Kebnekaise hårt drabbat av klimatförändringar – ändå åker många turister helikopter

Kebnekaise Hårt Drabbat Av Klimatförändringar – ändå åker Många Turister Helikopter

Under tre år i rad har snön på toppen av Sveriges högsta fjäll Kebnekaise smält så pass mycket att kartan över landets högsta punkt fått ritas om.  Samtidigt blomstrar fjällturismen i området med fler besökare och ett allt större behov av helikoptertransporter. Följ med till fjällen kring Kebnekaise där man bokstavligen kan sätta sin fot på konsekvenserna av klimatförändringarna. 

Text och foto: Kaj Söderin

Det skulle mycket väl kunna vara sommarens varmaste dag. Vi befinner oss i den svenska delen av arktis, ett par kilometer från Nikkaluokta (Nihkkáluokta på nordsamiska), en knytpunkt för fjällvandring, strax väster om Kiruna. Här tar bilvägen slut och tusentals fjällturister börjar här sin vandring i området kring Kebnekaise (Giebmegáisi på nordsamiska). Ett par fjällturister tar en paus och pustar ut i värmen. I horisonten kan man skymta målet för flera av besökarna – sydtoppen på Kebnekaise – Sveriges än så länge högsta punkt. 

Ett gäng från Linköping söker skydd i skuggan från den gassande solen och försöker torka sina genomsvettiga funktionskläder. Vad än tillverkarna av friluftskläder lovar om ventilerande material och snabbtorkande kläder verkar ingenting svalka tillräckligt i den tryckande hettan. En hetta som är ovanlig i arktis, men som blivit allt vanligare de senaste åren. 

Ett gäng från Linköping pustar ut i värmen, på väg tillbaka från Kebnekaise till Nikkaluokta.

Som så många andra besökare har de åkt till området för att gå upp på Sveriges högsta berg och är nu på väg hem efter en lyckad tur upp på Kebnekaises sydtopp. De beskriver sig själva som inte så värst fjällvana, men allt har gått bra. 

– Lite skoskav har vi fått. Inför turen upp på Kebnekaise förberedde vi oss med choklad och mössa och vantar, men vi har inte behövt använda dem, säger en av dem. 

Plötsligt fylls luften av ett kraftigt tilltagande ljud och en helikopter närmar sig.

– Att flyga helikopter är väl fusk? säger en av dem samtidigt som ännu en helikopter flyger längs dalgången mot fjällstationen. 

Två mil från närmsta bilväg där skogen slutar och kalfjället tar vid, ligger Kebnekaise fjällstation. Det är i slutet av juli – mitt i högsäsongen för fjällvandring – och ett myller av turister rör sig kring stationen. Vattenflaskor ska fyllas på och ryggsäckar ska packas inför dagens vandring. Några står och väntar på en av guiderna som ska ta gäster upp till Kebnekaises sydtopp och några andra ska ta en kortare dagstur. Runt hundra tält är uppslagna i terrängen runt stationen. Intresset för att försöka ta sig till Sveriges högsta punkt är också större än någonsin. STF uppskattar att under 2019 var 11 000 personer upp på Kebnekaises sydtopp.

Det större antalet besökare innebär även att helikoptertrafiken i Kebnekaiseområdet ökat kraftigt de senaste åren. Det flygs både rundturer för att se fjällen från ovan och för lite mindre än en tusenlapp per person enkel väg kan besökare slippa att gå de 19 kilometrarna mellan Nikkaluokta och Kebnekaise fjällstation – en sträcka som tar cirka 10 till 15 minuter med helikopter, men brukar ta runt fem till sex timmar till fots. Det finns även möjlighet att flyga fram och tillbaka från Nikkaluokta till strax under Kebnekaise sydtopp och sedan gå de sista metrarna till själva toppen om vädret tillåter. 

En av flera helikoptrar som flyger varje dag genom dalen upp mot Kebnekaise.

En vanlig dag under högsäsongen för fjällvandring i slutet av juli flögs det uppskattningsvis totalt 20 vändor med helikopter per dag runt stationen. Det omfattar varutransporter och rundturer men främst transporter av turister till och från Nikkaluokta. Kallaxflygs marknadschef Joakim Öberg hävdar att den kommersiella helikoptertrafiken inte har ökat nämnvärt de senaste åren. Trots att han vet hur många passagerare företaget flyger varje säsong, vill han inte berätta exakt hur många det är. 

– Det är en affärshemlighet. Vi har ett tillstånd som omfattar ett visst antal flygningar per år, och det har vi aldrig överstigit. Turismen har ökat, men helikoptertrafiken har inte ökat. Det vore fel att säga något annat.

Han vill heller inte berätta hur mycket koldioxid flygresorna genererar, utan säger att företaget gör allt de kan för att minimera och effektivisera flygandet. 

– Vi har de mest moderna helikoptrarna i världen, sett till buller, säkerhet och utsläpp och vi försöker flyga så lite som möjligt, vilket vi är väldigt bra på. Vi flyger även åt Länsstyrelsen och hämtar skadade turister när Polisen inte kan. Utan helikopter skulle fjällturismen aldrig funka, säger Jörgen Öberg.  

helikopter över fjället
”Utan helikopter skulle fjällturismen aldrig funka”, säger Jörgen Öberg, marknadschef vid Kallaxflyg, det företag som bland annat flyger mellan Nikkaluokta och Kebnekaise fjällstation.

Vid Kebnekaise fjällstation landar ännu en helikopter med fjällturister från Nikkaluokta på landningsplattan strax öster om stationen. Ett halvdussin passagerare hoppar ut ur helikoptern samtidigt som ett nytt gäng går hukade mot helikoptern och hoppar in. Markpersonalen ser till att packningen är med, stänger dörrarna och signalerar till piloten att allt är klart. Helikoptern är snabbt uppe luften på väg mot Nikkaluokta och det hela är över på någon minut.

Ingen av passagerarna som nyss anlänt till fjällstationen är särskilt intresserad av att prata om varför de väljer att flyga istället för att gå. 

Ett par i 40-årsåldern säger att de inte har tid att svara på frågor om varför de flyger och skyndar hastigt iväg mot tältplatsen. Ett något yngre par står och väntar vid landningsplattan och har som många andra varit upp på Kebnekaise sydtopp och är nu på väg hem. De vill vara anonyma, och berättar motvilligt att de är medvetna om att Sydtoppen sommaren innan smälte ner och blev lägre än Nordtoppen. De gick upp från Nikkaluokta, men väljer ändå att ta helikopter tillbaka för att spara tid – och lovar sig själva att de ska vara bättre förberedda och träna mer tills nästa gång.

– Helikopter är inte bra, det har dålig påverkan på hela världen. Man försöker lära sina barn att leva som man lär, men det är svårt, säger kvinnan och hoppar in i helikoptern som flyger iväg i ett öronbedövande dån. 

”Förr hade vi två till tre helikoptertransporter i veckan – idag är vi uppe i tolv”, säger Marit Sarri, platschef vid Kebnekaise fjällstation.

Marit Sarri jobbar som platschef på Kebnekaise fjällstation och har märkt hur fjällturismen har både ökat och förändrats i området under de 30 år som hon av och till har jobbat på stationen. Under de senaste åren har den ökade helikoptertrafiken inneburit att tröskeln för fjällvandring har sänkts och blivit mer lättillgänglig för både erfarna och nya besökare. Marit ser med glädje att fler söker sig till fjällen för att uppleva naturen och tystnaden. Men många besökare möts istället av bullrig helikoptertrafik och mycket folk. Hon tycker även sig kunna se två ganska tydliga målgrupper som besöker området kring Kebnekaise – två målgrupper som krockar lite grann med varandra. 

– Den första är de som vill uppleva äventyr, snabba ryck, och har kort om tid, med fokus på prylar och uppleva mycket på kort tid. De ska fort in och fort ut, och är här en kort tid. Den andra vill ta det lugnt, uppleva och känna in, stanna upp och njuta av tystnaden, naturupplevelsen. 

Marits observation får delvis stöd i en studie gjord av Mittuniversitetet där forskare har tittat närmare på bland annat hur fjällturister ser på fjäll idag och i framtiden. Till exempel ökar antalet gästnätter på de mer bekväma fjällstationerna i högre grad än fjällstugorna, vilket forskarna tolkar som en ökad efterfrågan på service och bekvämlighet bland fjällvandrarna.

Även attityden till helikoptertransporter har blivit allt positivare i norrbottensfjällen. I samma studie kan man läsa att år 1980 var 55 procent negativa/mycket negativa och 13 procent positiva/mycket positiva till helikoptertransporter. Jämförelsevis var 28 procent negativa/mycket negativa och 35 procent positiva/mycket positiva år 2013, och år 2015 var 28 procent negativa/mycket negativa och 40 procent positiva/mycket positiva.

På toppen av Sveriges högsta fjäll, nordtoppen av Kebnekaise. I alla fall högst ibland och sannolikt permanent högre inom några år tror forskarna.

En annan trend är att det har skett en “sportifiering” av fjällvärlden med fler multisporttävlingar i fjällmiljö och ett mer resultatinriktat friluftsliv. Forskarna tror att förklaringen till denna trend delvis är att samhället i stort allt oftare betonar individuell prestation och hälsa som även backas upp av en medial logik som premierar det spektakulära – till exempel att bestiga Sveriges högsta berg. 

Men forskarna har även identifierat en mottrend till det snabba och resultatinriktade. En majoritet av fjällbesökarna är negativt inställda till “sportifieringen” och sökandet efter ensamhet och tystnad är viktigare. 

Marit hoppas att de som vill komma tillbaka reflekterar över hur de tar sig till stationen och förhoppningsvis väljer att gå nästa gång. Tidigare har även området kring fjällstationen drabbats av nedskräpning. I sitt arbete med att försöka få besökare att tänka mer på miljön har STF de senaste åren genomfört kampanjer i för att minska nedskräpningen – vilket har gett en god effekt. 

Till vänster kan man se Tolpagorni (Duolbagorni på nordsamiska)med dess karaktäristiska kraterliknande topp. Till höger Kebnekaises syd- respektive nordtopp.

När det gäller helikoptertrafiken så befinner sig STF i en paradox. STF har sedan många år varit beroende av helikoptertransporter för att flyga ut material och färskvaror både sommar som vinter till sina anläggningar i fjällvärlden – ett behov som ökar i takt med att allt fler besökare ställer högre krav på service och komfort.  

– Vi har gjort och ska utöka vårt förråd för frysvaror. Framöver ska vi köra upp allt förbrukningsmaterial på vintern med pistmaskin. Vi kommer fortsätta att flyga upp färskvaror med helikopter sommartid, bland annat grönsaker och mejerivaror, men vi ska försöka minska det hela. 

Samtidigt tror Marit att det kan vara svårt att trappa ner på ett utbud som kräver så pass mycket helikoptertransporter. Fjällturister idag har betydligt högre krav på service och utbud jämfört med för 30 år sedan. 

– Då hade vi två till tre helikoptertransporter i veckan – idag är vi uppe i tolv. Vi erbjöd inga färska grönsaker och inga mejeriprodukter, utan det var skummjölk och havregrynsgröt som gällde. Jag vet inte om gäster skulle acceptera det idag. Vi får klagomål för att vi inte har ägg och bacon till frukost och om vinet inte har rätt temperatur. Där måste vi jobba med kommunikation och information om vad Kebnekaise fjällstation är, vad som kostar och varför vi begränsar utbudet.  

Caroline Westberg och Jesper Randberg från Uppsala tog en fikapaus exakt på toppen av Sverige. ”Undrar hur det kommer att se ut här om 20 år”, säger Jesper.

På toppen av Sveriges högsta berg sitter Caroline Westberg och Jesper Randberg och fikar. Den milsvida utsikten är belöningen efter att de vandrat de nio kilometrarna längs den västra leden från fjällstationen till Kebnekaises sydtopp. I strålande sol sticker det upp toppar från ett molntäcke som bäddar in de omgivande fjällen likt sockervadd. Västerut kan man skymta de norska fjällen belägna vid Atlantens kust. Vänder man blicken österut kan man se Kiruna och stadens kända gruva med sina enorma slagghögar som sticker upp ovanför det omgivande landskapet. 

– Jag har fått en ny respekt för naturen, säger Jesper som berättar att han vandrat under  många år och sett hur landskapet förändrats. 

De båda har rest från Uppsala efter att Jesper, som tidigare bott i Kiruna, pratat en del vandring med sin flickvän Caroline, som bestämde sig för att ge resan till Kebnekaise som en julklapp till de båda. 

Kammen mellan nordtoppen och sydtoppen. På den vänstra sidan, ungefär mitt emellan topparna var den plats där ett Norsk Herkulesplan flög in i fjällsidan och exploderade 2012. Vrakdelar från planet kan fortfarande hittas på kammen mellan topparna.

Från sydtoppen ser man även nordtoppen sticka upp ett par hundra meter bort. En smal snökam med branta sluttningar som störtar ner på båda sidor skiljer dem åt. En guide kommer gående tillsammans med en besökare längs den smala kammen av snö från nordtoppen till sydtoppen som denna dag än så länge är Sveriges högsta punkt. Besökaren går med isyxa och broddar på skorna samtidigt som han tar koncentrerade steg längs den smala kammen. På sina ställen är den bara någon decimeter bred. Han och guiden har ett rep kopplat mellan varandra – att halka till skulle vara ett dåligt alternativ. 

– Kamvandringen ser lite läskigt ut, säger Jesper Randberg och fortsätter:

– Undrar hur det kommer se ut här om 20 år.

Ett par stenkast öster om Kebnekaise sydtopp ligger Tarfaladalen där några av Sveriges mäktigaste glaciärer breder ut sig. På 1135 meters höjd över havet ligger Tarfala forskningsstation som drivs av Stockholms Universitet och har sedan 1946 mätt hur glaciärerna i området rör sig. Bland annat så mäter man hur mycket snö som samlas på glaciärer under vintern och hur mycket snö och is som smälter bort under sommaren. Mätserien är den längsta i världen i sitt slag och är ett viktigt underlag för flera internationella vetenskapliga glaciär – och klimatstudier. 

En guide kommer gående från sydtoppen tillsammans med en klient mot nordtoppen. Att gå längs kammen mellan topparna kräver både kunskap och klätterutrustning – samt vetskap om hur en använder den.

Gunhild “Ninis” Rosqvist är professor i naturgeografi och jobbar som föreståndare på forskningsstationen. Hon besökte dalen första gången för över trettio år sedan och under dessa år har hon både sett och undersökt hur samtliga glaciärer i området blivit mindre i en allt intensivare takt.

Hon var även en av de forskare som sommaren 2018 kontrollmätte toppen av Kebnekaise den dag då det visade sig att sydtoppen blivit lägre än nordtoppen och Sverige fick en ny högsta punkt. 

– Sydtoppen har i snitt tappat en meter per år i höjd de senaste 20 åren, så vi anade att det skulle hända, säger Gunhild medan hon sitter på bron till ett av forskningsstationens hus och kliar sin hund Ahkka som ligger och flämtar i värmen.

Gunhild uppskattar att inom ett par år kommer Sydtoppen att vara permanent lägre, vilket hon tycker är lite synd. Sydtoppen är en “allemanstopp” som i stort sett vem som helst kan ta sig upp på – det är bara att sätta ena foten framför den andra och till slut är en uppe. Men för att ta sig till Nordtoppen krävs det betydligt mer av besökaren – både rep och klätterutrustning, samt kunskap om hur man använder den är mer eller mindre ett krav oavsett vilken väg man väljer. Flera besökare väljer även att anlita en guide för att ta sig dit. 

Gunhild ”Ninnis” Rosqvist, professor i naturgeografi och chef vid Tarfala forskningsstation. ”Det är rena wilda western här uppe, det finns ingen övergripande ansvar”, säger hon om helikoptertrafiken i området.

Men trots att Gunhild och hennes kollegor visste att det skulle ske så reagerade de med blandade känslor. De blev illa berörda, men det faktum att Sverige fått en ny högst punkt såg de även som en möjlighet att nå ut till fler om vad som håller på att ske med klimatet i området kring Kebnekaise och arktis. 

– Det var lite kittlande då det fanns ett stort intresse om det hela från media. Det hände samtidigt som det brann som mest i Sverige vilket gjorde att även internationell media hörde av sig och ville veta mer. 

Gunhild hoppades att händelsen skulle få ett större symbolvärde och öka förståelsen för klimatfrågor och det faktum att samtliga glaciärer i Sverige blir mindre på grund av klimatförändringarna. Hon hoppades även att media och allmänhet skulle ställa fler frågor om hur arktis påverkas av ett varmare klimat. Att hon skulle få frågor om hur rennäringen i området drabbas av vintrar med allt större temperaturskiftningar som gör att det bildas islager i snön vilket leder till att renarna får allt svårare att komma åt bete. Att de hela skulle få sättas i ett större sammanhang. 

Men riktigt så blev det inte. Under sina år som forskare på Tarfala har även hon sett hur turismen i området utvecklats, och även Gunhild vittnar om ett ökat flygande av helikopter i området.

– Det är rena vilda western här uppe, säger hon.

Gunhild berättar att många som besöker forskningsstationen både är nyfikna och vetgiriga samt vill veta mer om den forskning de bedriver. Men enligt Gunhild verkar få besökare fundera över fjällturism och helikoptertransporternas påverkan på klimatet, samt att sydtoppen på Kebnekaise smälte ner så pass mycket att Sverige fick en ny högsta punkt. 

En guide pekar bort över Björlings glaciär samtidigt som han gör en grupp redo att vandra över isen.

– Jag tror inte att så många besökare reflekterar över att friluftslivet kan ha negativa konsekvenser för klimatet. Idag till exempel så kommer det upp en bergsguide med helikopter för att lämna av utrustning till några gäster som ska gå en glaciärkurs. De går inte heller och jag kan inte påminna mig om att en guide någonsin har gått hit med sina gäster. Nästa stora grej att rapportera om är att nu har en hel glaciär försvunnit … men jag vet inte om folk skulle bry sig om det om jag ska vara uppriktig, vi skulle kanske kunna sticka det under näsan på besökare på ett mer proaktivt sätt. 

Precis som turistnäringen i området är även forskarna på Tarfala mer eller mindre beroende av helikoptertransporter sedan mätningarna av glaciärerna startade. Helikoptertrafiken har även ökat i takt med att forskningen vid Tarfala blivit mer omfattande och allt fler forskare besöker platsen då Tarfala är med i ett EU-projekt för utbyte av andra forskares resultat från andra arktiska forskningsstationer runt om i världen. Gunhild berättar att hon själv flyger ibland när det inte finns något alternativ, men som föreståndare för forskningsstationen försöker hon hela tiden synka transporter så gott det går. De allra flesta studenter som besöker forskningsstationen väljer att gå, så Gunhild tror att attityden till helikoptertransporter håller på att förändras bland framför allt yngre människor som allt oftare avstår från att flyga.

– Men det är få forskare som väljer att gå hit. 

Att vandra den östra leden innebär att man går över en glaciär och lite lättare klättring.

Även platschefen Marit Sarri minns den där dagen 2018 då hon fick beskedet om att Sydtoppen blivit lägre än Nordtoppen, något som hon visste skulle ske. Men precis som vid Tarfala forskningsstation var reaktionerna inte vad hon hade väntat sig. 

– Gästerna reagerade inte så mycket. Vi hade extra guider på plats och extra info i receptionen och fick fick lite frågor om klimat, men det blev inte direkt någon  rusning till Nordtoppen.

STF hade tidigare ett avtal med Kallaxflyg som flyger mellan Nikkaluokta och fjällstationen där de förmedlade helikoptertrafik för fjällturister, men inför säsongen 2020 förlängdes inte avtalet efter ett beslut av STF:s styrelse. I framtiden hoppas Marit att STF fortsätter ta mer ansvar för de delar av verksamheten som har en negativ påverkan på miljön – hon hoppas även att helikoptertrafiken regleras starkare i framtiden.

Men bekvämligheten bland fjällturisterna verkar vara starkare än ansvarsbiten, säger Marit Sarri. 

Fakta:

Kebnekaise

Giebmegáisi (Kebnekaise på svenska) är Sveriges högsta berg och ligger väster om Kiruna, i Norrbottens län. Berget består av två toppar, sydtoppen, vars högsta punkt består av snö och is, vars höjd varierar beroende på årstid, men brukar anges som runt 2097 meter över havet. Nordtoppens högsta punkt består av sten och är 2096,8 meter över havet. Sydtoppen är nu 2096 meter hög mot nordtoppens 2096,8 meter enligt en mätning gjord den 17 september 2020.

Till Nikkaluokta kan man ta sig med bil eller buss och är en vanlig utgångspunkt för de flesta besökare som ska försöka ta sig till toppen. Från Nikkaluokta är det sedan 19 kilometer till Kebnekaise fjällstation där själva vandring till toppen börjar.

Västra leden utgår från Kebnekaise fjällstation och är den populäraste vägen till toppen och är i stort sett bara vandring. Normalt brukar de 18 kilometrarna tur och retur till toppen ta 10 till 14 timmar. 

Östra leden är kortare men brantare samt att man går över en glaciär och innebär lättare klättring. Båda lederna går över högalpin terräng där vädret snabbt kan skifta från sol till snöfall året om.

STF arrangerar guidade turer längs båda lederna varje dag under högsäsong, beroende på väder. 

De allra flesta fjällturister börjar sin vandring i Nikkaluokta.

Klimat och väder

Medeltemperaturen i Sverige stiger mer än genomsnittet i världen. Enligt SMHI beror det på i stor utsträckning av mänsklig aktivitet som för med sig denna uppvärmning. Allra störst är uppvärmningen i norra norrland vintertid, vilket beror på närheten till Arktis där temperaturökningen är mycket stor. 

För att jämföra temperaturen i olika landsdelar i Sverige använder SMHIs klimatologer data från 35 svenska klimatstationer. Klimatologerna jämför sedan mot den nuvarande normalperioden 1961-1990, som används för väder- och klimatjämförelser. Jämförelsen visar att årsmedeltemperaturen i Sverige blivit 1,06 grader varmare 1991-2017, jämfört med normalperioden 1961-1990. I norra Norrland är ökningen 1,21 grader, och i Götaland 0,96 grader.

Den säsong som står för den största ökningen är vintern, då medeltemperaturen i norra Norrland ökat med 2,42 grader, medan den i Götaland ökade med 1,36 grader.

Friluftslivets fotavtryck

Enligt en studie från det norska Vetslandsforskning är friluftsliv en miljövärsting. 

I en studie har man undersökt hur energikrävande olika aktiviteter är, där vanlig semester och flygresor för att besöka vänner och bekanta är det mest energikrävande. På tredje plats kom traditionellt friluftsliv, där en stor del av energiförbrukningen går åt till tillverkning av friluftskläder samt att transportera sig till och från olika friluftsaktiviteter

Enligt en studie gjord av forskare på Mittuniversitetet har synen på helikopter i norrbottens fjällvärlden blivit allt mer positiv de senaste åren(sedan 1980):  

Från Nikkaluokta kan turister välja att flyga till Kebnekaise fjällstation. Det arrangeras även rundturer i området, samt upp till strax under toppen av Kebnekaise.

Övriga länkar:

Scen: Gunhild mätte sydtoppen och konstaterade att den var lägre.