Hunden Rambo varnar när mattes blodsocker är för lågt

Hunden Rambo Varnar När Mattes Blodsocker är För Lågt

Livet har blivit lättare med Rambo. Han är inte mer än en tvärhand hög, Veronica ”Virre” Ojanens assistanshund, Rambo. Med sina 20 centimeter i mankhöjd är han en av Sveriges minsta assistanshundar.
– Han vägde 900 gram som valp, hans kropp fick plats i min hand.
Rambo är livsviktig för sin matte som har diabetes typ 1.

Foto: Boel Ferm

– Det är lågt blodsocker som är farligt, och det går fort. Då kan jag hamna i koma.
Veronica har bra hjälpmedel för att hålla koll på sin insulinnivå, men den hon litar mest på är ändå Rambo.
– Det är en sådan trygghet. En hund kan aldrig faila. Om mitt blodsocker går under 3 varnar han mig.

Veronica och Rambo.
– Jag har gått ner 35 kilo i hund från en rottweiler.

Jag har aldrig varit förtjust i småhundar, vad använder man en sådan till.

Det var i slutet av 20-årsåldern som Veronicas sjukdom upptäcktes.– Det minns jag så väl. Jag var på Roskildefestivalen som jag brukade besöka varje år. Den sommaren började jag se väldigt dåligt, men scenerna ligger långt bort så jag oroades inte. Jag sprang på toa hela tiden, men det var ju en så varm sommar och jag drack massor av vatten. Men en vän sa: ”Virre det här är inte normalt”.
Efter ett besök på vårdcentralen kom sköterskan ut: ”Det är bara socker i din urin, du har diabetes.”

Har alltid hållit i gång

Värdena var skyhöga. Beskedet var helt oväntat och Veronicas liv förändrades för all framtid. Det finns olika forskning runt diabetes, Veronica säger att det delvis kan vara ärftligt men även bero på miljö och klimat.
– Stress är aldrig bra på något sätt. Jag har alltid varit så här, säger hon och knäpper snabbt med fingrarna.
Veronica var van vid ett snabbt tempo. Hon drev en skivbutik i ett köpcenter i Borås och jobbade sju dagar i veckan.
– Jag har alltid hållit i gång väldigt mycket, men stress bryter ner kroppen.
I dag tänker Veronica att hon nog hade varit mer observant på tecknen för sjukdomen. Hon tappade till exempel mycket vikt på kort tid men tyckte bara det var bra.

Genom att bita i en flärp markerar Rambo att mattes blodsocker är lågt.

Att börja ta sprutor för att hålla insulinet i schack blev en mardröm.
– Jag är spruträdd, Gud vilken handsvett jag hade. Varje gång jag skulle äta skulle jag spruta insulin. Det var ett helsike, minns Veronica.
De första åren tog hon 10 till 15 sprutor per dag. Sedan gick hon över till en pump.
– De var klumpigare förr. Nu har jag en liten touchskärm.
På Veronicas arm sitter en rund, vit plastbricka. Från den kan hon mäta sitt blodsocker via en app på mobilen.
– Mitt socker sticker i väg och efter alla dess år känner jag det inte längre. Förr när sockret var på väg ner blev jag skakig och hjärtat slog snabbare.
Det är där Rambo kommer in. Han säger till om blodsockret går ner mot 3 till 3,5 då tar han upp en larmflärp av läder i munnen. Flärpen sitter alltid på halsbandet.
Men Rambo kom in i Veronicas liv av en helt annan anledning från början.

Plastbrickan på Veronicas arm mäter sockerhalten i blodet. I dag mäter hon smidigt via en app i mobilen.

Hon har inte bara alltid jobbat hårt utan även tränat och tävlat. Från tävlingsgymnast till ridning och thai- och kickboxning.
– Jag gick över till kampsport på grund av att min stora idol är Bruce Lee.
Hon gick vidare till kung fu och 2007 och började hon med krav maga. Sedan millenniumskiftet arbetade hon också som Discjockey och släpade runt sina egna cd-skivor.
Till slut föll hon ihop. Jobb och träning blev för mycket. I samma veva dog Veronicas älskade rottweiler Trixa, för tidigt av cancer.
– Jag bara halkade in på ett bananskal på det här med hund.
Trixa tog hon över efter att svärfar gått bort. Veronica hade drömt om hund redan som barn.
– Jag älskade den hunden, hon var så rolig och snäll. Men besvärlig ute, hon attackerade brevlådor, bussar och människor. Vi tävlade rallylydnad hos Elfsborgs brukshundklubb.
Veronica säger att det var en livskamrat: ”Jag blev fruktansvärt knäckt när hon dog”.
Sedan halkade Veronica i duschen och skadade handleden. Det medförde tre operationer och nio omgipsningar.
– Plötsligt en dag kom jag inte ur sängen, jag hade fått en utmattningsdepression.
Veronica kände sig helt apatisk. Hon orkade ingenting, det värkte i kroppen och livsglädjen var som bortblåst.
– Jag hade gått in i väggen och blev sjukskriven.

Allt som ligger på bordet är vad Veronica behöver för att överleva med diabetes en enda dag. Och så Rambo förstås. Här föreläser de om att leva med diabetes.

Det blev en pomchi

Saknaden efter en hund gjorde att hon började titta efter en ny. Det tog ett halvår, sedan såg hon Rambo på nätet.
– Jag har aldrig varit förtjust i småhundar, vad använder man en sådan till? Jag har bara sett en i Paris Hiltons handväska.
Blandraser var heller ingen favorit. Veronica vill veta raslinjerna för att undvika ärftliga sjukdomar.
– Jag såg en bild av Rambo på nätet och smälte. Honom vill jag ha!
I Rambos fall finns det två renrasiga föräldrar, pappan pomeranian och mamman chihuahua. Den korsningen kallas för pomchi. Veronica blev först intervjuad för att avgöra om hon var en seriös hundköpare. När Rambo var bara några månader började Veronica träna, mest ”för att det är så roligt”.
– Vi började med lättare leta-godis-övningar. Jag gillar att träna hund.

Alltid tillsammans. Som assistanshund får Rambo följa med överallt, som i matbutiken,

När Veronica låg sjukskriven visade Rambo sin sympati genom att lägga sig nära matte.
– Han var omhändertagande och jag började fundera, jag visste ju att det finns assistanshundar för diabetessjuka.
Det första Veronica gjorde var ett mentaltest för att se om Rambo hade vad som krävs.
– Han har ett stabilt psyke och vi började träna i en grupp i Torslanda, det tog ett år och tre månader för oss.
I korthet gick träningen till så att varje gång Veronicas blodsocker låg vid en viss nivå blåste hon på Rambo. Han fick godis varje gång så att lukten förknippas med något trevligt. Det är viktigt att en diabeteshund larmar tyst, den får inte skälla för att störa omgivningen.
– Rambo puffar på benet och tar en läderflärp i munnen som alltid hänger runt hans hals. ”Åh nu luktar det så där, då får jag godis!”.

Ofta i media

Veronica tålmodiga arbete med att träna Rambo till en certifierad assistenthund har uppmärksammats i både tidningar och tv. Bland annat har Rambo visat hur han kan rädda liv i tevesända Diabetesgalan.

Ständig träning. Victoria och Rambo har ofta varit ute och föreläst.

Rambo blir fem år till hösten och livet har blivit lättare för Veronica med honom. I sitt jobb på Skatehallen Lundby Park i Borås är Rambo en ständig följeslagare.
– Det går upp och ner, vissa dagar är blodsockret stabilt. Rambo är en sådan trygghet. Jag ångrar det inte en sekund.
Just nu jobbar Veronica hemifrån på grund av coronaviruset, hon hör ju till en riskgrupp.
– Jag jobbar bland annat med ekonomi så allt sådant går ju att göra via nätet.
I privatlivet undviker hon att handla matvaror i butik och beställer via nätet.
– Det funkar jättebra tycker jag. Häromdagen var jag tvungen att besöka Tassarnas Favorit i stan för Rambo får sina klor klippta där så allt går ju givetvis inte att göra via nätet. Men sunt förnuft som att inte gå ut bland folk om man känner sig krasslig och att hålla avstånd till alla så går det bra att göra ärenden också. Och än så länge har jag hållit mig frisk, säger Veronica.
Hon och Rambo kan fortfarande åka till Elfsborgs Brukshundklubb och träna rallylydnad.
– Där vistas vi utomhus men vi har däremot inte fått åka ut och tävla för just nu ligger alla tävlingar hos SBK nere. Det tycker jag är mest tråkigt i dessa coronatider. Mycket går ju att lösa via nätet men inte allt. Jag är väldigt glad över att jag har en hund så jag kan gå ut i skog och natur och ändå känna mig ok i dessa tider.

Fakta Veronica ”Virre” Ojanen.

  • Bor: Hus i Aplared, Borås.
  • Jobb: Skatehall.
  • Ålder: 48 år.
  • Familj: Sambo Jonas Ahnbrink och hunden Rambo, 4 år.

Fakta diabeteshundar:

  • Alarmerande servicehundar.
  • De hjälper människor med diabetes att hålla koll på blodsockernivån.
  • En diabeteshund har tränats att varna när blodsockret blir för högt eller för lågt.
  • En diabeteshund reagerar på att ägarens doft blir annorlunda när blodsockret är högt eller lågt.
  • Hunden får lära sig att markera och larma på olika sätt.
  • Diabeteshundens utbildning liknar den som en sökhund, som till exempel en narkotika- eller bombhund får. 
  • Kostnaden för att köpa och utbilda en service- och signalhund ligger någonstans mellan 40 000 och 70 000 kronor.
  • Hunden ägs av husse och matte och det är också de som själva står för en stor del av träningen.
  • Det är ägaren som står för alla andra utgifter: inköp, veterinärbesök och försäkring.
  • Den egentliga utbildningen till servicehund börjar när hunden är ett år och har klarat både fysiska och mentala kontroller.
  • Rasen har ingen betydelse, det är individens mentala egenskaper som är viktiga.

Källa: Diabetesförbundet.

Boel Ferm

Freelance photographer since 1987. Freelance journalist since 2001.I also do short documentary films for companies.
Clients: newspapers, trade magazines like Tidskriften Betong and companies like Hökerum Bygg.