Isolerad pärla vid Sydatlanten

Isolerad Pärla Vid Sydatlanten

Ett surrealistiskt möte mellan öken, vindpinad atlantkust och färgstarka jugendhus från tysk kolonialtid. Lüderitz i sydligaste Namibia liknar ingenting annat.

Namibias kust inbjuder inte till bad. De atlantiska havsströmmarna är kalla och den hårda sydliga vinden ihållande. I norra delen kan man köra på knaggliga vägar längs den ödsliga och dimhöljda Skelettkusten – så kallad efter mängden av ilandflutna vrak. I söder finns det otillgängliga Sperrgebiet med den ensliga utposten Lüderitz. 

Denna fascinerande stad låg utanför resrutten vid vårt första besök i Namibia. När vi planerade för nästa resa dit var Lüderitz ett måste! Staden med sina 12 000 invånare fick bli det sydligaste stoppet på en månadslång rundresa (mestadels med hyrd bil) och en av de absoluta höjdpunkterna.

Taggiga klippor och upprört hav

När vi efter flera timmars färd genom ett platt ökenlandskap närmar oss det sydliga etappmålet förändras landskapet till ett svartbränt klippigt månlandskap. Bilens mätare av yttertemperaturen sjunker stadigt. En dimbank tornar upp sig.

Från exklusiva Diamantberget har man de bästa vyerna ut mot havet. Foto: Lars Hugo 

Att köra in i Lüderitz är en upplevelse, det slitna ordet unikt gör verkligen rätt för sig. Staden klamrar sig fast på kullar med utblickar mot taggiga klippor och ett inte sällan upprört hav. Överallt ser man tydliga avtryck av ett kolonialt förflutet. Uppstickande kyrktorn och byggnader i korsvirke och tidstypisk jugendstil gör att man kan tro sig förflyttad till en småstad någonstans i Tyskland. Många av husen från stadens storhetstid på 1930-talet är påfallande välhållna, dock inte med största antikvariska hänsyn: fasaderna lyser i skarpt rött, blått och stundtals orange.

Eisbein und Sauerkraut

Staden lockar besökare, men det isolerade läget gör att det inte handlar om någon invasion. Här finns några turisthotell och enkla b&b:s. Därtill caféer som ofta kan erbjuda exceptionellt välsmakande apfelstrudel. Krogen Barrels har eisbeinoch sauerkrautpå menyn. 

Rödikerhaus är ett av många tidstypiska jugendhus i centrala Lüderitz. Foto: Lars Hugo

Tillsammans med kuststaden Swakopmund längre norrut är Lüderitz Namibias mest tyskinfluerade stad. Skyltar berättar om husen och dess historia: på Bismarckstrassefinns järnvägsstationen, ett bankpalats för den tysk-afrikanska banken och handelshuset Krabbenhöft und Lampe, nu omgjort till pensionat.

Det mesta signalerar dock att vi intebefinner oss i Tyskland. Sanden som täcker många gator, akaciorna som skänker skugga, här och var enkla shebeens: mathak av typen hål-i-väggen som till en ringa penning erbjuder pap,majsgröt. 

Diamantrusch

Staden fick en gång sitt namn efter Adolf Lüderitz, en handelsman från Bremen, som 1883 köpte landområdet av det lokala namafolket. Den blev en handelspunkt och växte långsamt. 1906 påbörjades ett järnvägsbygge för att skapa en förbindelse med inlandet. Två år senare förändrades emellertid allt över en natt.

En kvart med bil från Lüderitz rakt ut i öknen finns Kolmanskop – en gruvstad som övergavs för 50 år sedan och där sanden långsamt tar över. Foto: Lars Hugo

Historieskrivningen är att rallaren Zacharias Lewala en dag på jobbet plockat upp några stenar från marken som han tyckte såg vackra ut. Han visade dem för sin förman som blev intresserad och lät undersöka fyndet. Beskedet var: diamanter. Avkroken Lüderitz fick uppleva en rusch utan dess like – diamanterna låg på marken, det vara bara att plocka! Förmannen var förutseende och lät snabbt muta in det närmaste området åt sig själv och gjorde sig en präktig förmögenhet. De ståtliga villor som ligger på höjderna i stan vittnar om den omåttliga rikedom som somliga skapade på kort tid. 

Dock blev uppsvinget kortvarigt, efter några år flyttade diamantutvinningen söderut. Landområdena runt staden är fortfarande avstängda och går under namnet Sperrgebiet.

Alla sorts väder

Idag lever Lüderitz ett stillsamt liv på en kombination av fiske, handel och turism. Invånarna – buchters som de kallar sig – vårdar stans historia och dess särart.

Pensionatsvärdinnan Linda Looser talar varmt om en särpräglad stad med vänlig atmosfär.

– Det är som att bo på en ö, säger hon. Klimatet är förvirrande, här fungerar inga prognoser. Alla sorts väder kan avlösa varandra en och samma dag. 

Gator av sand och färgstarka hus är Lüderitz signum. Foto: Lars Hugo

Men det finns också en bister verklighet: en stor del av befolkningen bor norr om staden i ett township under knappa förhållanden, en vardag som präglas av en skriande arbetslöshet. 

Det finns samtidigt förhoppningar om att turismen ska få en skjuts framåt när allt fler besökare upptäcker de naturreservat som täcker en stor del av Namibias sydkust, vilka dock kräver särskilt tillstånd att besöka. Därtill har järnvägslinjen som förbinder Lüderitz med omvärlden börjat tas i bruk igen.

Spökstad lockar

Det stora som hänt är dock att oljeborrningar utanför kusten påvisat fyndigheter. Linda Looser är kluven inför tanken på en ny boom för Lüderitz.

– Det man kallar för utveckling är tveeggat. Det ger naturligtvis inkomster, men samtidigt är risken att stans karaktär går helt förlorad, säger hon.

Förutom själva Lüderitz är omgivningarna väl värda att upptäcka. Ett givet mål är Kolmanskop, en säregen och spektakulär spökstad några minuters biltur utanför Lüderitz, en gång skapad för diamantindustrin. På den guidade turen meddelas att det är förbjudet att plocka upp något från marken – däremot går det bra att köpa diamanter i turistshopen till förmånliga priser.

Den tyska skolan i Lüderitz har fått ny färgskrud. Foto: Lars Hugo
Stora förmögenheter skapades i diamantruschens spår och en del investerades i överdådiga privatpalats i Lüderitz. Foto: Lars Hugo
Lüderitz är en av få städer belägna vid Namibias långa kustlinje.

Resefakta

Kommunikationer.Vanligtvis tar man sig som turist till Lüderitz med hyrd bil från huvudstaden Windhoek. Sträckan är 70 mil på välhållna asfalterade vägar. Air Namibia har fyra flygförbindelser i veckan från Windhoek till Lüderitz. 

Bästa tid: Namibia kan besökas året runt men behagligast klimatmässigt är perioderna april-maj och september-oktober.

Boende:Ett prisvärt och familjärt pensionat är Haus Sandrose, dubbelrum 570 kronor, med möjlighet till självhushåll. För den som är beredd att betala mer rekommenderas Alte Villa Gästehaus. Pris för ett dubbelrum 1 100 kr, men då får man också en svit med havsutsikt och har tillgång till en utmärkt restaurang med skaldjur på menyn.