När Lennart, 69, avstod från körkortet

När Lennart, 69, Avstod Från Körkortet

I vintras bestämde sig Lennart, 69, till slut för att det var dags att lämna in körkortet. Hans minne hade blivit allt sämre och han var orolig över sin och andras säkerhet i trafiken.

Transportstyrelsen tycker inte att det finns skäl att testa alla äldre förare. De kan vara bättre än yngre.

Foto: Jonathan Farber

‒ Den sista tiden körde han bara de 400 metrarna till soptunnan och postlådan, berättar Lennarts maka Agneta.

Det är hon som för hans talan, medan han sufflerar i bakgrunden. Hans alzheimer gör honom orolig för att låta sig intervjuas direkt.

Han och Agneta började bli fundersamma över hans minne redan 2005. Hans mamma hade alzheimer, så han misstänkte att han hade påbrå.

Minnesutredningen visade att något inte var som det skulle. Så småningom fick han diagnosen, och fick prova fler mediciner som skulle bromsa förloppet.

‒ Medicinerna fungerade inte för Lennart, men hans tillstånd var ganska oförändrat i flera år, säger Agneta.

Samåkte

Han körde allt mer sällan. De sista åren i arbetslivet jobbade de i samma industri i norra Hälsingland, så de kunde samåka med Agneta bakom ratten.

Han hade precis hunnit fylla 18 när han fick körkortet. ”Det var i augusti 1968, ett år efter omläggningen till högertrafik”, sufflerar Lennart i bakgrunden.

Agneta tog även hon körkort när hon fyllt 18.

‒ Det var inget alternativ att inte ta körkort.

När man bor i ett litet samhälle i landsorten är körkort en självklarhet. Och vem minns inte frihetskänslan i att få sitta ensam i bilen, att kunna åka vart som helst, när som helst.

Deras nuvarande bostad ligger sex mil från den forna arbetsplatsen, utan fungerande kollektivtrafik. Bilen behövdes.

Varit chaufför

Lennart jobbade i flera år även som lastbilschaufför med paketleveranser inom landet, så hans liv har delvis levts bakom en ratt.

Agneta minns semestrarna på vägen. De var tidiga med att skaffa husvagn.

‒ För det mesta åkte vi norrut, uppåt Jämtland och såna ställen. Det är fina minnen. Vi åkte dit ville och tog dagen som den kom. Vi hade det lugnt och skönt, inte direkt några upplevelseresor. Det var mest med familjen, vi fiskade och hade barnen med oss.

De kunde också ge sig iväg i konvoj med släkten.

‒ Vissa gånger var vi tre eller fyra husvagnsekipage. Det var med mina föräldrar och syskon. Alla hade egna husvagnar. Det är mycket sånt.

Minnet sviktade

2018 accelererade Lennarts minnesproblem.

‒ Om han satt vid datorn och jag kom in och sa något så tappade han bort sammanhanget han var i. Då blev han rädd. Han sa: ’Tänk om det händer något när jag kör bil och inte vet vad jag håller på med.’

Sådana incidenter blev fler och Lennart körde nästan inte alls längre. Körkortet använde han som legitimation.

ID istället

En dag sa han ifrån.

Det var dags att skaffa ett ID-kort, så de gick till polisen och fyllde i en blankett och fick fotot taget. När de sedan hämtade legitimationen ville Lennart lämna körkortet till polisen, men så gick det inte till. De vände sig till Transportstyrelsen och fick en blankett att fylla i så att tillståndet återkallades.

Nu har Lennart sjukresor och färdtjänst. Ett par dagar i veckan är han på dagverksamhet inne i tätorten. Boule, tidningsläsning, klassiska filmer och utflykter.

‒ Vi anhöriga får avlastning, så vi orkar. Och jag träffar en anhöriggrupp var tredje vecka, säger Agneta som håller med om att det är ett sorgearbete när livskamraten sedan nära 50 år förändras.

Dåliga råd?

Lennart och Agneta ville ta ansvar för hälsan och körningen, och hon låter förvånad över en del bemötanden. Försäkringsbolaget menade att han kunde fortsätta köra utan att det påverkade villkoren.

En läkare tyckte att han kunde behålla körkortet och bara använda det som legitimation, trots att läkare enligt körkortslagen är skyldiga att anmäla den som inte uppfyller de medicinska kraven.

Agneta tyckte att det var ett dåligt råd. Den som har alzheimer kan glömma att hen inte får köra längre.

‒ Om man har körkortet i plånboken finns risken att man sätter sig i bilen.

Hetsen i trafiken

Borde äldres körförmåga kollas, obligatoriskt? Agneta tvekar.

‒ Det är mycket nytt man ska lära sig, nya skyltar och vägmärken. Och hetsen i trafiken har blivit mycket större. Rondeller har nog många svårt för.

‒ Åtminstone borde man se till att de äldre går på läkarundersökning, kollar medicineringar och sjukdomar, och att de sköter optikern. Hur många sitter inte med glasögon de köpt på Biltema.

Obligatorisk kontroll inte aktuell

Då och då väcker debattörer eller myndigheter tankar om att staten borde testa alla förare vid vissa åldrar. Detta utifrån antagandet att man är en större trafikfara i högre ålder.

Vilket inte alls visat sig vara någon självklar sanning.

Transportstyrelsen har forskat i om människor från 65 år som har en sjukdomsdiagnos oftare är inblandade i trafikolyckor än friska personer. Myndigheten rapporterade i slutet av förra året att personer med hjärt- och kärlsjukdomar och sämre syn hade något större risk, om än liten.

Färre med demens

Personer med demenssjukdomar var till och med i mindre utsträckning inblandade i olyckor. Troligen för att de kör bil mer sällan.

En höjd risk fanns bland annat för dem med diabetes, missbruk eller bruk av vissa läkemedel, psykisk sjukdom samt epilepsi. Men det här är tillstånd som kan ha uppstått tidigare i livet och inte är direkt kopplade till ålder.

Transportstyrelsen tyckte i rapporten inte att det finns anledning att testa just äldre förare.

Som det ser ut idag kommer det alltså även fortsättningsvis att vara upp till förarna själva och deras anhöriga att ta ansvar för sviktande trafikförmåga.

GW slutade köra

Den gamle kriminologen Leif GW Persson bestämde sig i somras för att sluta köra, vid 74 års ålder. Han hade svimmat vid skrivbordet och vågar inte längre chansa bakom ratten, enligt Aftonbladet.

Statistik över samtliga äldre förare visar att olycksrisken dock faktiskt minskar efter 50, för att vara allra lägst vid 75 års ålder. Sedan stiger risken. Vid 90 är man en lika farlig förare som en 30-åring, enligt en debattartikel från Ingmar Skoog som leder AgeCap, ett forskningscentrum för åldrande och hälsa (Senioren).

Han förklarar det med att äldre människor är mer mogna och förutseende, och mindre benägna att ta risker.

Fotnot: Lennart och Agneta heter i verkligheten något annat.