Krönika: I livskonstnärens fotspår i belgiska Ardennerna

Krönika: I Livskonstnärens Fotspår I Belgiska Ardennerna

De stenlagda gatorna är kantade av stensatta trottoarer längs högresta hus av sten. Det är Stavelot mitt i belgiska Ardennerna, utåt trist, men med en viss charm, även när det regnar.

 Allé Neuve leder söderut från centrum och ligger i ständig skugga av smala, mörka fyrvåningshus. Det är bara nummer 12 som skiljer sig, vitkalkat och dekorerat med rader ur dikter av Guillaume Apollinaire.

 Huset är hotell och restaurang samt kafé för den dagliga springtrafiken. Kaféets väggar är täckta av inramade svartvita foton av konstnärer, från golv till tak, medan restaurangen är tapetserad med affischer och konstreproduktioner. Toaletternas barnförbjudna klotter är uppenbarligen utfört av en konstnär.

Stavlot i Belgien ligger mitt i belgiska Ardennerna. Foto: Lloyd Dirks/Unsplash

 Etablissemanget bär namnet ”Mal Aimé” som lite fritt översatt kan betyda ”inte älskad på riktigt”. Det är ett par ord ur en text som Apollinaire skrev om ett av Picassos verk, strax efter att han träffat konstnären första gången 1905 när Apollinaire var 25.

 Apollinaires mor var dotter till en polsk påvlig kammarherre. Hon blev relegerad från skolan i Rom när Guillaume föddes och när ett andra barn tillkom, bröt hennes älskare förbindelsen. Som hämnd lät modern det första gossebarnet byta namn till Guillaume Albert Vladimir Alexandre Apollinaire de Kostrowitsky. (Man undrar vem hon hämnades på.) Hon var passionerad spelare och lille Guillaume växte upp i Monte Carlo, men flyttade med modern till Cannes och andra spelställen. Slutligen lär de ha hamnat i Spa, lite norr om Stavelot, där världens äldsta spelkasino än idag gör affärer.

 Förhållandet mellan Picasso och Apollinaire får sig en knäck när Mona Lisa stjäls från Louvren 1911 och tjuven visar sig vara en gemensam bekant. Bägge hade av förövaren köpt eller fått prydnadsföremål från samma museum och de försöker  göra sig av med bevisen som skulle kunna få dem utvisade eftersom de ju är utländska medborgare. Apollinaire blir arresterad. Vid de första förhandlingarna förnekar Picasso att han ens känner Apollinaire, som till sist ändå blir frikänd.

Ett monument över livskonstnären Guillaume Apollinaire finns i belgiska Ardennerna. Foto: Books18/Unsplash

 Apollinaire måste ha varit en mästare i att dupera sin omgivning. Mellan sin mors tveksamma inflytande och tiden i Paris arbetade han bland annat som informator, trots att han inte ens tagit studenten! Under den perioden smet han även från notan för en tre månaders lång vistelse från det hotell som vi idag besöker i Stavelot.

 En blick på matsedeln avslöjar att alkoholhaltiga drycker är upptagna under samlingsrubriken ”bien aimé” – väl omtyckta.

 Det ordnade sig med uppehållstillståndet för bägge så småningom och Apollinaire var förtjust när han 1914 fick franskt medborgarskap och blev inkallad just som första världskriget bröt ut. Tyvärr skulle det inte ge honom speciellt mycket lycka eftersom han blev sårad i huvudet och avled i spanska sjukan två dagar före vapenstilleståndet i november 1918, 38 år gammal.

 Sedan 1959 finns ett monument i Paris över honom, utfört av Picasso, och mitt emot kan man läsa gatuskylten Rue Guillaume Apollinaire. Ett annat monument över livskonstnären finns här, mitt i belgiska Ardennerna, och bara för att han smet från en hotellnota som måste ha varit saftig. Mitt kaffe är så rimligt i pris att jag inte ens överväger att kasta mig de tre stegen mot dörren för att slippa betala. Jag beställer en till, det regnar ju.

Jan Leek

Jan Leek arbetar som motorjournalist sedan 1971, förutom en paus 1974-78
när han var verksam för ett japanskt motorcykelmärke. Efter den perioden
arbetade han vidare som motorjournalist men även som översättare av
bland annat skönlitteratur med namn som Carl Sagan, Tom Sharpe och
Clifford Irving. Han har även skrivit ett par ungdomsromaner. Efter
flytten till Tyskland 1987 har han fortsatt i samma stil och producerar
fortfarande artiklar över klassiska motorcyklar trots att han blev
pensionär 2011.