Så här peppar vi oss inför förlossningen

Så Här Peppar Vi Oss Inför Förlossningen

Vissa tänker på sig själva som urtidskvinnan som föder barn lika lätt som hon steker plättar, andra blir hjälpta av att ha ett mantra. Det finns många sätt att peppa sig själv inför sin förlossning men en sak är klar – oavsett peptalk gör det helt klart förlossningen lite enklare att gå till mötes.

Omslagsbild: Ryan Franco/Unsplash

Kanske hör du till dem som tycker att din väntande förlossning ibland ter sig aningens läskig. Och håll med om att det hade varit mer skonsamt att kunna göra som fåglarna det vill säga, lägga ägg, för att sedan i jämställdhetens namn turas om att ruva och sedan, på lagom avstånd, se ägget kläckas.

Hursomhelst, de flesta havande kvinnor tycks ta sig igenom graviditeten utan att se särskilt skräckslagna ut. Kanske är det för att man finner tankar som hjälper på vägen. Man gläder sig åt sitt barn och finner därmed en mening i den väntande smärtan. Man får förhoppningsvis också en hel del stöd från sin barnmorska på mödravården, om man behöver det.

Vad man dock inte får lära sig på mödravårdscentralen är att plocka fram just de tankar som passar en själv. Där råkar man istället i värsta fall ut för gorillafilmen. Gorillafilmen är en film om en gorilla som föder ett litet gorillabarn. Gorillan föder naturligtvis utan smärtlindring och som blivande föderska matas man med bilen av en gorillahona som vankar omkring i sin bur, för att sedan, ett, tu, tre, föda fram en fuktig, liten gorillabebis, som hon genast vet precis vad hon ska göra med. ”Preciiiiis så är det med er också”, säger kanske barnmorskan och ler. ”Kroppen kan det här. Våga bara släppa fram det.”

I värsta fall råkar man ut för gorillafilmen…

Kanske hör du till den gruppen, som liksom jag, inte alls lyckas motivera mig själv genom att jämföra mig med en gorillahona som föder utan att ens knysta under värkarbetet. Vad vi behöver är sätt att innan just det som motiverar oss, som individer. En helt ovetenskaplig undersökning bland vänner och bekanta har visat att de flesta kvinnor också finner sätt att motivera sig, även om det för somliga tar lite längre tid att hitta dem.

Ta Karin till exempel. När hon var gravid peppade hon sig genom att tänka på dem som hade det värre än hon. Medsystrar i andra länder där förutsättningarna är så mycket sämre än här.

Tänk, i vissa länder föder de kanske på ett stampat jordgolv med svärmor och gamla farmor som enda stöd, medan bomberna viner över huvudet. Där får man vara glad om man slipper frysa och att gå in i sig själv under avslappnade former under förlossningen kan man väl bara glömma, säger Karin.

Hon berättar att efter den insikten kände hon sig enormt priviligierad och bekväm i tanken på det ultramoderna sjukhuset som väntade henne själv och hennes runda mage när det var dags för förlossning.

Karin är, precis som många andra, smart nog att hitta ett sätt att mentalt bära tanken på den jobbiga förlossningen lite lättare. För visst är det väl så, som samma tjej också säger, ibland rätt svårt att förstå hur ett helt barn ska kunna komma ut, genom ett, till synes, väldigt underdimensionerat hål. Och visst är det skönt att hitta tankar att peppa sig med, som gör resan lite lättare.

Malin, som fick sitt första barn i januari, tänkte inför förlossningen, att om alla andra har klarat att föda barn, ska väl jag också greja det. En kanske inte helt ovanlig peppande tanke.

Jag studerade noga ansiktsuttrycken på de mammor jag mötte, speciellt om de hade en riktigt liten bebis i vagnen. Och jag tittade också mycket ingående på BB-korten i tidningen för att se om jag kunde skönja några men från den traumatiska upplevelsen. Men jag kom fram till att alla såg mycket välmående och glada ut så jag tänkte att då kan det ju inte vara så farligt. Det framstod som helt klart genomförbart i alla fall.

Att ha ett mantra är ett sätt att klara tanken på att föda barn.. Att meditera är ett annat. Foto: Sharon McCutcheon/Unsplash

För en annan förstföderska, Kicki, var det viktigt att vara påläst och psykiskt förberedd. Hon ville veta exakt hur en förlossning gick till och vad som väntade.

En enkel liknelse är att springa maraton och veta exakt hur långt det är, vilka backar som kommer dyka upp och var det kan förväntas vara extra tufft. Att sätta förväntningarna på rätt nivå och vara insatt i teorin kring förlossningen hjälpte mig definitivt. När förlossningen sedan gick fortare än vad jag trodde gjorde mig förvånad och lättad och mitt minne finns plötsligt ingen smärta alls.

Vid samtal med dessa föderskor förstår jag också att att många tänker sig som en urtidskvinna och lägger förlossningen på henne, som är stark. Trebarnsmamman Kata, beskriver hur hon känt sig urkvinnlig, nyttig och sensuell under graviditeten, och hur hon peppat sig genom att tänka sig just som en urtidskvinna som föder barn lika lätt som hon steker plättar. Dessa tankar hjälpte henne både inför och under förlossningarna.

Under förlossningarna har jag bara koncentrerat mig på nuet. Gått in i mig själv. Inte velat prata, inte velat bli tilltalad. Tiden har inte existerat mer än i nuet – inte bakåt och inte framåt. Jag tror egentligen att det är lite samma som under graviditeten. Besvärjelsen, framkallandet av urkvinnan, den starka som uthärdar allt.

Att ha ett mantra är ett sätt, att meditera ett annat. Camilla, som nyligen födde sitt andra barn, tänkte på att hon snart skulle få träffa sin bebis, när värkarna blev starkare. På så vis blev värkarna en lycka; de fick en mening.

Genom att föda kommer du att få träffa personen som bott i din mage i nio månader! Foto: Christain Bowen/Unsplash

Gunilla är inne på samma spår:

Just att tänka sig förlossningen och smärtan som en erfarenhet istället för något otäckt och onaturligt, kan hjälpa när det känns som värst. På något vis kommer kroppen att klara av det, säger Gunilla.

Det finns säkert lika många sätt att tänka inför sin förlossning som det finns kvinnor. Det viktiga är att var och kan kan plocka fram den tanke som funkar för just henne. En sak är dock klar – genom att föda kommer du att få träffa personen som bott i din mage i nio månader. Det slår nog det mesta.

7 mentala förlossningstips från idrottspsykologen:

Att föda barn kan jämföras med att springa ett marathon och vad är väl då bättre än att rådfråga en idrottspsykolog om hur man bäst förbererer sig mentalt inför förlossningen. Det här är idrottspsykolog Charlotte Alexanderssons bästa råd:

  1. Ta det lugnt i slutet av graviditeten och samla energi. Du står inför ditt livs viktigaste möte.
  2. Lyssna inte på alla skräckhistorier om jobbiga förlossningar utan tänka på att kroppen vet hur den ska göra och att den kan föda.
  3. Att vara uppmärksam på informationen du får av dina sinnen skapar trygghet och leder till att du inte blir lika beroende av din omgivning när du ska föda. För att kunna lyssna till dig själv är det viktigt att försöka komma i balans innan förlossningen.
  4. Gör som idrottsmän och målträna gärna inför förlossningen. Skapa filmen i förväg. Se hör och känn in ett förlopp av en lyckad förlossning och mötet med barnet. Se barnet framför dig.
  5. Skaffa dig kunskap så att du har en realistisk bild av förloppet och de komplikationer som eventuellt inträffar.
  6. Under själva förlossningen är det bra att fokusera på själva intentionen med förlossningen, dvs att du ska få träffa ditt barn.
  7. Tänk inte på värkarna som smärta utan som ”tryck”, ”press” och ”spänning”På så is blir värkarna något positivt som hjälper dig att få komma närmare mötet med ditt barn.
Snart kommer det vara ett par små fötter i de där tossorna. Vilken är DIN målbild? Foto: Dragos Gontariu/ Unsplash