Operasångaren Rickard Söderberg vill få in mer kärlek i kyrkan

Operasångaren Rickard Söderberg Vill Få In Mer Kärlek I Kyrkan

Rickard Söderberg öppnar sin dörr samtidigt som jag kommer skuttande upp för trappan och mina ögon möter hans ögon och i dem ryms eoner av visdom och kärlek. Lidande och erfarenhet. Liv och mod. Och med just honom skall jag tala om musiken, den ovillkorliga kärleken och andligheten!

Han ser nu mer ut som en trestegshoppare än en operasångare, men det är verkligen operasångare han är, han andas, lever och hämtar näring i operan. För musiken ekade i hans hjärtslag redan när han föddes och så snart han kunde sitta upp lekte han med tangenterna på en elorgel i källaren hemma i Snöstorp i Halland.

– Vi hade ingen musik hemma över huvud taget, förklarar han, bara en hylla med några LP-skivor och så elorgeln i källaren. Men mina föräldrar märkte mitt intresse och senare köpte de ett piano.

Påtagligt ofta föds nästan alla stora missioner och intressen redan i barndomen, bortanför både arv och miljö, som om vi bär med dem från fosterlivet. Eller rent av tidigare existenser! När jag släpper de tankarna fria håller han med:

– Det är jag fullkomligt övertygad om, men jag tror inte att jag varit i något tidigare liv där musiken varit så stark som nu!

Aldrig i något tidigare liv har musiken varit så stark för Rickard Söderberg – som i detta!
Foto: Bo Ljungblom

Hjärtslag och Big bang!

Han menar att musik handlar om att vilja uttrycka sig, kommunicera och förmedla känslor och ibland tillsammans med en publik.  

– Så fort människan höjde sig över det nödvändigaste, när allt slutade att bara handla om mat och överlevnad, då uppstod ett slags kultur och musiken föddes. Toner och rytmer har alltid funnits, i vårt eget hjärta och i trummande på saker.

Plötsligt vill han förklara något oerhört, han blir ivrig och fladdrar iväg med lätta trestegs-språng till en flygel i rummet intill. Ett rum som vibrerar av grönt, en hel vägg är täckt av gröna växter som skapar ro och Johnbauersk mystik.

– Om man slår an ett A mitt på pianot här då svänger den strängen 440 svängningar på en sekund, han pekar och förklarar, känn på strängen, håll ditt finger på den! Det är 440 svängningar på en sekund! Om jag flyttar en oktav upp på pianot så blir nästa A till 880 svängningar.  Skulle jag ha ett piano som vore så långt att det innehöll cirka 40 oktaver, då skulle svängningarna komma upp i ljusets frekvens! Åt andra hållet blir svängningarna och tonerna allt lägre. Titta här! Vi skulle få extremt långsamma svängningar, ned till våra hjärtslag och till sist så långt ned som till – big bang!

Vad är det han säger? Jag försöker sätta mig in i detta oomfattliga och faller ned i ett galaktiskt hål, genom stjärnfall och tidevarv. Så mycket jag inte vet, de ting jag inte känner till är oändligt många fler än dem jag behärskar. Och det kommer mer! Rickard sjunger en praktfull ton och säger:

– När jag sjunger en ton och att den tonen över huvud taget hörs beror på att den sin tur är uppbyggd av ett obegränsat antal över- och undertoner toner som kallas formanter. Så när vi sjunger finns både de toner som blir till ljus och de undertoner som är upphov till vårt yttersta ursprung med!

Jag står med öppen mun och kan bara ana. Rickards afrodianska skönhet och passionerade livsenergi kan få vem som helst att stanna på inandning och min blick fastnar på hans armar där det finns ett tiotal världsstjärnor från operan tatuerade, bland andra Maria Callas och Birgit Nilsson. Konstverk på hans hud och förebilder och andliga mecenater.

– När dessa giganter sjunger är de redskap för Mozart eller Bellini eller vem det än kan vara, förklarar han, de är i fullständig kontakt med dem som skapat musiken. En helt ren kanal av universum, rakt ut i luften!

Konstverken på hans hud är operastjärnor och förebilder.
Foto: Karin Törnblom

Alla förändrar vi världen

Rickard Söderberg är eljest och det går inte att komma ifrån hur mycket han än säger att alla, precis alla, har samma kraft och möjlighet inom sig som han har. Hans tanke är att vi alla förändrar världen hela tiden. Men, tänker jag, vi gör det olika mycket och på olika sätt och långt ifrån alla förbättrar världen. Tvärtom. Men han vill komma ifrån begreppen ond och god, de skapar en frontalkrock.  

– Mina föräldrar lät mig vara och jag fick växa fritt. De stöttade mig i min vegetarianism, i min musikalitet och i min homosexualitet. Alla bereds inte den möjligheten att leva ut eller utforska. Det är den stora sorgen, säger han.

När han i tidiga tonåren besökte en snabbmatsrestaurang med sin pappa började den unge Rickard att fundera på vad det var han åt. Egentligen! På varifrån hamburgaren kom, på att allt börjat i en liten kalv. Det är storartade tankar inuti en pojke som lika gärna kunde ha funderat på hur man trimmar en moped.

– Jag frågade mig själv om jag ville vara en del av detta, jag åt inte upp hamburgaren utan kastade den och sedan dess har jag inte ätit kött eller fisk. När jag kom hem till mamma berättade jag att jag blivit vegetarian och hon bokade genast in oss på en kurs i vegetarisk matlagning!

Hans mor och far verkar ha vilat ut i vissheten att allt alltid är i sin ordning. Mycket i livet handlar ju om att tänka efter och att ibland våga traska in i outforskade snår.

Rickards föräldrar stöttade tidigt hans musikalitet, homosexualitet och vegetarianism.
Foto: Karin Törnblom

Ville inte vara gammaltestamentlig gubbe

För ett år sedan skulle Rickard ta en ny försäkring och fick göra tester och ta blodprover och det mesta var inte bra. Inte bra alls. Han hade arbetat för mycket, tränat och mediterat för lite och inte varit – som han själv säger – snäll mot det universum som är hans kropp!

– Jag kom till en läkare som var jättebra och intresserad av helhetsperspektivet och han ville börja med medicin, men jag sa nej, ge mig tre månader, låt mig lösa detta!

Så när kungen bjöd på middag på prinsessan Viktorias födelsedag tog han där och då i öländsk högsommar och med en massa hallonmaränger och jordgubbssorbeter avsked av sitt gamla sätt att äta och började ta hand om sin kropp. Han tog bara beslutet, på samma sätt som han en gång i tidens bakvatten slängde en halväten hamburgare hemma i Halland.

– Jag ville inte vara en gammaltestamentlig, dryg, snarstucken och elak gubbe, som man blir när man stressar och pushar sig själv. Jag ville vara en Freja! Om varje atom i min kropp är ett litet solsystem så är det mitt universum och då är jag Gud över det.

Den 15 juli 2019 satte han igång den mentala och fysiska förvandlingen och han är noga med att detta framför allt handlar om vad som sker inne i huvudet. Inte om bantning. Mer om Freja!

Han tog ett beslut att ta hand om sin kropp och den stora fysiska och mentala förvandlingen startade.
Foto: Åsa Sjöström

Vill få in lite kärlek i kyrkan

Där vi sitter fridfullt vid ett stort matsalsbord vill jag inte vidröra det som varit svårt i hans liv, vill inte gräva i nattmörker. För han har dragit i motvind och det kan kosta på och det han kämpar för handlar alltid om kärlek. Kärleken till varandra, Jorden, djuren och livet. Han kallar sig ibland för aktivist när han kämpar för det han tror på. Så han har nog fått utstå ett och annat, men kärleken är alltid mer storsinnad, mer reslig och mer vidsträckt, tänker jag och tittar upp ovanför våra huvuden där det finns en gigantisk, förgätmigej-blå rund biblisk bild inramad av stuckatur. Det är en variant av Michelangelos ”Adams skapelse” där Gud andas liv in i Adam och Guds och Adams fingrar nuddar nästan varandra där i centrum av himlacirkeln. Men! Huvudena på Adam och Gud är utbytta mot Rickards och maken Anders!

– Människor lägger så mycket kraft och energi på att förbjuda eller tycka illa om människor som älskar varandra. Att man ens öppnar den dörren och går in i det rummet! Befängt!   

Rickard sjunger ofta i kyrkor, men härom året blev hans uppträdande stoppat av en församling i Västsverige. Bakgrunden var antagligen att han 13 år (!) tidigare i ett öppet brev hade kritiserat församlingens dåvarande präst som anordnat en namninsamling mot att tillåta homosexuella par gifta sig i kyrkan. Att få sjunga i just den kyrkan hade varit ett slags försoning i kärlek, funderade Rickard då.

– Men vi driver frågan vidare, vi vill bara driva skiten ur kyrkan och in med lite kärlek, lite omvänd häxjakt, skrattar han. Religion över huvud taget ligger som en bur runt andligheten. Den förminskar en, håller en fången, istället för att släppa en fri. Det handlar om dogmer, böcker och regler som vill tala om för dig vad du skall tro. Var i din egen andlighet, i dina gudar och gudinnor eller vad du vill. Religionerna är inte sprungna ur känslan att nu skall vi hylla vårt gudomliga jag. De är sprungna ur män som vill ha makt!  

Han och maken Anders har tagit tre stora miljöbeslut av kärlek till Jorden och då handlar det inte om att återvinna flaskor, papp och plåt utan om att inte äga någon bil, inte göra några privata flygresor och att inte skaffa barn. Det är respektfullt och gråstenstungt. De bägge stöttar även djurrättsföreningar, både ekonomiskt och med handlingskraft.

”Var i din egen andlighet, i dina gudar och gudinnor eller vad du vill.”
Foto: Privat

Vi slutar inte att leva bara för att vi dör

Så får jag titta på hans gigantiska bokhylla som täcker en hel vägg och på de tre översta hyllorna finns böcker om andlighet och utveckling. Varje dag läser han ett stycke ur det gigantiska andliga verket ”A course in miracles” som fungerar som en ventil för honom och ger perspektiv på livet och vardagen. Han har mediterat sedan tonåren och beskriver meditation som ett sätt att landa i sig själv och nollställa sig. Till sist vill jag beröra det svåraste av allt – döden, hur han förhåller sig till den. Jag längtar alltid girigt efter andras perspektiv på denna hjärtslitande fråga och Rickard menar att vi inte slutar leva bara för att vi dör. Bara för att vi dör! Bara! Det är vackert! Tänker jag.

– Våra kroppar är ju delar i ett slags kosmiskt kollektiv, delar av en gigantisk Gudskropp, jag tror att min själ finns kvar efter döden men kanske inte som en enskild entitet. Men det är jag ju inte nu heller, skrattar han, jag är inte en solitär som går omkring ensam här i livet. Vi delar alla ett pyttelitet jordklot i utkanten av ett oändligt universum. Vi får förhålla oss till att vi nu glider vi omkring här, sedan…någon annanstans!