosor, viol och jasmin. 

Text: Helene Lundgren

På 1300 -talet var staden Grasse, nära den Franska Rivieran, känd för sin lädertillverkning. Lukterna från garvning av skinn låg tät över hela den gamla medeltida staden. För att dölja den illadoftande lukten användes aromatiska växter till att göra lokala essenser. Stadens förmögna kunde köpa sig eleganta parfymerade handväskor, handskar och skärp. 1789 höjdes skatten på läder och staden övergick istället till att fokusera på blomsterodling och parfymtillverkning. Parfymtillverkningen har gjort staden internationellt känd och dag är Grasse parfymens huvudstad där många av parfymhusens berömda parfymer skapas. Det är här den berömda boken och filmen – Parfymen – av Patrick Suskind utspelar sig. Allting är mycket hemligt inom parfymindustrin och det inte går att ta patent på ett parfymrecept. Hur många parfymörer som egentligen arbetar i Grasse är också oklart och vi får lite olika svar. 

– Det finns mer än 50 parfymmästare  eller ”Le Nez” som en doftkreatör kallas här, säger Didier Gaglewski som är en av de få som inte är anställda av de stora parfymhusen. 

Didier Gaglewski hade ett vanligt kontorsarbete innan han blev allvarligt sjuk. Då bestämde han sig för att han, om han blev frisk igen, att göra något annorlunda. Han visste att han hade ett mycket känsligt luktsinne och åkte till Grasse för att utbilda sig till parfymör. Efter att ha arbetat på de stora parfymfabrikerna under några års tid öppnade han för några år sedan en egen liten parfymbutik i den gamla delen av Grasse där han mixar parfymer på kvällarna. 

– Jag kände att jag ville uttrycka mig själv genom dofterna, säger Didier Gaglewski som strävar efter att skapa naturliga dofter som diskreta rosor, doften av Indien och lukten av garage för män.

Didier Gaglewski valde att bli parfymör och driver nu sitt eget parfymeri.

Det finns tre stora parfymhus i Grasse som har öppnat sina dörrar för turister och en av dem är Fragonard. Parfymfabriken öppnade redan 1926 och har drivits av samma familj under fyra generationer. Varje dag görs rundturer på flera olika språk och Fragonard har ett intressant parfymmuseum med vackra antika föremål som familjen har samlat genom åren samt ett museum med antika tavlor och klädesdräkter. På parfymmuseet får man en inblick i de ovanliga ingredienserna som förr i tiden användes för att få fram dofterna.

Fragonard Perfumerie är ett av tre stora parfymhus i franska Grasse,

– I parfymanvändandets begynnelse var det egyptiska präster som först använde heliga örter. De brändes som offergåvor i form av rökelse för att komma i kontakt med gudarna. Just ordet parfym kommer från latin och betyder ”genom röken”. Kungligheter använde dofter för att dölja sina kroppsdofter och dränkte in kläder, tyger och gardiner i tunga parfymer.  Romarna använde parfym när de ville förföra någon och under medeltiden användes vackra små flaskor med parfym för att skydda sig från pest och kolera, berättar guiden Diane Saurat. 

Vi vandrar genom fabrikens olika avdelningar där parfym, eau de toilette och eau de cologne blandas till. De innehåller olika mängd av eteriska oljor och varje dag tillverkas olika parfymer. På Fragonard kan man även delta i en parfymkurs och prova på att göra sin egen parfym med årets tema, viol. Vi får lära oss att parfym består av en komplex blandning av tunga bastoner som träd och djurdofter. Hjärttoner som ger parfymen dess tema av blommor eller kryddor medan topptoner är lättare dofter som citrus. Det finns 3 000 råmaterial att arbeta med och den doftorgel som parfymörerna använder för att komponera en parfym innehåller runt 250 – 400 olika eteriska oljor. 

– För att framställa en liter eterisk olja av rosor, behövs 3,5 ton av rosblad och för en liter av lavendelolja, behövs 200 kilo av lavendelblommor. En tredjedel av dofterna är naturliga och resten är syntetiska dofter, berättar guiden Diane Saurat. 

Jag sätter igång att komponera min egen violparfym med hjälp av mina nya kunskaper om de olika dofttonerna. Själv tycker jag att det doftar för mycket godis och är inte helt nöjd med resultatet.

– Dofter är mycket personliga och det första sinnet som utvecklas hos ett barn. Doftsinnet är kopplat till vårt minne och länkat till vår historia som hjälper oss att minnas, berättar guiden Diane Saurat. 

Mycket kretsar kring blommor i Grasse och vid den gamla järnvägsbron från slutet av 1800 -talet, nära bergsbyn Le Pont du Loup ligger konfektyrfabriken Florian Confiserie. Sen 1949 tillverkas här handgjord sockersöt kanderad frukt, hela glaserade tangerines och karameller gjorda av violessens. Andra populära specialiteter är chokladdoppade apelsinskal, kristalliserade blommor, verbenablad och marmelad gjord på rosblad efter ett gammalt recept. Vi går på en rundtur i fabriken och får en inblick i hur man för hand kanderar frukt, blommor och blad. In kommer en hel korg med säsongens sista rosblad som ska kanderas med socker.

– Rosorna kommer från en lokal rosodlare och måste vara mycket färska, säger Frédéric Fuchs som är tredje generationens ägare av Florian. 

Rosorna som används i konfektyrfabriken Florian är alltid mycket färska.

De sockersöta godsakerna i Florians butik är mycket vackra att se på med alla sina färger och i trädgården växer många av de frukter, blad och blommor som används. Konfektyrfabriken arrangerar även matlagningskurs med rosor, violer och jasmin. 

Ute på landsbygden i närheten av Grasse i området Alpes-Maritimes finns det hur många fina små byar som helst. En av dem är Gourdon, som anlades på romartiden och ligger strategiskt placerad på en kulle. Byn är rankad som en av Frankrikes vackraste byar med typiska stenhus från Provence i jordnära färger och gott om små butiker. Byn känns dock lite väl turistanpassad med restauranger och butiker överallt. Den medeltida byn Tourettes-sur-Loup känns mer levande med stenhus och ett litet torg där byborna samlas. På 50 -talet var byn en mötesplats för konstnärer, musiker, författare och poeter från hela världen och det märks att den andan fortfarande lever kvar i byn med många små konstgallerier i de smala gränderna. Vi hittar en mysig liten vinbar med utvalda viner och en smal balkong med en dramatisk utsikt över bergen. När solen har gått ner rullar vi sakta på slingriga vägar tillbaka till Grasse. 

Nästa dag åker vi till Mouans-Sartoux där Parfymträdgården som tillhör Parfymmuseet i Grasse ligger. På den botaniska trädgården breder stora blomsterfält av majrosor, jasmin, lavendel samt traktens alla blommor, örter och träd ut sig över två hektar. Mitt bland blomsterfälten står ett helt gäng konstnärer med staffli och målar. De är ute på en konstnärsresa och kommer från en stad i närheten av Boston som är en vänort till Grasse. Ute på blomsterfältet tipsar en engelsk kvinna oss om ett bohemiskt hotell i Saint-Paul-de-Vence.

– På väggarna inne i restaurangen hänger fantastiska tavlor från berömda konstnärer, berättar Tiphanie Beeke som är bosatt i Grasse och arbetar som barnboksillustratör. 

Vi tar den starkt trafikerade kustvägen till Saint-Paul-de-Vence där bilarna ringlar sig sakta fram längs kusten. Det är helg och Saint-Paul-de-Vence är ett populärt utflyktsmål från Rivieran. Väl framme hittar vi en parkeringsplats en bra bit från byn. På ett torg vid ingången till byn ligger en berömd bouleplan under några skuggande träd. Här spelar de lokala gubbarna, petanqué framför den lokala baren. Turisterna spelar på en annan bana framför Café de la Place och turistbyrån håller även petanqué lektioner. Går en sväng genom den medeltida byns mysiga slingriga kullerstensgränder och stannar till framför en butik med handgjorda knivar på Place de la Mairie. Vi kliver in i butiken och det visar sig att kvinnan bakom disken är svensk.

– Idag är det många arkitekter som bor i byn, skådespelaren Yves Montand och hans fru bodde här en tid och konstnären Marc Chagall ligger begrav på kyrkogården här i byn, berättar Christine Pasero som själv har bott många år i området. 

Byn har genom åren dragit till sig många berömda personer och redan på 20 -talet hittade dåtidens franska konstnärer hit. De bodde på hotellet La Colombe d´Or och ägaren köpte ofta tavlor för att fylla restaurangens väggar. Det hände att konstnärerna ibland blev tvungna att betala för hotellnotan med sina konstverk. Konstnärer som Chagall, Picasso, Léger, Calder och Braque kom ofta hit och hotellet började få sig ett namn bland konstälskare. På väggarna i restaurangen hänger ovärderlig konst från berömda konstnärer och man kan äta middag mitt under en äkta tavla av Picasso eller Matisse. Runt en hemtrevlig eldstad står några mysiga soffor i en ring och i trädgården är det fullt med folk som njuter av ett glas vin i solen. 

Byn Saint-Paul-de-Vence lockar fortfarande konstnärer.

I byn ligger det kända konstmuseet Fondation Maeght som startades på 60 -talet av en konsthandlare och här finns tavlor och skulpturer av berömda konstnärer. I gränderna ligger även många små konstgallerier som har en hel del intressanta tavlor och skulpturer. Vi går en sväng runt kyrkogården och hittar Marc Chagalls förhållandevis enkla grav med några stenar ovanpå. Utsikten från kyrkogården är vacker med grönskande växtlighet och de höga bergen på avstånd. Runt de ljusa stenväggarna, nära kyrkogården klättrar vinrankorna och den färgstarka Bougainvillean. Det är högt eftertraktat att ha ett hus här i byn och priserna på en medelstor villa ligger mellan 2 och 5 miljoner euro. 

På eftermiddagen åker vi in till Grasse och går runt bland stadens gränder som inte direkt är tillrättalagda för turister. Staden känns befriad från alltför många souvenirbutiker utan här finns vanliga shoppinggator, katedraler, torg och flagnade gamla hus om man söker sig lite bortom huvudstråken. Vid ett torg i utkanten sitter det fullt med arabiska män på ett kafé och röker vattenpipa. Mitt i Grasse ligger stadens parfymmuseum som öppnades igen efter renoveringen för några år sen. Museet har flera våningsplan och en stor samling av historiska föremål. Intressant är även en utställning med olika designade parfymflaskor där flera kända konstnärer har varit med och designat berömda parfymer som Salvador Dali, Fernand Léger, Jean Cocteau och René Lalique.

– Mellan år 2000 och 2010 kom det ut 5 000 nya parfymer och 10 % av världens parfymtillverkning sker i Grasse. Det finns 3000 råmaterial att arbeta med och 1/3 utgörs av naturliga material. Resten är konstgjorda syntetiska dofter som först började tillverkas 1889 av Guerlain, berättar guiden Marie-Séverine. 

10% av världens parfymtillverkning sker i Grasse.

Vi hinner även med ett besök på Grasse Institute of Perfumery där 12 elever från hela världen studerar parfym för att i framtiden kunna arbeta inom parfymindustrin. Skolan är en av de få i världen och här satsar man internationellt med lektioner på engelska. 

– Bara att lära sig känna igen de olika dofterna tar tre månader. På skolan blandas både teori och praktik. Tanken är att man kan bli en bra parfymör utan att vara kemist. 90 % av eleverna får arbete efter skolan och vi har även kortare kurser på en eller två veckor för dem som är intresserade av hur det går till att skapa parfymer, säger skolans president Han-Paul Bodifée.

På skolan får eleverna lära sig att känna igen hundratals nya material och hur de fungerar tillsammans, deras ursprung, historia, tillverkningsmetod och hur man skapar doften av till exempel äpple och liljekonvalj. 

– Jag har lärt mig mycket om min egen kreativa förmåga och hur jag på bästa sätt ska arbeta för att få fram de dofter jag har skapat i min fantasi, säger skolans enda svenska elev Fredrik Dalman, som älskar det han gör och som hoppas på praktikplats någonstans i världen samt att en dag kunna starta ett eget företag. 

Nästa dag besöker vi kocken Emmanuel Ruz på Michelin restaurangen Lou Fassum. Han ska visa oss hur man lagar mat med ätbara blommor. På restaurangen tillagas eller serveras nästan hälften av maten med blommor. Emmanuel börjar med att göra en tempurasmet och hämtar några stora gula squashblommor och luktärtor. Han friterar dem i en liten fritös och vi får smaka på varma nyfriterade blommor som smakar riktigt gott. Kocken plockar fram en färdig förpackning med färska ätbara blommor av krasse, begonia, penséer och tagetes som ska användas till förrätten och huvudrätten. 

Får det lov att vara lite nyfriterade blommor?

– När man har tillgång till råvaror av bästa kvalitet är det inte svårt att laga god mat, säger Emmanuel Ruz. 

Alldeles utanför det långsmala köket växer det gott om örter och det är bara att springa ut och hämta de örter som behövs. I en annan del av köket håller konditor Francoise och hans assistent Marie på att skapa vackra desserter. Dagens efterrätt är sorbetglass, hallon, jodgubbar, vit choklad, tranbär, kex, mandelsmör, guldpulver och marmelad av rosblad presenterad i en ätbar parfymflaska. Vi tittar på och snappar upp så mycket tips av mästerkocken som vi kan. När det drar ihop sig till lunchtid går vi ut i restaurangen och inväntar förväntansfullt en lyxlunch med sju små rätter. In kommer den ena vackra maträtten efter den andra. Det är rätter som, foie gras serverad med rosbladsmarmelad, rabarber, druvor och jordgubbar. En annan förrätt är otroligt visuellt vacker med lax, överöst av ätbara sommarblommor som squashblommor, luktärter, lökblommor, strimlad mango och koriander. Soppan som kommer in är ljuvligt god med små ärtor och dekorerad med ruccola, spenat, sparris och rosblad. Vi sitter i skuggan under ett lindblomsträd som doftar underbart och njuter i fulla drag. Till kaffet kommer det in pyttesmå och ytterst dekorativa minimacarones med violer och jordgubbar. 

– Det här är absolut den vackraste maten jag någonsin har ätit, säger jag till fotografen Felix.

Det är vår sista dag i Provence och vi bestämmer oss för att lämna bergen och tillbringa eftermiddagen vid havet. Trafiken tätnar när vi närmar oss Antibes och vi parkerar bilen för att vandra längs strandpromenaden på väg in till den gamla delen av staden. Luften är fylld av doften från hav och tång. På den vita sandstranden har stora sällskap dukat upp picknick med bord och stolar. De grillar för fullt medan barnen stojar i sanden. Vi går förbi en gammal marknad som är ombyggd till ett restaurangområde. I en gränd hittar vi en mysig Absinth bar som serverar 40 olika märken av Absinth. Den serveras på ett traditionellt sätt, med en vattenkaraff som har små kranar och en speciell Absinthsked med en sockerbit på. Hela baren är fylld av gamla hattar och det är bara att låna en hatt och sätta på sig som resten av gästerna.

– Med vårt stora utbud är vi nog den bästa Absinthbaren i Frankrike, menar bartendern. 

Nere i hamnen ligger en stor samling lyxyachts som hör hemma i Georgetown, Aruba, London och Jersey. Plötsligt upptäcker vi en annan, lite avskild pir där kraftfulla vågor slår mot kajkanten. Här ligger det dubbelt så stora lyxyachts med en helikopter parkerad på däck. Plötsligt ser den andra hamnen ut som en vanlig småbåtshamn. Vi går in genom porten och vandrar runt en sista gång i den gamla staden som har en stark romantisk atmosfär bland de smala kullerstensgränderna. För oss är det dags att lämna havet och de små bergsbyarna för denna gång. Det är lätt att förstå varför så många svenskar väljer att bosätta sig runt Grasse och Rivieran. På samma dag kan man vandra eller åka skidor i bergen och bada i havet för att inte tala om alla vackra blommor, gott vin och all god mat! 

Fragonard Perfumery i Grasse

FAKTA

Invånare: cirka 52 000

Valuta: Euro, 1 euro = 8,99 kr. 

Tidskillnad: Ingen

Bästa tid på året: Vår och höst är bäst med svalare klimat och lite färre turister.

Så tar du dig dit: Norwegian, SAS och Air France flyger till Nice.

Resa runt: Det är bara 41 km från Nice flygplats till Grasse och det är gott om biluthyrningsfirmor på flygplatsen. Lokala bussar kostar en euro per resa. 

Aktiviteter: 

Parfymkurs

Fragonard

20 Boulevard Fragonard, Grasse

Introduktion till hur man tillverkar parfym och en möjlighet att göra sin egen parfym. 

Matlagningskurs med ätbara blommor

Florian Confectionery 

16, Route de Grasse, Pont du Loup

Tillsammans med en berömd kock lagar man till mat från traditionella provencalska recept med ätbara blommor som rosor, violer och jasmin. Det blir rätter som anka fylld med violer, marulk osso bucco och foie gras med rosor.

Grasse Institute of Perfumery

Villa Margherite, 48, avenue Riou Blanquet, Grasse

Felix Oppenheim

Freelance photographer since 1979. Travel, sports, nature, outdoor, adventure, portraits, corporate etc.