Mitt barn ljuger för mig, vad gör jag?

Mitt Barn Ljuger För Mig, Vad Gör Jag?

De allra flesta tweenisar ljuger till och från. Om läxor, tider, kompisar och bus de gjort. Det ingår i att växa upp. Det kan kännas frustrerande att upptäcka och som förälder vill du naturligtvis få till en öppen relation, där barnet vågar vara ärligt. Men hur går det till egentligen? Här får du tipsen på hur du hjälper ungen att hålla sig till sanningen.

– Jag är hemma hos Olle och pluggar, säger min 12-åring sakligt i telefonen när han ringer. I bakgrunden hör jag skratt, skrik och tivoliljud misstänkt lika de på Gröna Lund. Jag bestämmer mig för att ge honom en chans att rätta till sin historia så jag frågar honom om han verkligen är säker på att det är hos Olle han är. 

– Såklart jag är säker, tror du att jag är dum eller? frågar han kaxigt.

– Nej, men tydligen tror du att jag är! svarar jag upprört.

Ja, det är lätt att bli bestört när du inser att din tweenie står där och ljuger dig rätt upp i ansiktet (eller i örat som i mitt fall). Men hur otrevligt det än känns så är det helt normalt att ungen far lite med osanning emellanåt, menar Ingrid Gråberg, psykolog med mångårig erfarenhet av arbete med barn och familjer. 

– En vanlig anledning till att barnet ljuger är för att undvika bestraffningar eller negativa konsekvenser för något de gjort, förklarar hon.

– Det är ett beteende som vanligtvis börjat mycket tidigare än i tweenie-åldern, men som kanske blir tydligare när barnet blivit lite äldre. Om barnet vet att mamma eller pappa går i taket över ett bus är det förstås smidigare att hålla tyst om det. 

It makes sense. I mitt fall misstänkte min tweenie att jag skulle bli galen om han var ärlig och sa att han skitit i matteläxan för att i stället åka till Grönan och roa sig, och det hade han ju faktiskt helt rätt i!

Ju äldre barnet blir desto vanligare blir det också att hen ljuger som ett led i frigörelseprocessen; mamma och pappa behöver helt enkelt inte veta allt som händer i deras liv. 

– Då handlar det kanske mer om att undanhålla sanningen än att ljuga. De börjar distansera sig, vilket är ett helt naturligt steg inför tonåren, då de kommer att ha ett större behov av ett privatliv, förklarar Ingrid Gråberg.

Barn kan också ljuga om saker de skäms för eller inte vill oroa sina föräldrar över. En vanlig sådan sak är mobbning. 

– Barn undanhåller ofta att de blir mobbade därför att de inte vill göra sina föräldrar upprörda eller ledsna. De kan också vara rädda för att det ska bli värre om de berättar, säger Ingrid Gråberg och poängterar att det är viktigt att inte bara nöja sig med att fråga sitt eget barn, om man som förälder misstänker att han eller hon blir mobbad. 

– Det är en av de saker som är viktiga att rota i, tills man är säker på att man verkligen fått veta sanningen.

Hur gör jag med andra saker jag misstänker att mitt barn ljuger om, ska jag dubbelkolla allt?

– Nej, men här måste varje förälder utgå från sitt eget barn. Det kan vara en klurig balansgång, att ta ansvar för sina barn samtidigt som du inte vill kränka dem genom att ifrågasätta och kolla upp det de säger. Som förälder måste du ha sunt förnuft samtidigt som du inte får vara naiv och köpa allt ditt barn säger, säger Ingrid Gråberg och menar att det underlättar om familjen tidigt har grundlagt vissa rutiner så att barnet vet att mamma och pappa alltid ringer och kollar upp med kompisens föräldrar vid övernattning, eller att man har en kontinuerlig dialog med skolan om läxor och så vidare. På så sätt behöver barnet inte känna sig ifrågasatt, utan ser kommunikationen mellan olika parter som något naturligt.

Jag vill verkligen inte att min tweenie ska ljuga, hur får jag honom att hålla sig till sanningen?

– Jag tror på att redan tidigt väcka barnets egna tankar kring lögner och sanningar. Det gör du inte genom att säga vad som är rätt eller fel, utan genom att föra filosofiska resonemang med ditt barn så att han eller hon själv hittar svaren.

Sedan kanske inte målet behöver vara att barnet till varje pris måste bli ”lögnfri”, utan det viktiga är att du som förälder ska känna dig trygg med att han eller hon berättar de saker som verkligen är viktiga för dig. För det krävs att barnet känner att det är möjligt att berätta sanningen och veta att du som vuxen kan ta emot det på ett balanserat och moget sätt, utan att bli oresonligt upprörd eller bestraffande. Att du också föregår med gott exempel och själv inte tänjer på sanningen är såklart också viktigt, säger Ingrid Gråberg.

Hur är det egentligen med ”vita lögner”

– Det är något varje familj får diskutera och ta ställning till själva. Vissa tycker att det är viktigt och skönt att man kan lita på vad någon säger oavsett, då kanske man vill undvika även vita lögner, andra ser det som en social begåvning att kunna dra en vit lögn och då accepterar man det. Det är också viktigt att tänka igenom hur man själv som förälder ser på vita lögner innan man kräver något av sina barn. Säger man till sitt barn ”Å, vad fin!” varje gång hen visar upp en teckning, oavsett om du tycker det eller inte, så betyder inte sanningen någonting till slut. Om du i stället nyanserar ditt uttryck och säger att teckningen är spännande eller målad med fina färger är du ärligare, och det lär sig ditt barn. 

Hur får du din tweenie att tala sanning.

Expertens bästa tips:

  • Resonera med ditt barn kring lögner.Börja i tid att resonera kring lögner i familjen. Ett bra sätt att väcka tankar och funderingar kan vara att utgå från händelser i böcker eller filmer som man läst/tittat på tillsammans. Det är viktigt att inte fördöma utan i stället diskutera hur det skulle kunna göras på ett annat sätt?
  • Föregå med gott exempel.Fundera över ditt eget förhållande till lögner. Barn gör ju som bekant inte som vi säger, utan som vi gör. Brukar du själv alltid säga som det är, eller har du lätt att tänja på sanningen eller dra en vit lögn?
  • Diskutera vita lögner.Hur ser ni på dem i er familj? Behöver man alltid vara ärlig, eller är det okej att exempelvis ljuga för att inte såra någon? 
  • Hur tar du emot sanningar?Fundera över hur du tar emot sanningar från ditt barn? Blir du arg och bestraffande eller kan du hantera dem med lugn? För att våga berätta sanningen är det viktigt att barnet känner sig trygg med din reaktion.
  • Visa förtroende.Det är viktigt att du visar att du har förtroende för ditt barn. Värdera därför noga vikten av det du tror att han eller hon ljuger om. Är det så viktigt att få fram sanningen att du behöver dubbelkolla med någon annan, eller spelar det egentligen ingen större roll? Ett barn som känner att ingen tror hen kan lika gärna ljuga om allt.

Helen Bjurberg

Jag har bakgrund som barnsjuksköterska, men arbetar sedan femton år tillbaka som frilansjournalist för några av landets största tidningar och magasin med uppdrag framförallt inom hälsa, inredning och porträtt.
Jag har också skrivit böckerna Livet enligt Dagny (Forum), om och med den nu 107-åriga bloggerskan Dagny Carlsson, Mitt liv och mina
hundar (Forum) med musikproducenten och Idoljurymedlemmen
Anders Bagge och Med livet som insats (Lind & Co) om youtubern Carl Démans svåra spelmissbruk.