Krönika: I Goethes fotspår

Krönika: I Goethes Fotspår

Diktaren Goethe ska ha uppskattat naturens stillhet. Kanske för att det stormade desto mer i hans kärleksliv. Följ skribenten Jan Leek till den natursköna byn Stutzerbach i Tyskland – trakten där nyfödda barn fick stämpeln ”möjligen Goethe” om faderskapet var okänt.

Värdshusvärden knep hemlighetsfullt ihop ena ögat. Själv satt jag hukad över en stillsam öl på det lilla värdshuset, men min värd hade uppenbarligen kontrollerat smaken hos hela sortimentet långt innan jag stannade till för natten. Det var en sommarkväll i den lilla byn Stützerbach, ganska rakt söder om Erfurt i gamla Östtyskland. 

Det är ett förtjusande, dramatiskt kuperat landskap nära Oberhof med den bekanta skidhopparbacken i centrum. Rakt igenom Thüringer Wald går även en populär vandringsled, Rennsteig, sjutton mil lång genom en kuperad terräng som stiger och sjunker mellan 200 och 983 meter över havet. Det är naturromantik av ett mycket speciellt slag och det är lätt att tro på tomtar och troll här. 

Att vi hamnade just i den lilla orten Stützerbach var mer en händelse; dagen började ta slut, där är ett hotell! Rum fanns, det är ingen ort som magnetiskt drar till sig gäster utanför semestersäsongen. Dusch, mat, en öl, en stilla öl. Trots att det gått ett tag sedan Tysklands återförening, märker man ofta de 45 åren DDR just i litet avlägsna landsdelar som till exempel Stützerbach. 

– Jo. Det är sant. Det finns flera familjer här i trakten som berömmer sig av ett direkt släktskap med diktarfursten Goethe, berättade värdshusvärden.

Dikten Vandrarens vaggvisa på brädvägg. Foto: Thueringen-entdecken

Goethe, det är ett namn som till och med svenska skolbarn känner till. En av hans dikter har väl alla svenska gymnasister läst på tyska, även om de inte haft tyska på schemat. Det är dikten Vandrarens vaggvisa, Wanderers Nachtlied: Über allen Gipfeln ist Ruh’, In allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch. Och så vidare. 

På ett par korta rader beskriver poeten en stilla kväll som snart övergår i natt och låter allt slumra in i en rofylld sömn. Rent bibliografiskt är tillkomsthistorien mer än intressant. Den dikten skrevs strax norr om Stützerbach på en brädvägg i en liten jaktstuga på toppen av berget Kickelhahn, över 800 meter högt och ganska spetsigt, liksom de flesta bergsformationer i trakten. 

Under sina studier till jurist skrev Johann Wolfgang von Goethe redan dikter och pjäser och det var därför den unge arvhertigen till Weimar, Karl August, 1775 gav honom en statspost, främst som rådgivare men även som informator åt sig själv. Goethe var 26 år gammal, Karl August bara nitton när vänskapen inleddes. 

Det var där, enligt min sagesman, som genpoolen i Stützerbach fick ett tillskott. När Goethe skulle sköta statsaffärer i Ilmenau uppehöll han sig oftast i skogarna kring Stützerbach i söder. Nu var ju hela hans liv en serie kärleksaffärer, ofta mycket romantiska och sällan mera, men under den här perioden tog det hela tydligen mer handfasta uttryck i den lilla orten. 

Porträtt av Johann Wolfgang von Goethe
Under sin aktiva karriär, men framförallt mot slutet av sitt liv, var Goethe en mycket vördad figur i hela Europa men hans privatliv var kantat av romantiska förvecklingar, både med och utan förlovningar.

Under slutet av sina studier hade den unge diktaren kommit i kontakt med Romantiken och närde ett nästan överjordiskt förhållande till natur. Tillsammans med hertig Karl August tillbringade han ofta nätterna i den lilla jaktstugan på Kickelhahn, där de två fungerade som brandvakter, ett frivilligt arbete och mer en social insats för det allmännas väl. Lustigt nog brann stugan ner 1873, fyrtio år efter Goethes död, men ett par brädbitar med dikten kunde räddas. Byn med kanske 500 invånare har idag gjort om det hus där Goethe bodde under sina besök till ett litet museum över diktaren. 

Orten ligger lite avigt till och troligen var det en av anledningarna till att Goethe tillsammans med sin yngre vän och arbetsgivare gärna uppehöll sig här. Under sin aktiva karriär, men framförallt mot slutet av sitt liv, var Goethe en mycket vördad figur i hela Europa, nästan upphöjd över världsliga ting, men hans personliga historia visar en annan sida. Otaliga romantiska förvecklingar, både med och utan förlovningar, kantade hans väg. Ett av dessa förhållanden, det med Christiane Vulpius, ledde till och med till giftermål, men först efter att hon skänkt honom flera barn. Goethes ende son dog 1830 i Rom, två år före fadern och enligt uppslagsverken dog familjenamnet ut 1885. 

I Stützerbach vet man bättre. I kyrkoböckerna lär det finnas ett par noteringar för nyfödda barn där faderskapet inte är hundraprocentigt fastställt: ”Möjligen Goethe”, är en notering som lär förekomma upprepade gånger. Nu har det förstås inte dykt upp några stora litterära talanger här under de snart 200 år som diktaren varit död. Och skulle det göra det, beror det kanske mera på landskapet. Det kan locka fram en poetisk ådra hos vem som helst.

Jan Leek

Jan Leek arbetar som motorjournalist sedan 1971, förutom en paus 1974-78
när han var verksam för ett japanskt motorcykelmärke. Efter den perioden
arbetade han vidare som motorjournalist men även som översättare av
bland annat skönlitteratur med namn som Carl Sagan, Tom Sharpe och
Clifford Irving. Han har även skrivit ett par ungdomsromaner. Efter
flytten till Tyskland 1987 har han fortsatt i samma stil och producerar
fortfarande artiklar över klassiska motorcyklar trots att han blev
pensionär 2011.