Keramik och konst – Frejas livsval och ett arv att förvalta

Keramik Och Konst – Frejas Livsval Och Ett Arv Att Förvalta

Det är som att skålarna och kopparna blir till egna sagor och berättar sina historier. ”Ingen är den andra lik, alla är olika” var ett ständigt mantra när Freja Hillfon Liungman växte upp i keramikverkstan hos sin farmor Hertha Hillfon, som var banbrytande inom området på sin tid.

Foto: Sylvia Carlsdotter

Ute är det en kylig vinterdag men i keramikverkstaden i Vitaby på Österlen är det varmt och luften är torr. I hyllor står skålar, kannor och skulpturer i olika former och väntar på bränning. En stark dagsljuslampa blandar sitt ljus med en lampa med gulare sken. Längst in i verkstaden står hyllor med bruna flaskor med råmaterial till glasyr i med handtextade etiketter. Stora lerpaket står staplade på golvet. Två elektriska drejskivor står i varsin ände av verkstaden och en stor rund keramikugn står tom i väntan på nytt gods att bränna.

Freja Hillfon Liungman i sin verkstad i Vitaby

Tre delar

– Jag har tre olika verksamheter i mitt företag; som fri konstnär, som konst-hantverkare/keramiker och som föreläsare. En skulptur som sätts ett ljus eller en växt i, blir omedelbart ett konsthantverk, i alla fall enligt momsreglerna, säger Freja och skrattar.

Freja har egentligen hållit på med keramik i hela sitt liv, men för några år sedan tog hon ett beslut att ta sig själv på allvar och gick yrkeshögskolans lärlingsutbildning för smala hantverk. Det är en satsning från staten för att främja hantverksyrken och kunnande som riskerar att försvinna.

-Vi har genom tiderna alltid haft behov av kärlet. Och krukan som idé har funnits i flera tusen år, vi har alltid behövt något att förvara mat och vatten i. Det är också intressant att skapa saker i lera som kan användas för nya områden.

Livslång relation

Freja hade en nära relation till keramiken och leran redan långt innan hon gick yrkeshögskolan, eftersom hennes farmor, Hertha Hillfon, var keramiker, skulptör och nydanare inom keramisk friskulptur i Sverige. Hertha var känd för att att hon  ”inmutat ett nytt keramiskt revir vid sidan av det traditionella”. Freja var som liten ofta hos sin farmor i Mälarhöjden i Stockholm och präglades tidigt av Herthas sätt att arbeta. Där var skapandet var en naturlig del av vardagen och man kan se Freja som sexåring och hennes farmor i tv-programmet ”Baka och dreja med Hertha och Freja” som finns i SVT:s arkiv. Hon arbetade också som assistent i sin farmors keramikverkstad under några år i sena tonåren och satt också modell för skulpturer under hela sin uppväxt.

Den keramiska processen

Freja berättar att första steget är i processen är att hon blandar flera olika sorters leror. Sedan knådar hon ur luften, till det använder hon delvis en maskin, en så kallad lerkran. Efter drejningen ska verken torka ordentligt för att sedan skröjbrännas, sedan glaseras och brännas igen. Från idé till färdigt verk på butikshyllan tar det flera veckor och ibland ännu längre.

– Jag har ärvt stora delar av Herthas verkstad och tagit hand om de gamla inventarierna, rengjort och lagat, till exempel lerkranen och drejskivor. Det är en speciell känsla att få dessa i funktion igen eftersom jag ser det som ett viktigt arv att förvalta, både konkret och i förhållningssättet till skapandet.

Drejningen ser mjuk och enkel ut i Frejas händer men den som provat vet att det är en konst i sig. Leran blir lätt en vinglig oformlighet utan det rätta handlaget. Processen och bränningen är viktig att göra hantverksmässigt rätt eftersom keramiken annars kan spricka.

– Om något går sönder så använder jag det vidare som mosaik eftersom skärvorna är vackra i sig.  Jag känner mig hemma i den kreativa processen i vardagen, eftersom det är min naturliga plats.

Medan hon berättar vidare vänder Freja på skålen, för att skära kanten i botten, så kallad beskickning, så den ska stå stadigt.

Det måleriska

Råmaterial till glasyr som Freja ärvt av sin farmor keramikern och skulptören Herta Hillfon

– Många råämnen till glasyrer har jag också ärvt, det är enorma mängder som ger mig lyxen att kunna experimentera mer. Förr var recepten på glasyrer stora hemligheter men nu är keramiker generellt mer generösa med att dela med sig.

Frejas uttryck i glasyren är måleriskt, hon använder kontrasterna i det blanka och matta ytorna, i penseldragen, dopp- och dropptekniker, stänk och effekter av olika penslar.

Varje skål är unik

Värdet i det unika

–  Jag får ibland förfrågningar där kunden önskar serier av exakt likadana koppar eller tallrikar. Men mitt val är att välja den friare, och för mig mer kreativa vägen så kunden alltid får unika verk – även om serier kan höra ihop i färgskalor eller form. Det ska vara en taktil upplevelse när du drar med fingret över en kopp. Varje liten ojämnhet skapar då verkets personlighet. Jag får ofta höra från kunder som noggrant valt sin personliga kopp och sedan njuter sitt kaffe i varje morgon. Det tycker jag om.

Bland hyllorna i verkstaden syns också än friare skulpturala former av olika slag. Utmärkande är en rad av Vattenskulpturer som är tänkta att kunna sänkas ner exempelvis i ett akvarium så att vattnen kan rinna igenom håligheterna. Freja berättar att hon har dialog med en kompositör kring att skriva musik till dem, till en kommande utställning.

Vattenskulptur av Freja Hillfon Liungman

Mötesplats  

Nyligen öppnade Freja och två av hennes syskon vad de kallar en Galleri-butik i det gamla bränneriet i Maglehem som ligger ett par mil norr om Vitaby. Här hade deras pappa, konstnären Curt Hillfon ateljé under sin livstid. På trähyllorna står Frejas vackra skålar och muggar, stora fat, blandat med hennes skulpturer och en del målningar. Här visas och säljs också alster av syskonen Märta som är smyckesdesigner och Max som är glaskonstnär.

I Galleributiken i Maglehem finns keramiska verk, glaskonst, smycken och konstverk.

– Här möter vi  publiken, visar våra egna verk, farmors brons- skulpturer och pappas konst. Det finns en tradition både på platsen och i släkten att hålla en plats öppen. Det faller sig naturligt med en mötesplats. Vi har en historia att berätta, som konstnärssläkt tre fyra generationer tillbaka.

Kärlet, krukan har människan alltid haft behov av.

Det finns planer på att bygga en verkstad i anslutning till  galleributiken för att besökare ska få känna på leran i sin ursprungliga form.

– Leran grundar oss människor och jag tror vi har det naturligt i oss att känna, knåda och forma. Man kan se det på barn som leker med lera. Det finns en närvaro och ett lugn i det taktila som vi mår bra av. Lite meditativt, som att knåda bröd. Kanske är det en liknande känsla som när man dricker ur en handgjord mugg, en känsla av närvaro.

Freja Hillfon Liungman, keramiker och konstnär
Undersidan på en stor skål där Frejas namnteckning och signatur syns som ett litet konstverk i sig.
Freja Hillfon Liungman signatur under en skål

Sylvia Carlsdotter

Frilansskribent med bas på Österlen, skriver främst om kultur, ledarskap, kommunikation samt personporträtt och resereportage. Lång erfarenhet som chef i politisk styrd organisation, mentor och föreläsare.