Maria förverkligade sin dröm – köpte ett ödetorp

Maria Förverkligade Sin Dröm – Köpte Ett ödetorp

En vinterdag 2012 föll Maria Knape pladask för ett vackert litet ödetorp i Rengsjö utanför Bollnäs. Men vem ägde egentligen huset – och skulle hon kunna få köpa det?

Dimslöjor sveper in skog, fält och hagar i ett mjölkigt skimmer, och gör alla höstfärger milda och lena. Det finns en fuktig råhet i luften. Men inne i Marias torp är det varmt och ombonat. För jo, det blev ju så att hon fick köpa till slut. 
– Det började med att min syster flyttade till byn hösten 2012. Jag kom hit och hälsade på ibland, för jag tyckte det var skönt att komma ut på landet, berättar Maria.

Blev nyfiken på ödetorpet

På den tiden bodde Maria i en lägenhet i Söderhamn, och trivdes egentligen bra med det. Några planer på att skaffa hus hade hon inte. Men så gick det som det gick.
– På vintern det året var det väldigt mycket snö. Min syster började prata om det här torpet som stod tomt, och jag blev nyfiken och gick hit och tittade.

Maria förvandlade det slitna och obebodda torpet till permanentboende.

Maria pulsade fram till torpet genom drivorna, gnuggade med vantbeklädd hand på de spruckna rutorna för att kunna se in. Där stod en kökssoffa och ett slitet köksbord, en liten köksbänk och en vedspis i hörnet. Maria gick runt huset och kikade in i rummet på andra sidan. 

– Det var alldeles svart på väggarna där inne, men jag såg en bakugn i alla fall. Sedan gick jag en sväng och tittade på uthusen och bort mot skogen. Det var så vackert med den lilla U-formade gården och all snön som bäddade in torpet . Jag minns att jag tänkte ” Oj, vilket ställe!”.
Sedan hände inte så mycket mer. Maria hade sin lägenhet och någon ”husmänniska” var hon ju inte. Fast kanske, kanske kunde det slitna torpet förvandlas till sommarstuga? Ett frö var sått. 

Från trädgården har Maria utsikt över odlingslandskap och skog.

Marias syster började förhöra sig i byn om någon visste vem som ägde huset. På vårkanten 2013 fick Maria ett namn och ett telefonnummer. Ägaren bodde i Stråtjära. Maria ringde upp och berättade att hon var intresserad.
– Han sa att huset stått tomt länge och att han funderat på att sälja men inte hade bestämt sig riktigt än. Torpet hade varit hans svärfars. 

Övertygade ägaren om att få köpa

Maria lämnade dock sitt nummer och bad ägaren höra av sig om han beslutade sig för en försäljning. Ett par månader gick, och vid påsktiden ringde han.
– Vi träffades här och så visade han mig huset och berättade om sin fru som nu var död. De hade varit mycket här tillsammans och han ville inte att huset skulle rivas. Det var väldigt känslomässigt för honom. 

Men Marias uppenbara förtjusning i torpet övertygade uppenbarligen. Ägaren förstod att hon ville göra det fint igen, inte riva det. 
Den första sommaren lät Maria byta ut den trasiga trappan till ytterdörren. Golvet i hallen revs upp och isolerades, och rum för rum fick ny färg och nya tapeter.
– De större renoveringarna har några jätteduktiga litauiska snickare tagit hand om, men målning och tapetsering har jag gjort själv.

Renovering av ytskikten, såsom målning och tapetsering, har Maria gjort själv.

I takt med att torpet blev allt mer beboeligt kände Maria allt mindre för lägenheten. Så hon sålde, flyttade ut på landet och fick en ny livsstil på köpet. 
– I stan låg jag mest på soffan och tittade på tv efter jobbet. Här är jag mycket mer aktiv. Så fort jag kommer hem från jobbet går jag i skogen eller grejar med någonting, och det är bra för mig.

Vågar experimentera mer

I hörnan över vedspisen i köket har Maria själv satt en mosaik i rött och grått. 
– Där satt en smutsig plåt som såg så trist ut, och jag ville se om det gick att förändra. Jag fick tag i billiga kakelplattor som jag slog sönder och så provade jag mig fram. Jag tänkte att om de ramlar ner är det inte hela världen. Men de sitter ju faktiskt fortfarande uppe! 

Runt Marias köksbord finns plats för många gäster.

Maria skrattar lite förundrat när hon ser sig om i stugan. Än en gång blir hon påmind om resan hon gjort, från stadsmänniska till torparkärring, som hon själv skämtsamt uttrycker det. 
– Jag hade föreställningar om att jag inte var praktiskt lagd. Men sedan jag flyttade hit har jag börjat experimentera med allt möjligt. Visst misslyckas jag ibland, men vad gör det? Jag vågar testa mer nu och tänker att jag får väl göra om om det inte blir bra första gången. 

Ateljé i vardagsrummet

Inne i det som numera är vardagsrum har Maria gjort en liten ateljéhörna. Där skapar hon bland annat gjutna ljusstakar av betong och metallskrot. I hallen står en klädhängare hon byggt av gamla träskidor hon hittat på plats.
– Han som bodde här fram till 1983 hette Gösta och var smed. Det var nog han som åkte på de där skidorna. Han spelade fiol också. Grannar i byn säger att han ofta satt ute på bron och spelade.

I ateljéhörnan gör Maria egna ljusstakar av betong och metallskrot.

På övervåningen har Maria inrett sitt sovrum. Sänggaveln är en återbrukad dörr från huset, och ett litet bokskåp med glasdörr har hon byggt av ett gammalt fönster. Ett nätt skrivbord med lådor står bredvid, det hittade Maria på vinden i ett av uthusen. När hon tittade närmare i lådorna hittade hon en brevskatt. 

Sänggaveln i det mysiga sovrummet är byggd av en gammal dörr som Maria hittat i torpet.

Vid köksbordet läser Maria högt ur några av breven, ackompanjerad av kaffebryggarens stilla bubblande. En del av korrespondensen är mellan Gösta och hans käresta.
– Det var kul att hitta breven och det känns speciellt att läsa dem, säger Maria när hon försiktigt vecklar ut de gulnade brevpappren. 

Byggde en altan vid uthuset

Ute ligger dimman kvar fast det hunnit bli eftermiddag. Maria sveper en kofta om sig när hon visar runt i trädgården. Även där syns tydligt att här bor en kreativ människa. Mellan huvudbyggnaden och det ena uthuset har hon hängt upp en vackert vriden syrengren som en välkomnande portal. Den är dekorerad med ljusslinga, glaspärlor och betonghjärtan. 
– Det stod ett stort syrensnår här bakom huset som jag tog ner för att få in mer ljus. Grenen kommer därifrån, jag tyckte den var vacker så jag sparade den.

Intill uthusets ena gavel har Maria låtit bygga en rejäl altan. Där står ett tre meter långt bord av plankor från torpets gamla panel. Det ena av benparen består av underredet till en gammal symaskin från gömmorna i uthuset.
– Jo, jag gillar verkligen att återanvända saker, säger Maria.

Det mesta på Marias altan är återbrukat.

Torpet hamnade i rätta händer

Torpets förre ägare hade inte behövt oroa sig. Hans torp har hamnat i rätta händer. Maria berättar att han brukar komma och hälsa på varje sommar. Senast sa han att han såg från början att Maria inte var en ”sån där som bara sitter still”. Det hade han rätt i. Hon har jobbat hårt och med glädje för att ge det törnrosaslumrande torpet ett nytt liv. 
– När han kommer hit går han runt och knäpper kort. Han är glad, för att det har bevarats och tagits om hand, säger Maria. 

Maria ångrar inte för ett ögonblick att hon bytte stadslivet mot ett torp på landet.


Hennes katter Saga och Selma smyger i gräset. Nästan inga ljud hörs, förutom vinden och några toner från ett vindspel under altantaket. Maria stannar till och tittar ut över hagar, fält och skog.
– Jag älskar att gå i skogen året om och uppleva alla årstiderna. Jag brukar säga att jag är naturtrogen. Ofta slås jag av hur bra jag har det som fått köpa det här stället. Här får jag bo, nära naturen och i ett jättefint litet hus. Det är lyxigt.

Köpa ödetorp – 4 tips

Har du också hittat ditt övergivna drömhus? Här är några bra saker att göra och känna till om du vill köpa. 

  • Finns det grannar i närheten? Knacka på och fråga om de vet vem som äger huset. Med lite tur kan du få viktig information och kontaktuppgifter
  • Lyckas du inte ta reda på vem husägaren är med hjälp av grannar, notera om möjligt husets adress eller tomt. Du kan också ta med en karta och markera så noggrant som möjligt var huset ligger.
  • Kontakta Lantmäteriet om du behöver hjälp att komma vidare. De ansvarar för Fastighetsregistret där det finns mycket nyttig information om alla Sveriges fastigheter. Bland annat kan du få reda på ägarens namn och personnummer, om det finns pantbrev, när fastigheten förvärvats och till vilket pris med mera. Det är inte bara privatpersoner som äger fastigheter, det kan också vara till exempel kommuner, föreningar eller dödsbon.
  • Var realistisk. Om du får möjlighet att köpa ditt öde drömhus, se till att du vet vad du ger dig in på. Huset bör besiktigas innan du slår till. Även om köpeskillingen är låg drar kostnaderna för renovering lätt iväg.