Malin räddar katter på Rhodos

Malin Räddar Katter På Rhodos

I Trollhättan är hon känd som Tazzmalin, på Rhodos som svenskan som hjälper de hemlösa katterna. Arbetet ger resultat. Genom Malins försorg har 48 katter kastrerats sedan hon flyttade till ön i februari.

Solen gassar från en molnfri himmel, termometern visar på 26 plusgrader. Med van hand rattar Malin den lilla hyrbilen i den täta trafiken i Rhodos stad. I kattburen i baksätet vilar kattungen Tuffing med spjälkat bakben, på väg till veterinären som ska kontrollera att benet läker som det ska.

– Det finns ett par veterinärer på ön som jag samarbetar med, förklarar Malin.

En halvtimme senare, när veterinären gjort sitt lassar Malin in kattburen i baksätet igen, kör till det lilla samhället Pastida med 3 600 invånare strax utanför Rhodos stad. Det är där som den tidigare Trollhättebon bor sedan i februari, tillsammans med sina två hundar och 13 katter.

Kastrerade och klara. Malin hämtar de sex katterna som precis kastrerats. Arbetet tar kraft och tid men är viktigt för att begränsa antalet hemlösa katter på semesterön. Foto: Marita Wass

– Du får bara flyga med fem husdjur åt gången, så det blev några vändor innan jag hade fått ner alla.

I Sverige ägnade Malin mycket av sin tid åt att hjälpa hemlösa katter. På Rhodos gör hon samma sak genom Swedish Animalhelp at Rhodos – SAR. Den enda skillnaden är att det finns så många fler hemlösa katter på den grekiska ön.

– Bara på Rhodos finns uppskattningsvis 40 000 hemlösa katter, säger Malin.

På promenad med de trogna följeslagarna, Zanna och Zoie. Foto: Marita Wass

När flyttlasset från Trollhättan gick i början av året, hade Malin provbott på Rhodos under stort sett hela hösten 2017. Månader som gjorde en värkande kropp gott. De ständiga svenska väderväxlingarna frestar på för Malin som har progressiv MS.

Diagnosen fick hon för 14 år sedan, i sviterna av en hjärnhinneinflammation två år tidigare.

Sjukdomen syns inte utåt. Den som går bredvid vet inte att Malin hela tiden tänker sig för var hon sätter fötterna eftersom tre av tårna på högerfoten är förlamade. I Grekland anar ingen att de stora mörka glasögonen är ett skydd mot ljuskänsligheten.

Inte heller hjärntröttheten syns utanpå, tröttheten som gör att hon blir orkeslös när intrycken blir för starka och många.

– Det är kroppen som är sjuk, inte viljan, säger hon bestämt.

Malin släpper ut en av de kastrerade katterna. Kastrerade katter lever ett drägligare liv, även om de är hemlösa. Foto: Marita Wass

I Pastida hyr Malin en nyrenoverad lägenhet i markplan med omgivande trädgård. Under sommarmånaderna har hon förvandlat trädgården till en rogivande plats för människor och djur. Bland buskar med lila aubergine- och apelsinträd finns många tillfällen för skuggig vila, för så väl människor som djur.

– Det är befriande att rensa ogräs med katterna runt omkring sig.

Trädgården är väl inhägnad och katterna har tagit den i besittning. Från en hylla på altanen håller Zkrållan koll på vad som händer i trädgården, rastlöse Hero är ständigt i rörelse.

– Hero hade lämnats att dö i en vägkorsning efter att ha blivit överkörd. Ingen trodde att han skulle överleva, men jag ville ge honom en chans.

Det stora antalet skapar i sig problem när katterna letar mat i de öppna sopkärlen i gathörnen. 

Malin konstaterar att det handlar om att arbeta utifrån de givna villkoren. Tillsammans med tyska Alexandra Alexiou ser hon till att de omkring 25 hemlösa katterna som håller till vid en av vitmålade kyrkorna mellan Kallithea och Rhodos stad får mat varje dag.

– Alexandra matar och jag sköter det administrativa.

Puss matte. Malins katter är lugna och bråkar aldrig med varandra, något som troligtvis beror på att hon ägnar dem alla tid och uppmärksamhet. Foto: Marita Wass

Kastrering är ett viktigt verktyg för att hålla ner antalet katter.

– Vi sätter ut fällor och i dem fångar vi in katterna. Vi börjar med att locka med vanlig blötmat. Funkar inte det får vi servera sardiner och till de riktigt svårfångade får vi försöka med tonfisk, säger Malin och poängterar att katterna inte lämnas ensamma. Hon finns hela tiden på plats.

Natten får katterna sedan tillbringa i buren på Malins innergård innan de körs till veterinären som är redo med skalpellen. Dagen därpå, när veterinären kastrerat och sett över kattens hälsotillstånd släpps de ut igen, på samma plats som de fångades in.

Många djurvänner arbetar på samma sätt och för att samma katt inte ska fångas in gång på gång, gör veterinärerna ett hack i katternas öron för att visa att den är åtgärdad.

Veterinären Tharreni Giannouraki kontrollerar så att lilla Tuffings brutna ben läker som det ska. Foto: Marita Wass

Djurvänner som följer Malins verksamhet genom den flitigt uppdaterade Facebooksidan stöttar verksamheten. Vis av erfarenheterna från djurskyddsarbetet i Sverige vill hon hålla sitt efternamn för sig själv. Hon är mån om sitt privatliv.

Varje månad sätter Malin mål på vad hon vill uppnå. Hittills har det gått bra. Tack vare Malin blev, enbart i september, 30 katter kastrerade, samtidigt som två katter med svåra infektioner i munnen fick hjälp så att de nu kan äta utan problem.

Veterinärvården i Grekland är förhållandevis billig.

– Här får vi mycket för pengarna, säger Malin.

På grund av sin sjukdom har Malin svårt att planera för framtiden. Men hon ångrar inte flytten, hon är tacksam över att hon haft modet att bryta upp, att förverkliga sin dröm. Kontakten med de båda döttrarna och det tvååriga barnbarnet Melvin hemma i Trollhättan är tät, tack vare den nya tekniken.

– Vi facetimar varje dag, berättar hon.

Tillsammans med Aexandra Alexiou matar Malin de hemlösa katterna som håller till i närheten av en kyrka på landsbygden. Foto: Marita Wass

Att leva med en kronisk sjukdom har förändrat livet, Malin har fått bearbeta många starka känslor och upplevelser.

– Jag känner ingen bitterhet idag över att ha drabbats, säger Malin som inte ältar det som inte går att påverka.

– Jag lägger min energi på det som är viktigt. För mig handlar det mycket om om att ge djuren ett drägligt liv.

Marita Wass

Marita Wass är frilansjournalist, fast förankrad i den skaraborgska myllan. Hon har tidigare arbetat som reporter och redigerare på en lång rad lokaltidningar.
Idag vill hon fånga det mänskliga mötet, avsett om det sker på ladugårdsbacken eller i styrelserummet.