Hoppfullt på tröskeln till 20-talet

Hoppfullt På Tröskeln Till 20-talet

Den stora bilden ser ganska mörk ut. Men samtidigt pågår mycket utvecklingsarbete, forskning och spridande av grön teknologi som kan sätta sin prägel på 2020-talet.

Vi lämnar ett hialöst decennium bakom oss. På tröskeln till 2020-talet ser vi sådant vi inte trott var möjligt för 10 år sedan – vi har gått från samsyn kring liberala värden till tvivel om demokratins möjligheter att lösa de problem vi står inför. Det pratas om klimatdiktatur för att rädda världen från klimathot. Nationalistiska rörelser, som ser främlingar som omänniskor som ska bekämpas med våld, får ofattbart mycket luft under vingarna. I polerad version tar de sig in i finrummen och det är plötsligt accepterat att tala om vissa grupper med mycket grova ord.

Rättsväsende, medier, utbildningssystem attackeras av de styrande i land efter land.

Det är ett tungt bagage. Galenskaperna kommer att fortsätta en bra bit in på det nya decenniet.

Men världen styrs inte enbart av makthungriga herrar med tunnelseende och till synes obegränsade ekonomiska resurser.

Det pågår också mycket långsiktigt uppbyggnadsarbete, grundat på en medvetenhet om vad jorden och människorna behöver för att må väl.

Jag har hittat en rad hoppingivande verksamheter och signaler under de senaste åren:

Satsar på barnen

På Aktivitetshuset Rapatac i Sandviken är reglerna få men tydliga. Håll en trevlig ton, läs läxor och engagera dig i något som är roligt och utvecklande. Ingen tillåts mobba eller bete sig illa. Foto:Dagmar Forne

I höstas var jag i Sandviken och träffade ledare och ungdomar på Aktivitetscentret Rapatac. Hit får barn från 10 år komma efter skolan, läsa böcker, göra läxor och ägna sig åt de aktiviteter de gillar allra mest. Allt från hip-hop-dans och fotboll till byggande av robotar erbjuds. Tanken är att ge ungdomarna hjälp att klara skolan, utveckla sina talanger och se en ljus framtid. I Gävle har verksamheten funnits sedan 2012 och räddat många från kriminalitet och fundamentalism. Det är ett fungerande integrationsprojekt. Viktigt i en stad där en imam sprider grov propaganda.

Bättre hushållning

Under hösten intervjuade jag också Märtha Rehnberg, hållbarhetsrådgivare till danska regeringen och EU.

Hon menar att mycket av miljöförstöring och klimatutsläpp beror på att det setts som ekonomiskt irrationellt att ta miljöhänsyn.

Ett rakt stordrifts- och varuförsörjningstänkande, där idéer kommer uppifrån, nya prylar utvecklas och trycks ut över marknaden men där de som utvecklat produkterna inte har tagit ansvar för helheten, ligger bakom miljöförstöringen.

Alla dessa pryar som världen översvämmas av. Vem tar ansvar för att de materialåtervinns och att produktionen inte belastar naturen med giftiga ämnen? Foto:Dagmar Forne

Kostnaderna för förgiftade floder, smog, utsläpp av växthusgaser och den cocktail av giftiga ämnen som anrikas i naturen bärs av arbetarna i fabrikerna, konsumenterna, bönderna.

Men EU gör sitt för att förbjuda farliga ämnen. Kolkraft fasas ut till förmån för solenergi som har blivit billig.

Energiindustri tappar makt

Under 2020-talet kommer vi kanske att se hur kol- gas- och oljeindustri tappar makt i takt med att energiproduktionen blir mer lokal och att det inte längre krävs stora investeringar i infrastruktur för att producera och distribuera energi.

jeansföretaget Levis /har/ utvecklat en vattensnål metod där det numera bara går åt 42 liter vatten till ett par, mot tidigare över 3000.

Jordbruk och modeindustri hör till de största klimatbovarna och giftutsläpparna i världen.

Under hela 10-talet har modeindustrin arbetat med att minska sin miljöpåverkan. Metoder har förbättrats, bland annat har jeansföretaget Levis utvecklat en vattensnål metod där det numera bara går åt 42 liter vatten till ett par, mot tidigare över 3000.

Det går åt mellan 3000 och 8000 liter vatten för att tillverka ett par vanliga jeans. Jeanstillverkaren Levis vill ändra på det.

– ­Vår nya metod är ingen affärshemlighet, vi vill att hela industrin ska börja använda den, säger Stefan Otte, global retail och fastighetschef på Levis.

Samtidigt driver konsumenternas hunger efter ständigt nya plagg och prylar på en fast fashionindustri som varit enormt framgångsrik de senaste 50 åren.

Cirkulera smart

Den trenden håller på att brytas. Inte dramatiskt. Inte överallt, men sakta. Vintage är hippt, i alla fall för den som antas ha råd med nya kläder. Personlig stil och hållbarhetstankar lyfts fram. Gamla vecktidningsråd från förr om hur man kunde uppdatera och vårda sin garderob  kommer till heders igen. 5 plagg – 20 looks är en rubrik i tiden. Det ligger en stark lust i detta.

Men för de genuint fattiga lockar det nog inte. Begagnade kläder är ett slags nödhjälp när man inga pengar har. Finns lite pengar känns det mer värdigt att köpa nytt.

Plastbanta och cirkulera material blir nödvändigt för att minska sopbergen. Foto: Refo

Att cirkulera material i stället för att bränna eller slänga kommer starkt. Det Stockholmsbaserade projektet Refo är en småskalig variant där begagnade textilier och prylar tas om hand och blir till nya. Refo säljer påsar av gamla spetsgardiner, smycken av tumstockar och gamla tangenter och mycket annat under parollen Snurra saker snyggt!

På 20-talet kan vi hoppas på storskaligt cirkulära projekt – exempelvis en svenskutvecklad metod att spjälka upp alla sorters plast i sina tre ursprungliga beståndsdelar för att utifrån den råvaran producera nya föremål med oförändrad kvalitet jämfört med jungfrulig råvara.

Matsvinn och förgiftad mark

Jordbruket är ett gigantiskt problem. Monokulturer på stora ytor kräver kolossala mängder med gifter mot ogräs och ohyra. Transporter blir långa. Maten blir billig men näringsfattig.

Mindre och biologiskt diversifierade jordbruk borde vara en lösning, men det medför nya utmaningar.

I utvecklingsländer förstörs ungefär hälften av all producerad mat innan de ens nått fabriken, butikshyllan eller konsumenten.

Mobil konservfabrik som körs ut till gårdar och förädlar grödan på plats kan minska matsvinnnet i varma länder. Bild:Tata Steel

Det indiska företaget Tata Steel har utvecklat mobila konservfabriker som körs ut till gårdarna och konserverar grödan på plats. Maten kan sedan säljas i lokala butiker. På landsbygden utanför Mumbai bränner bönderna den blast som blir över efter risskörden innan de kan sätta ny gröda. Varje höst sveps jättestaden in i tät illaluktande och hälsovådlig rök. Ett företag har utvecklat en skördemaskin som finfördelar risblasten och samtidigt sår det vete som ska i jorden efter riset. Blasten fungerar som gödning. Maskinen är billig, ändå dyr för en fattig bonde. Men här går indiska staten faktiskt in och hjälper till med finansiering.

Men all matproduktion sker inte på landsbygden. Allt mer mat produceras lokalt i städer. Gamla parkeringsgarage och skyddsrum, takodlingar och parkmark börjar användas för odling. En förutsättning är att biltrafiken minskar. Många förutspår att bilarna under kommande decennium allt mer kommer att ersättas med eldrivna, förarlösa transporter, något som kommer att förändra städerna radikalt.

Nyårsafton 2019 tog jag farväl till 10-talet med att dela en svindyr liten burk svensk ”rysk kaviar” från störar uppfödda i en tank i Småland. De har minsann inte levt i någon äcklig förgiftad flod.

Finansiera välfärd?

Ett mörkt moln som svävar över Sverige är bristerna i underfinansierade offentliga verksamheter.

Lösningen på välfärdsproblem brukade ligga i att höja skatterna – men det har egentligen inte fungerat sedan 1900-talet.

Kommunerna har dålig ekonomi samtidigt som behoven av välfärd ökar med en åldrande befolkning och 10-talets inflöde av nysvenskar. Polisen har varken resurser eller rätt lagstöd för att upprätthålla sitt våldsmonopol. Domstolar går på knäna och fängelser är fulla.

Lösningen på välfärdsproblem brukade ligga i att höja skatterna – men det har egentligen inte fungerat sedan 1900-talet.

Så det måste lösas på annat sätt. Vissa kommuner paniksparar genom att skära ner på populära verksamheter. I min hemkommun försvinner en älskad fritidsgård som fungerat mycket väl i över 30 år, samtidigt som medvetenheten om att många unga just i vår kommun har drog- och alkoholproblem är stor. I många kommuner får gamla sämre mat, nerdragen värme och den personal som kämpar för att få allt att fungera belönas med insparat julbord.

Under 2020-talet kommer man att behöva hitta nya finansieringslösningar. Kommunerna kommer att behöva rationalisera, koncentrera sig på kärnverksamheter och skippa dyra fluffiga projekt ”för att sätta kommunen på kartan” som dränerat ekonomin under så många år. Staten kommer att behöva träda till men det kommer också att finnas en ökad acceptans för att företag, stiftelser och försäkringar finansierar sådant som tidigare ansågs ligga under det offentliga.

I fallet Rapatac är det storföretagen Billerud/Korsnäs respektive Sandvik och de Göranssonska Stiftelserna som är huvudfinansiärer till de välutrustade aktivitetscentren. För storföretagen ligger ett självklart intresse i att hjälpa till att fostra en ungdomsgeneration till dugliga medborgare och framtida medarbetare.

Alternativ finansiering borde inte vara omöjlig att få till. Ekonomer ser inga stora ränteuppgångar framöver. Pengar är fortsatt billiga.

Dagmar Forne

Journalist, med ett långt förflutet på branschtidningen Dagens Handel. Numera frilans med djupa kunskaper inom handel men också stort hjärta för samhällsfrågor - hållbarhet, stadsbyggnad, säkerhet och integration.