Så satte Mussolini spår i Rom
Är detta möjligt? Intill den bullrande trafikströmmen längs Tibern reser sig en 17 meter hög, gnistrande vit obelisk. Stora bokstäver är inhuggna på sidorna. Jag läser: M-U-S-S-O-L-I-N-I. Tänk tanken att i centrala Berlin finna ett storslaget monument till Adolf Hitlers ära? Men detta är Rom, där den uppmärksamme besökaren kan hitta hyllningar till diktatorn både här och där – belägg för insikten att Italien inte helt gjort upp med sitt mörka förflutna. Samtidigt stämmer det till eftertanke att på detta sätt konfronteras med spåren av ett totalitärt styre som i tiden inte ligger så långt borta.
I guideböckerna ges inte 1900-talets Rom något större utrymme – i konkurrens med sevärdheter som Peterskyrkan och Colosseum hamnar sentida byggnadsverk lätt i skymundan. Dock är de väl värda att beskåda och begrunda för den som tröttnat på köerna till Vatikanen och trängseln vid Spanska trappan.
Ville skapa ett nytt Rom
Ett tips är att vika av från turistströmmarna och ta en promenad längs Tibern upp till Olympiastadion med sin omgivande park. En sällsam plats dit inte många besökare hittar och där monumenten manifesterar de kanske mest utstuderade hyllningar till Il Duceman kan finna i Rom. Just här, vid ingången till parken dyker den bländvita obelisken upp. Alldeles intill kan man även beskåda italienska utrikesdepartementets mäktiga koloss, ursprungligen tänkt som fascistpartiets högkvarter.
Mussolini var närmast besatt av tanken att skapa ett nytt Rom. En del av hans visioner blev också verklighet. När han övertog makten 1922 anlände han till ett Rom där medeltida och nyare bebyggelse trängdes med lämningar från romartiden. När han tvingades bort 21 år senare var det från en radikalt omgestaltad huvudstad.
Lånade glans från antiken
Diktatorn vurmade för parader och spektakel. Hans plan var att Rom skulle genomkorsas av breda boulevarder från vilka besökare från jordens alla hörn skulle kunna blicka ut mot de grandiosa monumenten. Det var ett omfattande företag och han grep sig an verket med ursinnig kraft: Rom förvandlades till en gigantisk byggarbetsplats. Mest iögonfallande är de 30 meter breda paradgator han lät dra fram till Peterskyrkan respektive Colosseum.
Egentligen var Mussolini med rötter i den lantliga provinsen Emilia Romagna ingen större vän av den italienska huvudstaden. Vid ett tillfälle beskriver han den som ”en parasitär stad av hyresvärdar, skoputsare, prostituerade och byråkrater”. Han befarade också att storstäder som Rom lätt blev grogrund för missnöje och revolt mot regimen. Samtidigt ville han låna av glansen från kejsarnas stad till sitt eget fascistiska framtidsrike – världsstaden Rom med alla sina minnesmärken var den tydligaste symbolen för Italiens storhet.
Romartiden ett ideal
Omvandlingen bestod lika mycket i att rasera som att bygga nytt. Byggnader från ”dekadenta” tider – medeltiden främst – skulle i möjligaste mån rensas bort. Il Duce lät sig gärna fotograferas med en hacka i hand när han symboliskt ”befriade” de antika lämningarna.
Det byggdes också nytt: ämbetsverk som slukade hela kvarter, universitetsområdet La Sapienza och Foro Mussolini med Olympiastadion, alla formade i en monumental, stram och avskalad stil. Fastän modernistiska lånar de ofta stildrag från romartiden och är behängda med övertydliga maktsymboler och deviser om ett stolt och segerrikt folk.
Huvudstaden fick också en krans av förorter för den snabbt växande befolkningen. Med en ökande inflyttning hade bostadsbristen blivit alltmer prekär och situationen blev inte bättre av att mängder av bostadshus försvann vid omdaningen av stadskärnan.
Fascinerande och skrämmande
Med krigsutbrottet kom stadsomvandlingen av sig och 1943 tog hela epoken Mussolini abrupt slut. Många av hans storvulna idéer förverkligades aldrig – en av dem var att Rom med en lång axel skulle förbindas med havet.
De monument som står kvar från hans epok är inget romarna stoltserar med. Det finns också inslag i fascisttidens arkitektur som skrämmer: kombinationen av storskalighet, allvarsamma marmorfasader och inskriptioner som förhärligar en totalitär ideologi är svårsmält.
Men samtidigt överraskar en rundvandring bland Mussoliniepokens efterlämnade monument och byggnader. Framför allt i den mindre skalan finns många exempel på högklassig arkitektur. Ett antal kreativa arkitekter – av nödtvång lojala med fasciststaten – arbetade med en modernism som liknar med vår egen funkis. Goda exempel på intressanta och djärva former är de postkontor som byggdes på flera platser i Rom vid 1930-talets mitt. Ta en titt på dem och erfar samtidigt upplevelsen av att möta fullt fungerande postkontor med kassor och allt.
Sevärt i Mussolinis Rom
- Foro Italico (tidigare Foro Mussolini)
Ett område för sport och fysisk fostran som Mussolini lät uppföra vid Tiberns strand. Vid ingången reser sig den enda moderna obelisken i Rom, till Mussolinis ära. Framför Olympiastadion kan man se mosaiker och marmorblock med inskriptioner som förhärligar fascismens (allt annat än) segerrika krig. Till Foro Italico tar man sig med innerstadsbussar eller spårvagn 2 från Piazza Flaminio. - Roms universitet La Sapienza
Italiens främsta arkitekter fick uppdraget att forma ett universitet som skulle bli ”det modernaste och vackraste i världen” och stod klart 1935. Den stränga och monumentala huvudbyggnaden visar kanske bättre än någon annan fascismens uttryck. Ett mer lekfullt inslag är designikonen Gio Pontis halvcirkelformade matematiska fakultet. Det lugna och lummiga universitetsområdet ligger inom kort promenadavstånd från Stazione Termini. - EUR (Esposizione Universale di Roma)
En strikt planlagd förstad för en planerad världsutställning 1942, som dock fick ställas in på grund av kriget. Delar av området hann byggas före den fascistiska regimens sammanbrott, resten färdigställdes på 1950-talet. Här firar den storvulna stilen triumfer, med otaliga referenser till romartidens byggnader. Mest känd är Palazzo della Civiltà Italiana, som anspelar på Colosseum. Till EUR kommer man med metrons linje B. - Piazza Augusto Imperatore
Augustus mausoleum var ett av de monument som skulle friläggas och sprida glans över det fascistiska Rom. Det runda gravmonumentet omges av monumentala byggnader, kulisser för fascistisk propaganda i form av skulpturer och inskriptioner. Platsen ger goda möjligheter studera fascismens estetik, man finner den intill Tibern på promenadavstånd från centrala torget Piazza Navona. - Bostadskvarter vid Viale Ventuno Aprile 21-29
Ett storskaligt projekt för att råda bot på bostadsbristen i 1930-talets Rom och stod färdigt 1937. Kvarteret har en vidsträckt innergård omgiven av höga fasader med uppglasade halvcirkelformade trapphus. Här filmade Ettore Scola sitt mästerverk ”En alldeles särskild dag” med Sophia Loren och Marcello Mastroianni. Kvarteret finner man nära Piazza Bologna, dit man tar sig med innerstadsbussar eller metrons linje B. - Postkontoret vid Piazza Bologna
Med sina djärva och elegant svepande linjer som än idag känns moderna är postkontoret ett utmärkt exempel på högklassig 1930-talsarkitektur. Posten var en viktig kugge i samhällslivet och landets namnkunnigaste arkitekter deltog i tävlingar om att få rita kontor i de större städerna. Ett annat sevärt postkontor från samma tid finns på Via Marmorata 4. Till Piazza Bologna tar man sig med olika innerstadsbussar eller metrons linje B.
