På blanka isar till Hallonstenarna

På Blanka Isar Till Hallonstenarna

Strålande sol och blank is i skärgården. Det kan inte bli bättre! 122 deltagare och 12 ledare ger sig ut i Stockholms skärgård under en av vinterns vackraste dagar.

Text: Hélène Lundgren Foto Roger Schederin

Det är söndagsmorgon med en strålande sol på en blå himmel. Genast är det mycket lättare att packa ryggsäcken med utrustning, ombyteskläder och matsäck för att snabbt bege sig till Cityterminalen. Härifrån går alltid Friluftsfrämjandet – Alliansens chartrade bussar och dagens destination är Sollenkroka, en bit ute i skärgården. Alliansen är Friluftsfrämjandets största grupp i Sverige med 2500 deltagare på en säsong och turerna kan gå ända från Vättern till Dalarna.

-Vi bokar alltid bussar och strävar efter att komma till nya ställen. SL kan aldrig lova bussar och med chartrade bussar kan vi komma dit vi vill, säger skridskoledaren Bengt Eriksson.

122 deltagare och 12 ledare har samlats denna söndagsmorgon och snabbt fylls två stora bussarna med ryggsäckar, skridskor och mängder med gula neonfärgade dubbelpikar. Foto Roger Schederin

-Anmälningar till turer släpptes klockan 19.00 på lördagskvällen och den här skärgårdsturen blev full på sex minuter. Då var det redan folk på reservlistan. En dubbeldäckare togs in så löste det sig, säger Thomas Widén som är en av Friluftsfrämjandets skridskoledare.

Plötsligt tar vår trevliga busschaufför micken och berättar att vi precis åker förbi Carolas hus där Runar sköt rådjur från köksfönstret. Kul med lite lokal guidning på köpet! Väl framme i Sollenkroka blir det en kort båtresa med Waxholmsbåten till norra Stavsudda. På kajen står Christoph Gärtner och väntar på båten. Han har flugit hit hela vägen från Hamburg till Skavsta för att åka långfärdsskridskor. Han brukar bo på Långholmens vandrarhem och kan lämna skridskotrustningen där tills han kommer nästa gång.

-Jag tog en intensivkurs i svenska 1994 och det var en kall vinter så jag såg många som åkte långfärdsskridskor. Det är helt fantastiskt att åka skridskor och jag blev medlem i Friluftsfrämjandet bara för att kunna åka i skärgården på saltisar. Jag har bokat tre flygresor till under vintern, säger Christoph Gärtner på flytande svenska.

Waxholmsbåten lägger till vid kajen och hela båten fylls med skridskoåkare i färgglada friluftskläder, glänsande skridskor och vassa pikar i händerna. På båten stöter jag på många trevliga människor i kön till biljettkassan.
Foto Roger Schederin

-Vi tycker att det är så trevligt att åka med på turerna. Att åka organiserat är tryggare och man törs ta sig ut på lite svårare isar. Det är också socialt trivsamt och en naturupplevelse i kombination med motion. Alla är likasinnade, unga som gamla. Ibland får vi med oss våra barn och då kan man vara ute tillsammans hela familjen, berättar Marianne Heijbels.

När vi står på kajen och väntar på Waxholmsbåten träffar jag på paret Marianne Heijbel och Jan Freudmann. De träffades på en skridskotur på sjön Görveln för sju år sen. Foto Roger Schederin

-Jag åker alltid i grupp och jag skulle inte komma ut på de här isarna om det inte var organiserat. Det är säkert och jag har aldrig känt mig rädd. När kompisarna frågar om jag vill följa med på eftermiddagste i Uppsala säger jag, men det är ju på en söndag, då kan jag inte! På skridskoturerna tankar jag upplevelser och sol. När man väl har anmält sig vet man att det alltid blir bra och jag ångrar mig aldrig, säger Anna Vestman.

Karina Widén har koll på isar och rikningar med proffetionella gps hjälpmedel.
Foto Roger Schederin

Hela gruppen kliver av på bryggan vid Norra Stavsudda och gör sig reda för avfärd på isen. Det finns grupp 3, 4 och 5 att välja på beroende på hur långt och fort man väljer att åka. Thomas och Karina Widén är två av ledarna som har kört hela vägen från Oxelösund på morgonen för att leda en av grupperna.

-Vi åker alltid med grupp 5. Då hinner man prata lite mer och vi har många stammisar. Det blir mer gemenskap med små grupper, säger Thomas Widén.

Skärgårdsisen ligger blank som ett salsgolv på fjärdarna när vi glider ut mot Möja Västerfjärd. Det kan inte bli bättre och vi njuter av solen och den fina isen.
Foto Roger Schederin

Efter att ha delat upp oss i lagom stora grupper kommer vi äntligen iväg i ett lugnt tempo. Vår grupp har 29 deltagare och redan efter bara några minuter ser vi en havsörn på avstånd.

.Jag tycker synd om alla som inte får uppleva det här idag. Det är sådana här dagar som gör att jag aldrig skulle vilja flytta utomlands, säger Marianne Heijbels med stor inlevelse.

Skärgårdsisen ligger blank som ett salsgolv på fjärdarna när vi glider ut mot Möja Västerfjärd. Det kan inte bli bättre och vi njuter av solen och den fina isen. Ibland är det som att man glömmer bort att vi verkligen åker skridskor ute på havet. Det fina med långfärdsskridskor är att det går att njuta av naturen samtidigt som det är socialt och man kan småprata med andra skridskoåkare.

Ibland är det som att man glömmer bort att vi verkligen åker skridskor ute på havet
Foto Roger Schederin

-Det är något speciellt med skärgårdsisar, säger Anita Grönvik som fortfarande åker runt på sina egna skridskor som hon sågade till och skruvade ihop på en kurs med Friluftsfrämjandet i Kalhäll för över 30 år sen.

Det är flera som åker skridskor i skärgården för allra första gången. Det är en mycket speciell känsla att åka skridskor på isar där många har seglat eller paddlat kajak på under sommaren.

-Det är säkrare att åka organiserat och jag har inte tillräcklig kunskap om is för att åka skridskor i skärgården, säger Karin Joelsson.

Vid Segelskäret stannar vi till för att ta en härlig lunch
på de mjuka klipporna. Foto Roger Schederin

Vid Segelskäret stannar vi till för att ta en härlig lunch i solen på de mjuka klipporna. Den friska luften har gjort oss hungriga och inget smakar så gott som en matsäck efter en åktur. Vi får samtidigt lära oss att saltis är som en hängmatta och att saltis måste vara dubbelt så tjock som sötvattenensis innan det går att åka skridskor.

– Saltis börjar knastra när den är tunn, berättar en av ledarna.

Emma Englid med pojkvän Anders Boström och kompisen Hanna Börjesson äter god lunch i solen. Foto Roger Schederin

Efter lunch åker vi norrut och ser Finnhamn på avstånd innan vi fortsätter förbi Husarö mot Hallonstenarna. Här ligger det lite svåråkt vrakis så vi vänder och rundar istället Hallonstenarna på den västra sidan. Isformationerna är fantastiska och på ett par ställen tar vi oss sakta förbi några råkar. Tiden går fort och vi glider förbi Stora Askholmen och över Svartlögafjärden mot Södra Blidö. I solnedgången mjuka ljus sneddar vi mot Granöören och när vi börjar närma oss Bromskär syns några vindbrunnar. När det är snö kan de vara svåra att se.

Skärgårdstillbehör, kallar dagens expeditionsledare Staffan Dahlström vindbrunnarna för. Foto Roger Schederin

-Det är en fantastisk miljö och ett träningspass i en bra kombination. Jag skulle inte åka skridskor ute i skärgården själv och det är inte stor sannolikhet att jag skulle hitta isarna själv. Att leta efter bra isar är svårt att göra själv. Friluftsfrämjandet har sådan koll och vet var de bästa isarna finns. Jag försöker åka varje helg och fördelen med att åka i grupp 3 är att det är mindre grupper. Idag var vi 12 och när vi åkte i norra skärgården förra helgen var vi bara sju personer, säger Tomas Marko.

Vid Bromskär träffar vi på grupp 3 som har åkt sex mil. De har haft en förträfflig tur med kanonis och har åkt vid kanten på havet utanför Lökaö nära Möja.
Foto Roger Schederin

På bussen hem pratar jag med en norrman som har varit skridskoåkare på elitnivå.

-För mig är det en kombination av naturupplevelse, träning och att man träffar folk. Jag älskar Friluftsfrämjandet och det symboliserar det bästa av vad Sverige står för med en kollektiv anda och förmågan att organisera. Det är något att vara mycket stolt över. Vi har inte den här typen av grupper i Norge. Israpporter, iskunskap och organisering på internet, det är en imponerande organisering. I Norge är det mer individualiserat, det är en väldigt tydlig skillnad. Det kollektiva tänkandet finns till större grad i Sverige. Det är en styrka i att det finns så många grupper och att man kan lyfta luren och ringa till Falun för att fråga om isläget där, säger Kim Hannisdal.

Bussen börjar närma sig Stockholm igen och vi är snart tillbaka vid Cityterminalen. När vi strax är framme greppar expeditionsledaren Staffan Dahlström micken.

-Hoppas ni har pannlampor med er! Vi tänkte ta en liten tur från Riddarfjärden till Hässelby om ni vill följa med, säger Staffan Dahlström med glimten i ögat……

Det har varit en helt underbar dag. Skridskor åker man inte när man kan utan när det finns is sa en ledare en gång på en tur!

Emma Englid på glid med pojkvännen Anders Boström. Foto Roger Schederin

Mer info Friluftsfrämjandet och Alliansen

Roger Schederin

Roger Schederin är professionell fotograf och skribent sedan 35 år. I Stockholm och världen jobbar han med dagspress, månadsmagasin, kundtidningar och reklambyråer. Han samarbetar ofta med skribenter med specialkunskaper inom vissa områden inom en bred radie, allt från motorcyklar till forskning inom medicin och teknik, samt renodlade nyheter.