Kommer du ihåg hur det kändes att springa när du var barn? Du sprang och njöt av livet. Du sprang utan en tanke på att prestera, gå ner i vikt eller förbättra hälsan. Barndomens upplevelse är kanske det bästa sättet att beskriva känslan av ett fenomen som kallas runners high.
Foto: Sasin Tipchai / Pixabay
Runners high var länge ett av av löpningens största mysterium. Löpare berättade om en mystisk förening mellan jaget och löpning. De sa att tiden upphörde. Det var som att bli barn på nytt. Andra löpare sprang hela sitt liv utan att uppleva något annat än blod, svett och tårar.
Endorfiner och andra kemikalier
Gåtan med runners high kom närmre en lösning när forskare på 1970-talet upptäckte att det frisattes smärtstillande endorfiner i löparnas hårt ansträngda muskler. Man kunde dock inte förklara hur dessa tog sig vidare till hjärnan.
Nästa hypotes var att beroendeframkallande, läkemedelsliknande endokannabinoider som anandamid låg bakom runners high. Anandamid betyder ”lycksalighet” på sanskrit och fäster vid samma receptorer som cannabis.
