Konst och dynamit på franska kusten

Konst Och Dynamit På Franska Kusten

Under 1900-talet reste konstnärer från när och fjärran till Côte Vermeille, precis norr om Spanien på franska Medelhavskusten. På vår vandring mellan de små städerna hittar vi konstnärliga avtryck – och en dynamitfabrik grundad av Alfred Nobel!

Foto: ELISABET AXÅS

Vi sitter på bussen från Perpignan, på väg till Frankrikes allra sydligaste två mil av Medelhavskusten. Just vid slutet av den sista långa stranden med de sista stora betonghotellen i Argelès-sur Mer börjar Côte Vermeille med sina små vikar och gamla städer.

Utsikten mot havet försvinner när bussen slingrar sig fram mellan de terrasserade vinodlingarna. Här tar slätten slut och ersätts Pyrenéernas första utlöpare. Snart syns havet igen när vi närmar oss Côte Vermeilles första och mest kända stad – Collioure, förevigad av en rad konstnärer.

Populärt motiv

Bussen stannar nära Chateau Royal. Vågorna slår upp på promenaden längs borgens bastanta murar. På andra sidan stranden syns kyrkan Notre-Dame-des-Anges torn ute i vattnet.

Notre-Dame-des-Anges är ett flitigt avmålat torn.

Tornet är känt från en rad målningar. I Collioure har konstnärer hängt sedan Henri Matisse upptäckte det speciella ljuset 1905. Han manade sin vän André Derain att göra honom sällskap och sedan målade de mängder av tavlor i explosiva färger och former. Stilen kom att kallas fauvism och mycket av de två vännernas konst kan studeras längs ”Le chemin de fauvisme” på kajen och upp i gränderna. Vi jämför kopior av deras tavlor med dagens Collioure och känner igen det mesta.

Husen klättrar på klipporna i Collioure.

Fler konstnärer följde i deras spår, en av dem var Matisseeleven Sigrid Hjertén som kom hit 1929 och beskrev Collioure som ”den underbaraste fiskarby som Gud har gjort”.

I dag är Collioure en populär turistdestination med små gallerier och butiker i de pastellfärgade husen. Ovanför stranden står kaféborden tätt och kaffet kostar någon euro mer än vi är vana vid. Men staden har ändå kvar sin charm och nu efter turistsäsongen är det ingen trängsel i gränderna.

Alla var här!

Vi tittar in på Hôtel des Templiers bar för ett glas vin. Väggarna är helt täckta av tavlor målade av konstnärer som bott här. En äldre dam i svart pekar på ett svartvitt foto bakom bardisken:

– Titta, där har ni Picasso tillsammans med hotellägaren!

Några av Hôtel des Templiers över 2 000 tavlor hänger i baren.

Vi fortsätter söderut på en vandringsled vi hittat på en karta, målet är Port-Vendres. Till en början är vandringen en besvikelse. Vi trasslar oss igenom ett hotell, sedan en bra bit längs bilvägen innan leden fortsätter förbi en basketplan och ut på en halvö strax före vårt mål. Sedan äntligen ut i naturen på steniga stigar med Medelhavet inom synhåll. Ruinerna av fortet La Mauresque påminner om att kungariket Mallorca en gång nådde ända hit.

Fisk och skaldjur på kajen

Efter knappt två timmars promenad kommer vi ner till Port-Vendres. På andra sidan hamnen skvallrar de industrilika hamnmagasinen om att det här är en aktiv fiskehamn. Här på vår sida ligger små fiskekrogar vägg i vägg. Alla serverar pinfärsk förstklassig fisk från stadens fiskmarknad.

I Port-Vendres kan du vara säker på att få färsk fisk och skaldjur.

Port-Vendres har inte riktigt Collioures färgglada charm, men även denna stad har sin egen konstnär. Skotten Charles Rennie Mackintosh slog sig ner här på 1920-talet. Längs kajen visar en kopia av en av hans tavlor att åtminstone den mindre industriella sidan av Port-Vendres är sig lik sedan nästan hundra år.

Port-Vendres har hamn för både segelbåtar och fiskefartyg – och många fiskrestauranger.
Naturen håller på att ta över Nobels gamla dynamitfabrik i Paulilles.

Minnen av Nobel

Några kilometer söderut är Paulilles ett utflyktsmål med en populär strand, men vi är mer intresserade av de gamla fabriksbyggnaderna en bit från vattnet.

Här startade Alfred Nobel sin första dynamitfabrik 1870. Ända till 1991 tillverkades dynamit här. Sedan dess är området ett naturreservat med ett industrimuseum och ett fortfarande fungerande reparationsvarv för traditionella träsegelbåtar.

Härifrån blir det en kort vandring längs backiga stigar med små vinodlingar på ena sidan och havet på den andra. Vi passar på att plocka vild rosmarin och timjan till kvällens middag. Målet är Banyuls-sur-Mer, ännu en kuststad med konstnärligt förflutet.

Vinodlingar mellan Paulilles och Banyuls-sur-Mer.

Efter ett förortsliknande område med hotell och lägenheter på en höjd breder det gamla Banyuls ut sig för våra fötter, med den stora stranden i blickfånget. Vi firar vår ankomst med musslor på första bästa krog, sedan blir det en tur längs den skyltade promenaden ”Dans Les Pas d’Aristide”.

Skulpturer och vin

Aristide hette Maillol i efternamn och han föddes här i Banyuls. Han var skulptör och är rikligt representerad med verk här i trakten, men också i Paris och i många andra länder. Men slingan med hans namn är en besvikelse. Utan tavlor från staden blir promenaden aningen meningslös. Bättre att kolla in Maillols skulpturer på strandpromenaden!

Det finns gott om skulpturer av Maillol i Banyuls-sur-Mer.

Vi avslutar besöket i Banyuls-sur-Mer på vinsmakargatan Avenue du Puig del Mas. Här erbjuder flera vingårdar provsmakning av områdets specialitet, söta viner som gärna dricks som aperitif i Frankrike.

Gatunamnet påminner om att det här är Roussillon, Frankrikes del av Katalonien. Ju närmare spanska gränsen, desto fler skyltar på katalanska. Området som i dag heter Pyrenées-Orientales har omväxlande tillhört Frankrike, Spanien och även varit en del av riket Mallorca, som ju hade en borg som vi passerade strax före Port-Vendres.

Côte Vermeille fortsätter ytterligare en knapp mil söderut, förbi Cerberes till spanska Katalonien. Där byter kusten namn till Costa Brava. Lika älskad av konstnärer, med byar som Cadaqués och Port Lligat där bland andra Salvador Dalí, Pablo Picasso och Juan Miró verkade.

Resfakta

Resa dit: Direktflyg till Beziers sommartid eller till Barcelona året runt. Därifrån tåg eller buss till Perpignan. Eller tåg hela vägen. Det tar ungefär ett dygn med minst tre byten. Koldioxidutsläpp till Barcelona cirka 761 kg med flyg, 217 kg med tåg.

Resa runt: I hela området går bussar för endast en euro enkel resa. Buss 400 går hela vägen från Perpignan till Cerbère vid spanska gränsen. www.laregion.fr/Car

Bästa tiden: Sommarhalvåret, men undvik gärna hettan i augusti.

Prisnivå: Ungefär som i Sverige. En lunch kostar dryga hundralappen, trerätters middagsmeny 250 kronor och uppåt, ett glas vin från 35 kronor. Dubbelrum på trestjärnigt hotell från cirka 700 kronor.

Info: www.tourisme-pyreneesorientales.com, www.tourisme-occitanie.com, www.collioure.com

Läs mer

Fortsätt till Perpignan: Vi tar tåget till universums mitt

Elisabet Axås

Jag är frilansjournalist med resor som specialitet. Jag har varit reseredaktör på Expressen och arbetar numera för olika dagstidningar och magasin. 2017 gav jag ut guideboken ”Mitt Kroatien” på Karavan förlag.