Så kompistränar du ditt barn

Så Kompistränar Du Ditt Barn

Blir din älskling bortglömd i kompisgänget, hamnar lätt i bråk eller lägger sig platt i alla konflikter? Det behöver inte vara så. Med lite träning kan ditt barn bli en social mästare.

Önskar du också att ditt barn fick vara den där populära ungen, som alla vill hänga med, som månar om sina kompisar och är en riktig social naturbegåvning (och kanske till och med snicksnackar avspänt med kompisarnas föräldrar)?

Men är han eller hon mer typen som titt som tätt råkar i konflikter, blir tyst och obekväm eller kaxig och otrevlig i umgänge med andra eller alltid lämnas ensam kvar av de andra barnen?

Visst gör det vansinnigt ont i mammahjärtat när det inte funkar för barnen på kompisfronten, men lugn, ungen din är faktiskt helt normalt! Faktum är att de flesta kids inte är några fullfjädrade sociala genier. Och om sanningen ska fram, who can blame them? Det sociala samspelet kan minsann vara riktigt klurigt, inte minst för den som är lite orutinerad.

– Det är mycket som spelar in för att umgänget med kompisar ska fungera, menar Ingrid Gråberg, psykolog med mångårig erfarenhet av arbete med barn, ungdomar och föräldrar.

– Både klimatet i skolan och normen i klassen har stor betydelse. Men också blygsel och en oförmåga att knäcka den sociala koden hos den enskilda individen. Barn mognar också olika fort och det kan bidra till att man har olika lätt att ta kontakt och skapa relationer, förklarar Ingrid Gråberg.

Samtidigt som det är vanligt och på många sätt helt naturligt med svårigheter att knyta kontakter är det inte helt riskfritt att låta våra små sociala rookies gå genom tillvaron, helt utan handledning och assistans, när klasserna växer och de vuxna runtomkring blir färre och färre. Det kan lätt skapa ett utanförskap, vilket i sin tur kan leda till nedstämdhet, oro och dåligt självförtroende för det enskilda barnet, känslor som kan ta lång tid att reparera och hämta sig ifrån.

Men som förälder kan du hjälpa ditt barn att utveckla sin sociala kompetens genom att ge honom och henne verktygen som gör det lättare att ta kontakt, hantera konflikter och förstå sina egna och andras känslor. För att fungera i olika sammanhang, med olika typer av människor handlar inte om att man ska vara en kameleont som kan anpassa sig. Tvärtom. Omtyckta blir vi när vi mår bra, är vänliga och står starka för vår sak.

Men hur gör jag då om jag vill hjälpa mitt barn med det sociala samspelet?

– Vill man ge sina barn de bästa förutsättningarna att bli en populär kompis, så gäller det att låta barnet få utrymme att utveckla sin egen personlighet samtidigt som han eller hon får lära sig att ta hänsyn till andra. Den som bara kör sitt race och vill bestämma hela tiden blir sällan populär, men det är heller inte så roligt att leka med någon som bara håller med och aldrig har några egna idéer eller åsikter. I en bra relation handlar det om ett jämlikt givande och tagande, och en ömsesidighet, säger Ingrid Gråberg.

Hur gör jag det rent konkret?

– Om du lyssnar på och pratar med ditt barn, respekterar hans eller hennes känslor och sätter tydliga gränser så har ni kommit en bra bit på väg. Mycket sker naturligt i en sund uppfostran, vi föräldrar gör mycket rätt, utan att vi vet om det. De allra flesta barn lär sig sedan att finslipa sitt beteende genom lek och samspel med andra.

Om jag upplever att mitt barn verkar ensamt, vad ska jag göra då?

– Först ska man komma ihåg att ensamhet i sig inte är ett problem. Alla barn trivs inte med att stå i centrum och ha många kompisar. Vissa barn vill vara ensamma och väljer själva att stå utanför gemenskapen. Det är inte förrän barnet själv upplever att ensamheten är ett problem som det faktiskt är det.

Men om jag har ett barn som vill, men aldrig får vara med i kompisgruppen, vad gör jag då?

– Det är viktigt att tänka på att man aldrig ska försöka förändra ett barns personlighet i förhoppning om att det ska bli accepterat. Alla har rätt att bli accepterade och respekterade även om man tänker och beter sig på ett sätt som gör att man kan uppfattas som annorlunda eller avvikande. Blir ett barn utanför har skolan en mycket viktiga uppgift att förmedla att alla är lika mycket värda. Och det hjälper inte att bara skriva det som en trivselregel, utan den värdegrunden måste genomsyra allt man gör på skolan. Här behövs starka, tydliga, trygga vuxna som kan vägleda barnen.

Alla har rätt att bli accepterade och respekterade även om man tänker och beter sig på ett sätt som gör att man kan uppfattas som annorlunda eller avvikande. Foto: Unsplash

Så gör du:

1. Börja redan i sandlådan. Lär rätt och fel redan när barnen börjar ta hinkar och spadar för varandra, så växer barnet naturligt in i sunda värderingar och ett bra samspel.

2. Lär av andra. Empati krävs för att fungera med andra. Ett bra sätt att öva upp sin empatiska förmåga kan vara genom att se filmer eller läsa böcker tillsammans och sedan diskutera konkreta exempel ur filmen eller boken: Hur tror du att hon kände det då? Vad kunde han ha sagt för att göra det bättre? Det är lättare att sätta sig in i situationer som man har distans till och inte själv är inblandad i.

3. Prata och filosofera. Du kan påverka ditt barns attityd och empatiska förmåga mycket bara genom att samtala. Men tänk på att det kan vara bra att tillsammans filosofera kring begrepp som ”att vara snäll”. Vad innebär det, hur är man då? Sådant som är självklart för dig kan vara diffust och svårt för ett barn att förstå.

4. Konflikthantering. Övervaka, men grip inte automatiskt in i konflikter (så länge det inte rör sig om handgripligheter eller situationer som spårar ur) utan låt barnet själv lära sig att lösa dem själv. De allra flesta barn kan lära sig konsekvenserna av sitt eget beteende genom samspel och andra människors reaktioner. Tids nog har ditt barn lärt sig många kreativa lösningar för att lösa sina egna konflikter.

5. Modellinlärning. Hur är du själv bland andra människor? Ditt barn lär sig mer av det du gör än av det du säger. Visar du själv respekt för andra människor, står upp mot orättvisor och för dig själv? Då är chansen stor att även ditt barn kommer att lära sig göra det.

6. Respektera ditt barns känslor. Vill man inte krama mormor så ska man inte tvingas till det. Om inte du som förälder lyssnar och respekterar när ditt barn säger ifrån kommer han eller hon inte lära sig att göra det själv heller, och risken är stor att andra människor kommer kunna köra över ditt barn.

7. En sund människosyn. Lär ditt barn att behandla alla såsom han eller hon vill bli behandlad själv. Om alla lever efter den grundfilosofin så är resten ganska enkelt.

8. Var närvarande. Det är viktigt att du som vuxen finns med och guidar ditt barn rent praktiskt i hur man behandlar andra människor. Men var försiktig med pekpinnarna. Använd positiv förstärkning och rätta misstag varsamt och utan att skuldbelägga.

9. Öva på att umgås. Har inte barnet egna vänner bjud över vänner till dig själv som har barn. Tänk på att umgänget ska vara i en positiv anda, gör saker som är lustfyllda. Du kan också anmäla barnet till en fritidssysselsättning (det finns aktiviteter för alla) och låt det sociala samspelet i gruppen växa fram parallellt medan de sysslar med något annat.

10. Låt barnet välja vänner. Tänk på att barn kan mogna i olika takt, och förutsätt inte att barn ska funka ihop bara för att de är födda samma år. Låt barnet välja själv om det vill umgås med äldre, yngre eller jämngamla kompisar.

Helen Bjurberg

Jag har bakgrund som barnsjuksköterska, men arbetar sedan femton år tillbaka som frilansjournalist för några av landets största tidningar och magasin med uppdrag framförallt inom hälsa, inredning och porträtt.
Jag har också skrivit böckerna Livet enligt Dagny (Forum), om och med den nu 107-åriga bloggerskan Dagny Carlsson, Mitt liv och mina
hundar (Forum) med musikproducenten och Idoljurymedlemmen
Anders Bagge och Med livet som insats (Lind & Co) om youtubern Carl Démans svåra spelmissbruk.