Överste Redl: Spionen som fick skulden för Österrike-Ungerns nederlag

Överste Redl: Spionen Som Fick Skulden För Österrike-Ungerns Nederlag

År 1913 skakades det habsburgska kejsardömet av en spionskandal.  En högt uppsatt officer hade under flera års tid sålt hemligheter till Ryssland. ”Mästerspionen” Redl fick senare skulden för Österrike-Ungerns nederlag mot ryssarna under första världskriget.  

Det var eftermiddagen den 24:e maj år 1913. På huvudpostkontoret i Wien gick en elegant medelålders herre i mörk hatt fram till luckan för Poste Restante brev. Han sade sig heta Nikon Nizetas och skulle hämta en försändelse. Postfröknen försökte inleda ett samtal men mannen var otålig. Skyndsamt kvitterade han brevet och lämnade snabbt byggnaden.

Alfred Redl
Alfred Redl

Väl ute på gatan vinkade ”Nikon Nizetas” till sig en taxibil och for bort. Tre poliser bevakade postkontoret och när bilen återvände till taxistationen frågade de ut föraren. Chauffören berättade att passageraren först angett att han skulle till hotellet Klomser men på vägen dit ändrat sig och stigit av tidigare. Hade han undkommit? Spanarna tog i vilket fall samma taxi till hotell Klomser och på bilgolvet fann de ett litet knivfodral av läder. Tillhörde det Nizetas? Chauffören bekräftade att passageraren sprättat upp brevet med en fickkniv.

Framme på hotellet lade poliserna fodralet på ett bord i receptionen och ställde sig på vakt utanför. Kort efteråt dök Nizetas upp till fots och gick in på hotellet. Han hajade till när han fick syn på knivfodralet men lugnade sig när portiern, enligt polisens instruktioner, berättade att det var taxichauffören som kommit med det. När spanarna insåg Nikon Nizetas verkliga identitet blev de alldeles perplexa och ringde sin överordnade för instruktioner. Han vägrade först att tro dem.   

En gyllene tid för spionage

Karta över Europa
Allianssystemet i Europa 1913. Bild: Nydas / Wikimedia

Under slutet av 1800-talet växte spänningarna mellan å ena sidan Frankrike, Storbritannien och Ryssland och å andra sidan Tyskland, Österrike-Ungern och Italien. Italien var dock en besvärlig och opålitlig bundsförvant.

Den habsburgske kejsaren hade många slaviska undersåtar och kände sig därför hotad av Rysslands anspråk på ledarskap för alla slaviska folk. Nya förstörelsebringande vapen och järnvägar som snabbt kunde transportera trupper ökade behovet av en vaksam underrättelsetjänst.

Byst av Österrikes kejsare Franz Josef (1830-1916)
Byst av Österrikes kejsare Franz Josef (1830-1916). Som härskare över ett multinationellt rike hotades han ställning av framväxande etnisk nationalism. Källa: BDA

I Tsarryssland hade krigsministeriet en spionavdelning vid namn Raswedka (Upplysning) som leddes av unga energiska officerare. Raswedka hade både agenter i de tyska och österrikiska gränstrakterna och vid tsarens ambassader i Berlin och Wien. Den österrikiska militären å sin sida samlade information genom das Evidenzbureau och på 1890-talet hade man byggt upp ett nät av informatörer i Ryssland. Men så omkring 1905 började nätverket monteras ned. Efter det rysk-japanska kriget såg Österrike en chans att närma sig Ryssland och dessutom ville byrån koncentrera sina begränsade ekonomiska resurser till det oroliga Balkanområdet.

Så på hösten 1906 meddelade den ryske militärattachén i Österrike sina överordnade i Rysslands huvudstad Sankt Petersburg att han blivit kontaktad av en ”mycket högvärdig man” i Wien som var beredd att sälja militär information. Det var vice-chefen för Evidenzbyrån, major Alfred Redl.

Ville leva ett överdådigt liv

Karta Centraleuropa
Redl föddes i den lilla staden Lwów i kejsardömens utkant.
Numera ligger Lwów i Ukraina. Bild: Mariusz Paździora/Wikimedia CC BY 3.0

Den 42-årige Alfred Redl var son till en stationsföreståndare i kejsardömets periferi. För honom och för många andra österrikare från blygsamma omständigheter utgjorde armén en möjlighet att göra karriär. Kavalleriet var i praktiken förbehållet överklassen så Redl blev infanterist och där uppmärksammades hans duglighet och begåvning. Han skickades till Ryssland för att lära sig språket, arbetade med järnvägslogistik och blev medlem av generalstaben. Redl utsågs till vice-chef för Evidenzbyrån där han effektiviserade verksamheten och ansvarade för kontraspionage.

Byggnaden där Evidenzbyrån ligger.
I denna byggnad låg Evidenzbyrån. Numera huserar olika österrikiska regeringsdepartmentet här.
Foto: Gryffindor / Wikimedia CC BY-SA 3.0

Men Redl ville leva ett överdådigt liv som var omöjligt på en blygsam officerslön. För att förklara sin rikedom inför omgivningen lät han förfalska dokument om att han ärvt en gammal tant. Framförallt ville Redl kunna ge storslagna gåvor till en viss löjtnant Stefan Horinka. Löjtnanten sades vara en släkting men var i verkligheten Redls älskare. Det har senare hävdats att ryssarna kände till att Redl var homosexuell och därför kunnat avtvinga honom information. Men den sluge majoren låtsades ha älskarinnor och lurade även ryssarna.

Raswedka hjälpte Redl att framstå som en skicklig spionjägare genom att ge honom namnet på några oviktiga ryska spioner som han kunde ”avslöja”.  I gengäld förrådde Redl de österrikiska agenter som fortfarande var aktiva i Ryssland. Efter arbetsdagens slut tog han med sig hemligstämplade dokument från Evidenzbyrån till sin flotta lägenhet och fotograferade dem. En man i hans ställning var höjd över alla misstankar.

Tyskarna fann ett misstänkt brev

I februari 1909 fick den österrikiske militärattachén i Sankt Petersburg, greve Spannocchio, ett tips från sin brittiske kollega att det fanns en österrikisk förrädare på allra högsta nivå. Evidenzbyrån undersökte saken men utredaren var Alfred Redl och han fann naturligtvis ingenting. Ett år senare anklagades Spannochi själv för spionage och avskedades. Redls karriär fortsatte däremot uppåt. Han befordrades till överste och hösten 1912 utsågs han till generalstabschef för den åttonde armékåren i Prag, en viktig befattning i den österrikiska armén. Trots att Redl inte längre arbetade på Evidenzbyrån fick han sina forna underlydande att under falska förespeglingar skicka honom värdefulla dokument.

Vy över slottet i Prag.
Vy över slottet i Prag. Foto: Stefan Bauer http://ferras.at CC BY-SA 2.5

Men Evidenzbyrån samarbetade med den tyska militära underrättelsetjänsten IIIb och agenterna där skulle bli Redls fall.

Maximimilian Ronge
Evidensbyråns chef Maximimilian Ronge. Han anade inte att Redl var förrädaren.

I början av april 1913 snappade de upp ett misstänkt brev adresserat till en Nikon Nizetas som aldrig hämtats ut i Wien och därför sänts tillbaka till Tyskland. Brevet hade ursprungligen skickats från en liten stad i Ostpreussen som var ett känt tillhåll för ryska agenter. Då tyskarna öppnade kuvertet hittade de motsvarande mer än 400 000 svenska kronor och ett meddelande från en rysk agent.

IIIb informerade Evidenzbyrån där Redls efterträdare och forne medarbetare, Maximilian Ronge, smidde en plan för att avslöja förrädaren. Ett nytt förfalskat brev skickades till postkontoret i Wien. Där installerades en larmknapp vid postluckan och spanare övervakade byggnaden. Veckorna gick utan att Nikon Nizetas dök upp.

”Nikon Nizetas” avslöjas

Den 24 maj 1913 tog Alfred Redl sin privata limousin till Wien för att träffa Stefan Horinka på hotell Klomser.

Redls sista färd till Wien som den framställdes i en samtida tidning.
Redls sista färd till Wien
som den framställdes i en samtida tidning.

Löjtnanten var förlovad och ville avsluta förhållandet men Redl försökte desperat muta honom att ändra sig. På eftermiddagen gick därför Redl till postkontoret för att hämta Nikon Nizetas försändelse. Sedan lämnade han påfallande snabbt byggnaden. Kanske hade han lagt märke till att brevet såg annorlunda ut eller så blev han varse poliserna.

Efter att Nizetas identitet avslöjats dröjde det innan Ronge och Evidenzbyråns högste chef August Urbánski von Ostrymiecz ville acceptera sanningen. Först när de fått se ”Nikon Nizetas” handskrift kontaktade de chefen för generalstaben, general Franz Conrad von Hötzendorf. Han beslutade att en militärkommission skulle arrestera och förhöra Redl. I förhöret behövdes en militärdomare och det tog tid att få fatt en sådan en lördagskväll.

General Franz Conrad von Hötzendorf.
General Franz Conrad von Hötzendorf var chef för Österrike-Ungerns generalstab.

Varför utnyttjade inte Redl respiten till att fly? Kanske för att hans limousin befann sig på verkstaden för reparation. Istället gick Redl ut och åt middag med en vän som var jurist och denne ringde upp rikspolischefen. Juristen framställde Redl som så förtvivlad och förvirrad att han borde läggas in på sinnessjukhus. Men så lätt tänkte hans överordnade inte låta förrädaren komma undan. Redl uppmanades att gå tillbaka till hotellet. Klockan halv ett på natten knackade Ronge, Urbánski och två andra officerare på hans dörr.   

Kontroversiellt avslut

Armén försökte i efterhand mörka vad som nu följde men Redl lär ha hälsat officerarna med orden ”Jag förstår varför herrarna kommer. Jag är ett offer för en brottslig passion och har förverkat mitt liv. ” Redl försäkrade att hans förräderi bara pågått under en kort tid och att han inte avslöjat något av stor vikt. Så bad han om ett vapen för att själv kunna avsluta sitt liv. Ronge ilade till sitt kontor fem minuter bort för att hämta sin Browning. Utifall att Redl skulle föredra ett annat tillvägagångssätt tog Ronge också med gift tillbaka. Redl fick pistolen i sin hand och lämnades ensam i rummet.

Man kan undra varför officerarna försatte chansen att förhöra Redl. Kanske kunde de inte föreställa sig att Redl, nu när allt var slut, for med lögn. Eller såg man på högre ort självmord som en bra lösning? I flera timmar gick de fyra officerarna fram och tillbaka framför hotellet. När morgonen kom och de fortfarande inte hade hört något skott bröt de upp dörren till Redls rum och fann honom död framför spegeln. Han hade skjutit sig i munnen.

Redls självmord skildrad i en samtida tidning.
Redls självmord skildrat i en samtida tidning.

I tidningen nästa morgon stod en kort notis om att Redl till följd av utbrändhet fått ett nervsammanbrott och begått självmord. Armén ville till varje pris undvika vanära och att underrättelsetjänstens ineffektivitet blottlades. Dessutom riskerade förräderiet att skada förhållandet till det tyska riket som under årens lopp hade delat militär information med Österrike.   

En rasande tronföljare

Samma söndag som Redl sköt sig genomsökte militärkommissionen hans lägenhet i Prag. De fann mängder av dyrbara handskar, pornografiska foton av Horinka, högar med sedlar och bevis för att Redl ljugit om omfattningen av sitt förräderi. Under flera års tid hade han sålt information även till Frankrike och Italien och kanske till ännu fler länder.

Efter att Redls lägenhet genomsökts arresterades Stefan Horinka och uteslöts ur armén.
Efter att Redls lägenhet genomsökts arresterades Stefan Horinka och uteslöts ur armén. Kvinnan på bilden är Horinkas fästmö.

Husrannsakan väckte journalisternas uppmärksamhet och de frågade sig också varför Redl inte begravts med sedvanliga militära hedersbetygelser. Än värre blev det när Urbánski lät auktionera ut Redls lösöre för att täcka hans stora skulder. I Redls kamera hittade en gymnasist fotofilm med hemligstämplad information.

Journalisten och antinazisten Egon Erwin Kisch (1885-1948).
Journalisten och antinazisten Egon Erwin Kisch (1885-1948) är känd som den rasande reportern. Han var den förste att skriva om Redls gåtfulla självmord och koppla det till spioneri. Kisch stred sedan i första världskriget. I samma regimente som Redl skulle ha kommenderat om inte överstens förräderi avslöjats.

När skandalen briserade kallade tronföljaren ärkehertig Franz Ferdinand upp general Hötzendorf och vrålade att han skulle rensa upp i svinstian. Hötzendorf fick sitta kvar tills vidare men Urbánski avlägsnades från sin tjänst. Österrike greps av spionparanoia och den officer som nu syntes ute på en flott restaurang misstänktes genast för förräderi.

År 1909 deltog den österrikiske tronföljanen Franz Ferdinand (längst till höger) i en militärmanöver i Tyskland tillsammans med bland andra Tysklands kronprins.
År 1909 deltog den österrikiske tronföljanen Franz Ferdinand (längst till höger) i en militärmanöver i Tyskland tillsammans med bland andra Tysklands kronprins.
Foto: Bundesarchiv, Bild 136-C0681 CC BY-SA 3.0

Ronge tillbringade månader med att gå igenom alla dokument från Redls våning i Prag och förstå djupet av förräderiet. Redl hade prisgett information om fästningar, järnvägar och minfält. Detaljerade anvisningar för fälttåg mot Ryssland, Italien och Balkan hade sålts.

I den mån det var möjligt satte armén igång att omarbeta sina planer samtidigt som osäkerhet och misstänksamhet försvagade officerskårens handlingskraft och effektivitet.  

En legend

När första världskriget bröt ut och Österrike och Ryssland stod mot varandra i nuvarande Polen, anföll de österrikiska trupperna som var stationerade nära gränsen till Ryssland ca 10 till 20 mil längre västerut än ryssarna väntade sig. Dessa förlitade sig på den information som Redl hade läckt. Österrikarna vann två bataljer men sedan kom förlusterna slag i slag.

Karta Österrike-Ungern under första världskriget.
Österrike-Ungern under första världskriget. Efter kriget karvades karvades kejsardömet upp i flera mindre länder. Bild Mélomène / Wikimedia CC BY-SA 4.0

Kan kejsardömets nederlag skrivas på Redls konto? Det förfäktade i alla fall den militära ledningen. Moderna historiker däremot menar att Redls svek inte hade någon avgörande betydelse för krigets utgång. Förräderiet tjänade dock som en bekväm ursäkt för att dölja bristande planering och felbeslut på den österrikiska sidan. Dessutom hade Centralmakterna, genom spioneri, kunskap om viktiga ryska militära hemligheter som tex deras uppmarschplaner.     

Redl måste ha träffat en förförisk ryska ansåg en samtida österrikiskt tidning.
Redl måste ha träffat en förförisk ryska ansåg en samtida österrikiskt tidning.

I Österrike blev ärkeförrädare Redl ändå en mytomspunnen figur som utnyttjades som slagträ av både vänstern och högern för att förklara vad som var ruttet i Habsburgermonarkin. När nazisterna kom påstod de lögnaktigt att Redl hade judisk påbrå.

Böcker och filmer har skapats där Redl framställs som ett offer för homofobi eller blir förledd av en demoniskt skicklig rysk kvinnlig agent.

Den sorgliga, krassa sanningen, att han drevs av girighet, verkar vara svår att acceptera.  

Läs mer:

Spy of the Centrury: Alfred Redl and the Betrayal of Austria-Hungary av John Sadler and Silvie Fisch

Emma Bergman

Jag är statsvetare och historiejournalist som bland annat har publicerat i Teknikhistoria och Populärhistoria.