Rapatac ger plats för barnens drömmar

Rapatac Ger Plats För Barnens Drömmar

Barn har kraft att bygga en bra framtid om de får rätt vägledning in i vuxenlivet. Svensk skola hjälper inte alla att hitta rätt, trots stora resurser. Moussa N’Diaye från Senegal mötte ett skolsystem som inte anpassats till dagens förutsättningar. Därför startade han Rapatac.

Hyttgatan, Sandviken, december 2019. Minusgrader. Blek vintersol över stadens centrala affärsstråk med blandad 50-80-talsbebyggelse. Butikerna tycks huka. Men Swedbanks gamla trevåningsfastighet har fått nytt liv.

Där huserar Rapatac sedan några månader tillbaka. 

Lokalen är helt nyrenoverad. Det märks att en duktig arkitekt varit i farten och förvandlat ett murrigt kontorshus till en luftig fantasieggande och praktisk byggnad med rum för många aktiviteter. Det gamla bankvalvet har blivit musikstudio, där finns en danssal med speglar, elektronik- och kemilab med flödande ljus från takfönstren, mysiga vrår, en öppen lobby med cafeteria och en bred trappa där ledlampor sprider färgrikt mysljus.

 Moussa N’Diaye summerar den första terminen som snart är tillända:

– Det har varit utmanande! Nu är 700 av barnen i Sandviken i åldrarna 10-18 år inskrivna. Varje dag är ungefär 200 av dem här. 14 anställda, 4 EU volontärer och omkring 15 volontärer från Sandviken har börjat komma in i arbetet, säger Moussa N’Diaye.

Vi vill på djupet förändra attityderna i det svenska samhället

Ännu krävs det nästan ständig närvaro av Moussa, som lägger mycket energi på att få alla att förstå vad Rapatac är.

– Det vi håller på med är en kulturrevolution. Vi vill på djupet förändra attityderna i det svenska samhället, säger han.

Vi backar bandet

Året är 1991. 20-årige Moussa N’Diaye kommer till Sverige. Under de kommande åren hinner han även bo en period hos sin bror som spelar basket i världens bästa basketliga NBA. Han får uppleva hur man i USA arbetar med kopplingen mellan skolan och idrotten, vilket ger mycket inspiration. Tillbaka i Sverige lägger Moussa märke till att barn som har problem i skolan fungerar alldeles utmärkt på och utanför basketplanen. Han ser vänliga, uppmärksamma glada barn där lärare ser bråkstakar utan vilja att lära.

En pollett trillar ner när han själv börjar jobba som resursperson i en skola.

– Kollegiet byggde gemenskap kring fikapauserna. De hade ett rullande schema där varje medarbetare skulle fixa kaffe och hembakt i tur och ordning. Det blev 1-2 gånger per termin för var och en. Jag glömde min fikadag och fick tokrusa till Ica, berättar han.

Moussa N’Diaye hade mage att ifrågasätta hela grejen. Han nöjde sig inte med ”Så här gör vi i Sverige” utan föreslog att lärarna i stället för att investera 5 timmar per år i tävlingen ”Skolans bästa hembagare” skulle använda dessa 5 timmar till att ge läxhjälp i biblioteket. Det var ju många barn från studieovana hem. Man kunde inte längre räkna med att föräldrar skulle hjälpa barnen med läxorna när 60-70 procent av utvecklingssamtalen gjordes med tolk.

– Där och då började idén om Rapatac gro, säger han.

Gävle nappar

Sedan 8 år drivs Rapatac i Gävle. Redan 2004 presenterades den första planbeskrivningen. 2012 öppnade Rapatac Aktivitetscenter Nordost som erbjuder skolstöd, men också en rad aktiviteter som musikproduktion, yoga, hemkunskap, debattgrupper, podcast, teknik, kurs om mänskliga rättigheter och mycket mer. Alla aktiviteter ska förutom att vara roliga för barnen också stötta läroplanen i den svenska skolan. De är ett lekfullt sätt att öva matte, engelska, svenska, kemi, fysik och andra ämnen.

Billerud/Korsnäs stöttar ekonomiskt tillsammans med Gävle Kommun.

Så det är en beprövad verksamhet som nu tagits till Sandviken. I dag rullar den på i Gävle utan att Moussa ständigt behöver vara närvarande.

Sandvik stöttar

I Sandviken är det främst de Göranssonska Stiftelserna och Sandvik som står för fiolerna.

…det är vår skyldighet mot barnen att inte godta dåliga beteenden

Henning och Lena Eneström, från Stiftelsen Albert och Anna Göranssons Minne kliver in i rummet. De är båda djupt engagerade i Rapatac.

– En del barn är vilda och vilsna. Många gånger blundar vuxenvärlden för barnens problem i stället för att ingripa. På Rapatac finns tydliga regler och Moussa tar tag i varje situation och förklarar vad som gäller och varför. Vi övriga vuxna som är här håller på att lära oss nya förhållningssätt, och inse att det är vår skyldighet mot barnen att inte godta dåliga beteenden, säger Lena Eneström.

Hon beskriver Moussa som ”fullkomligt orädd”. Varken potentater, bråkiga barn eller deras föräldrar hindrar honom från att agera när det behövs.

Henning Eneström berättar att det varit en stor investering för att få igång verksamheten i Sandviken. De Göranssonska stiftelserna, instiftade av ättlingar till Sandviks grundare, betalar en del. Sandvik är även de med och betalar. Sandvikens kommun har hittills bidragit med blygsamma belopp.

– Belackare tycker att vi spenderar en faslig massa pengar. Totalt har bygget kostat mer än 25 miljoner och driften kostar åtskilliga miljoner varje år. Allt är nytt, här finns fantastisk utrustning, 3-D printer, fullt utrustade studios för media- spel- och musikproduktion. Det är viktigt att allt är fräscht och påkostat, vi tycker inte att det duger med något begagnat, repigt eller halvdant, säger han.

Meningen är att barnen ska vara stolta, att de förstår att Rapatac är en gåva som också medför stort ansvar. I Gävle är lokalen lika fin som när den öppnade, så den hypotesen tycks hålla.

– Rapatac är till för att barnen ska klara sin skolgång, bli duktiga på det som intresserar dem allra mest, känna sig tillfreds, få en framtidstro och så småningom bli ansvarstagande vuxna, säger han. 

Henning Eneström menar att den som tycker att prislappen på Rapatac är hög bör tänka på alternativkostnaderna: 

– Den som inte har utbildning tjänar mindre och upplever inte lika stor tillfredställelse i livet. En del använder sin energi till att begå brott. Vad kostar inte det?

Trevligt uppförande

Klockan har passerat två på eftermiddagen, och nu börjar barn droppa in efter skolan. Alla hänger av jackorna, blippar in sig vid den kombinerade cafeteria och receptionsdisken, hälsar artigt och letar upp sin läsbok.

alla ska ha en aktivitet,  inte tugga tuggummi eller snusa, inte äta godis, inte säga fula ord, att inte utöva varken fysiskt eller verbalt våld. 

Alla ska läsa i 20 minuter innan de går till sin aktivitet, får läxhjälp eller börjar umgås med sina kompisar. 

Reglerna är få, men de som finns håller man styvt på. Reglerna är att alla ska ha en aktivitet,  inte tugga tuggummi eller snusa, inte äta godis, inte säga fula ord, att inte utöva varken fysiskt eller verbalt våld. 

Brott mot reglerna stoppas snabbt.

– Den som är rastlös kan störa andra som jobbar koncentrerat, men det är inte repressalier som behövs utan att någon hinner prata med barnet och föreslå ett bättre alternativ som att gå ut och spela fotboll innan det är dags att fortsätta med mer koncentrationskrävande saker, säger Moussa.

Senare på eftermiddagen kommer högstadieelever och gymnasister. Stämningen är påtagligt vänlig. Visst är det livligt med uppåt 200 barn och unga i huset, men ingen bråkar.

Moussa sitter i möte, men är tillgänglig för alla. Tre killar från mediakursen kommer stolt och visar din första Youtubefilm – en intervju med Moussa.

Sprider god anda

Den som är inskriven på Rapatac förväntas uppträda lika bra i alla sammanhang. Moussa berättar att han hört en av de äldre killarna skrika fula ord på stan. ”Ja, men jag är inte på Rapatac nu” försvarade han sig.

– Du är alltid på Rapatac, svarade Moussa. Alla kollar vad vi gör. 

Vuxenvärlden återupprättar sin auktoritet

Han betonar att det därför att viktigt att andra aktörer som idrottsföreningar och skola också börjar tillämpa Rapatacs pedagogik. 

– Det är det vi menar med kulturrevolution. Vuxna ska sluta tillåta dåliga beteenden. Vi börjar med oss själva, och fortsätter med att få med skolan och barnens föräldrar, säger han.

Vuxenvärlden återupprättar sin auktoritet. Inte genom gamla tiders skrämseltaktik, utan genom att respektera alla, bygga starka, tillitsfulla relationer, göra det attraktivt att ta ansvar. På så vis skapas ett engagemang och så byggs en gemenskap.

Varför heter det Rapatac?

– Rapatac är ett senegalesiskt slangord som betyder fest och gemenskap. Det har jag med mig hemifrån, säger Moussa.

Dagmar Forne

Journalist, med ett långt förflutet på branschtidningen Dagens Handel. Numera frilans med djupa kunskaper inom handel men också stort hjärta för samhällsfrågor - hållbarhet, stadsbyggnad, säkerhet och integration.