Samlaren Bo: ”En rostig ölburk kan vara värd 20 000 kronor”

Samlaren Bo: ”En Rostig ölburk Kan Vara Värd 20 000 Kronor”

En samlare är enligt samlarförbundet Nordstjärnan en person som har tre föremål med något slags anknytning till varandra och är på jakt efter ett fjärde. 71-årige Bo har inte tre utan 3000 föremål från Stockholmsutställningen 1897 och är, även om det blir allt svårare, på jakt efter fler.

– Jag har med egna ögon sett hur en gammal rostig ölburk har bytt ägare för 20 000 kr, säger Bo och skakar på huvudet.

Han vill inte att vi ska skriva något mer än ”Bo” av rädsla för påhälsning av tjuvar. I huset i tätorten utanför Stockholm finns visserligen inga ölburkar för 20 000 kronor men cirka 3000 föremål från Stockholmsutställningen 1897. Och det är bara ett av Bos 25 ”samlarområden” om än det avgjort största. Det började för över 50 år sedan när en 15-årig Bo fick ärva några saker som tillhört hans farfar.

– Han hade väl köpt dem eller kanske fått dem som betalning. Han arbetade som kakelugnsmakare på Grevgatan och var bland annat med och byggde Wärdshuset Ulla Winbladhs på Djurgården till Stockholmsutställningen. Det finns ju kvar idag men då hette det Reinholds bageri, berättar Bo. 

Det är lättare än man kan tro att ta sig fram i ett hus som rymmer så mycket prylar. Visserligen står en soffa lite tokigt till i vardagsrummet men den har dumpats där av en utflyttad dotter. 

– Samlandet har gått i vågor. Det avtog när vi hade småbarn och även när vi bodde i Kalmar ett tag, men det accelererade när jag fick lite bättre ekonomi och kunde köpa grejer. Det var ju himla bra när Tradera kom igång på internet men jag tittar även runt på olika auktionshus.

Bland hans senast tillkomna samlarområden finns gamla skopor som man öste båtar med, bläckplåt och ”fattigmanssilver”, det vill säga målat glas.

– Frugan säger inget, men det första hon gör när det kommer gäster är faktiskt att visa min samling från Stockholmsutställningen, säger Bo och pekar mot ett skåp med utvalda föremål. Det är många dekorerade glas och medaljer på hyllorna, men tallrikarna tar störst plats. 

– En av dem finns bara i två ex, mitt och ett som är på museum. Det är en tallrik från Rörstrands i toppskick och jag har blivit erbjuden 25 000 kr för den. Men vad ska jag sälja den för?

Tallrikar från Stockholmsutställningen 1897.

Bo, som är styrelsemedlem i samlarförbundet Nordstjärnan, vars slogan är ”vi samlar samlare”, hade tidigare en samlarkollega som också var inriktad på Stockholmsutställningen 1897, men det slutade med att Bo köpte alla hans grejer.

– Men lägger jag ut något från Stockholmsutställningen på Tradera så kan det vara många som bjuder även om de inte är intresserade av just den. Sakerna klassas ju också som Stockholmiana och en del av dem även som reklam och det är det många som samlar på. 

”När folk hör av sig så har de sällan något som jag inte redan har”

I samband med Stockholmsutställningen hundraårsjubileum 1997 lånade Postmuseet Bos samling. Den täckte en yta på 100 kvadratmeter i lokalerna i Gamla Stan. 

– Nu för tiden är det svårt för mig att hitta några fler grejer. När folk hör av sig så har de sällan något som jag inte redan har, men jag samlar även på föremål med Oscar II, som var kung vid tiden för utställningen, och så allt med unionsflaggan som användes eftersom Sverige och Norge var en union. Sen samlar jag jättemycket på vykort, gamla vykort alltså, säger Bo och ser ut lite som att han har avslöjat en hemlighet.

När han åkte iväg på den senaste vykortsmässan hade han med sig 50 000 vykort i bilen. De packades i bananlådor. 

– Det har blivit jättevanligt med vykortssamlare. Det är oftast hembygdssamlare som vill ha vykort med sitt landskap eller stad. Men de ska vara från innan 1950 och postgångna. 

Speciella motiv som järnvägsstationer, flyg eller motiv av Jenny Nyström är också väldigt populära.

– Man tror kanske inte att man kan göra bra affärer med vykort men det går faktiskt. 

Inte heller i källaren visar sig framkomligheten vara något problem. Bo plockar fram en låda med vykort som han bestämt sig för att göra sig av med och bland några travar LP-skivor och mäktiga Oscar II-byster passar han sedan på att liksom i steget slänga på Infidels med Bob Dylan på vinylspelaren.

Till tonerna av ”Jokerman” drar Bo ut en rejäl byrålåda som innehåller enbart dubbletter av vykort från Stockholmsutställningen. Den är även är starkt representerad på väggarna i form av flera inramade affischer. Mycket handlade om industrialismens genombrott i Stockholm sommaren 1897 men stadens konstnärer som Bruno Liljefors, Ernst Josefsson och Vicke Andrén fick utrymme för sina verk. Richard Berg gjorde utställningens originalaffisch som nu hänger i ett nästan perfekt restaurerat skick vid källartrappan hemma hos Bo – som ett ståtligt monument över det framgångsrika samlandet.

Karta och kaffekopp med fat från Stockholmsutställningen.


– Samtidigt är det ju så att jag aldrig får en komplett samling från Stockholmsutställningen 1897 och det är väl lite av tjusningen – att man letar efter som något som kanske inte finns, säger Bo.

Enligt en undersökning av Institutet för språk och folkminnen i Uppsala samlar minst var tredje person i västvärlden på något. Inom vetenskapen finns det olika uppfattningar om det utbredda samlandets orsaker då vissa forskare menar att det kommer av den biologiska driften av att spara mat för att överleva. Andra ser det som ett konstruerat fenomen där samlarprocessen blir en beroendeframkallande jakt på kickar i form av sällsynta objekt. Samlandet har också förklarats med att det skapar trygghet och ordning i en föränderlig värld.

– Men jag vet faktiskt inte vad samlandet beror på för min del, säger Bo och fortsätter:

– Det finns de som säger att det beror på bristande moderskärlek när man var barn men det gäller inte mig i alla fall.