Schäfern Challe skyddar Eva från hennes tidigare man

Schäfern Challe Skyddar Eva Från Hennes Tidigare Man

Fyraåriga bamseschäfern Challe är Evas allt i livet. Hon lämnar aldrig lägenheten utan sin trygghetshund.

Den respektingivande jycken är skillnaden mellan ett liv i fångenskap inom hemmets fyra väggar eller ett liv i frihet för Eva.

Innan jag fick honom vågade jag inte gå ut. Men ingen skulle våga antasta mig när jag har Challe, säger hon och kramar om sin bästa vän i livet.

Sjukpensionären Eva, 52, levde med en man som aldrig missade ett tillfälle att misshandla henne både psykiskt och fysiskt. 

Åtskilliga är de slag hon fått ta emot från mannen, som vi kan kalla Peter.

Även om hon idag har blivit kvitt sin plågoande kan hon aldrig känna sig helt säker på att han inte står och lurpassar på henne utanför porten.

Lite trevande börjar hon berätta om mannen som hon trodde skulle bli hennes livs kärlek men som istället visade sig vara en tvättäkta psykopat. 

Åtskilliga är de slag hon fått parera under det dryga år de bodde ihop. Och när han inte använde knytnävarna fick Eva höra hur värdelös och ful hon var.

Men starten på deras förhållande beskriver hon i ett rosenrött skimmer.

-Jag blev tokkär i Peter. Han var väldigt charmig och sa hela tiden de rätta sakerna – snälla ord som jag aldrig fått höra tidigare. Han gav mig komplimanger och lovade att det skulle vara han och jag för evigt.

Men det hann bara gå en knapp månad innan han måttade första slaget – en rungande örfil, som skulle komma att följas av många fler. Men det var Eva lyckligt ovetande om vid den här tiden. Hon valde att se örfilen som en engångsföreteelse och förlät sin antagonist.

-Han blev svartsjuk när en manlig bekant ringde upp mig. Det var därför han slog och jag köpte den förklaringen.

Men med tiden blev det färre och färre komplimanger samtidigt som våldet trappades upp.

-Jag var ständigt rädd och kände mig kvävd i förhållandet, men jag ville inte mista honom. Han ångrade sig varje gång han brusat upp och då fick jag en skymt av den romantiska kille jag hade blivit kär i den där kvällen på pizzerian.

Sådär höll det på, slag ersattes av ursäkter och löften om att aldrig, aldrig lyfta en hand mot henne igen.

Men det var bara tomma löften. Istället eskalerade våldsspiralen.

Challes jobb är att skydda sin ägare och göra så att hon känner sig trygg.
Eva var ständigt rädd innan trygghetshunden Challe kom in i hennes liv. Foto: Pixabay

-Han bet mig, drog mig i håret så stora tussar gick av och jag vet inte hur många gånger han skallade mig, säger Eva och visar upp sin panna som är full av bulor efter alla skallningar.

Den gången han slog sönder hennes revben höll det på att gå riktigt illa.

-Jag bad om att få gå till doktorn för jag kunde knappt andas men det brydde han sig inte om. 

I nästan en vecka levde Eva instängd i lägenheten med en outhärdlig smärta innan hon en dag såg sin chans att fly när Peter var inne i badrummet.

-Jag packade min väska och smög ut, men knappt hade jag hunnit till busshållplatsen förrän jag såg honom komma cyklande mot mig. Jag blev helt vettskrämd. Han fick tag i mig och försökte dra mig därifrån och tog mina väskor, säger Eva som trots alla slag och förödmjukande ord gång på gång rättfärdigade Peters beteende och istället lade skulden för att han slog på sig själv.

Visst funderade hon på att polisanmäla honom, men hennes vänner avrådde henne med motiveringen att ”han kommer bara att bli förbannad och då blir allt ännu värre för dig”.Det fanns även de som antydde att hon ”måste ha gjort något själv, annars skulle han inte slå henne”.

Hon levde med ett ständigt dödshot hängande över sig.

-Han förbjöd mig att träffa mina barn och om jag polisanmälde honom hotade han att döda, inte bara mig utan även barnen, säger Eva och ögonen tåras när hon tänker tillbaka på tiden tillsammans med Peter. Hon är ledsen att han fick förstöra så mycket, men samtidigt hade hon inte den mentala styrkan att lämna honom.

Tidens tand har satt sina spår hos Eva, som idag lever ensam i en liten lägenhet i ett samhälle utanför Örebro tillsammans med sin ”partner” Challe. 

-Jag bodde i en helt annan del av Sverige tidigare och hade ingen som helst anknytning till Örebro. Jag flyttade hit i samband med att min dotter skadades svårt i en trafikolycka 1999 för att sjukhuset i Örebro hade den bästa rehabiliteringen. Idag bor hon på ett gruppboende i närheten, säger Eva och tänder ännu en cigarrett. 

Hon har fyra barn mellan 22 och 32 samt ett barnbarn.

Döttrarna såg hur illa deras mamma for och vädjade att hon skulle polisanmäla Peter och sedan byta lås så att han inte skulle kunna ta sig in. 

Polisanmäla vågade hon inte, men en dag uppenbarade sig en möjlighet att byta lås till lägenheten så att han inte skulle kunna ta sig in. Eva jublade inom sig själv. Men lyckan blev kortvarig.

-Efter några veckor fick han syn mig när jag satt och pratade med en annan man på den lokala pizzerian. Han blev totalt skogstokig och skallade oss. Senare ringde han upp, djupt ångerfull och lovade att han skulle vara snäll så då tog jag tillbaka honom. Tyvärr, säger Evaoch ser mycket ledsen ut.

En våldsam händelse skulle komma att blibörjan till slutet på Eva och Peters destruktivarelation.

-Vi stod och rökte under fläkten i köket en kväll när han plötsligt, helt utan förvarning, skallade mig. Jag blev helt chockad och sprang in på toa och gömde mig men han kom efter och krossade dörren med knytnäven. Han fick tag i mitt hår och drog ut mig ur badrummet och gav mig så mycket spö, säger Eva.

Som tur var hade hon haft sinnesnärvaro nog att rycka åt sig sin mobiltelefon innan hon flydde in i badrummet och lyckades ringa polisen innan Peter fick tag i henne. Detta samtal blev hennes smala lycka.

Polisen kom, Peter greps, anhölls och häktades så småningom. Äntligen kunde Eva pusta ut. Hon fick en respit.

-Jag kände mig så trygg under tiden han satt häktad.

Men det blev en kortvarig frist. I väntan på rättegång släpptes Peter som omedelbart ringde upp och hotade både Eva och hennes barn till livet.

-Då fick jag erbjudande från polisen om att få låna en av deras trygghetshundar. Jag kände mig tveksam till en början om jag verkligen skulle klara av en hund. Jag mådde ju inte så bra psykiskt utan var djupt deprimerad. Men de lovade att ställa upp och hjälpa mig om jag inte orkade. Jag minns att de ringde mig på fredagen och på tisdagen tackade jag ja och det är det bästa beslut jag tagit i mitt liv. Vi två är oskiljaktiga, säger hon och ler stort när Challe busar runt med sina leksaker på golvet.

Eva och Challe fann varandra direkt.

-Vi fick jättefin kontakt. Jag har såklart fått vara med polisen vid flera tillfällen för att lära mig handskas med Challe. Jag hade ju aldrig haft hund tidigare.

Så småningom dömdes Peter till tio månaders fängelse för bland annat misshandel och olaga hot.

Efter frigivningen har han inte hört av sig, men Eva är konstant orolig och litar inte ett ögonblick på att han inte kontaktar henne.

-Jag kan aldrig vara säker på att han inte försöker ge sig på mig igen. Challe är min livförsäkring.

Varje gång hon lämnar lägenheten går Challe troget vid hennes sida, ständigt på vakt, utrustad med GPS.

-Jag har alltid min telefon med mig med ett förprogrammerat larmnummer och om jag skulle tappa telefonen kan polisen fortfarande spåra mig genom hans GPS.

Challe är inte bara Evas livförsäkring, han är också hennes bästa kamrat som alltid finns där när hon behöver tröst.

De bägge har nu kamperat ihop i två och ett halvt år.

-Vi är som ett gammalt strävsamt par. Om inte Challe kommit in i mitt liv skulle jag antagligen inte levt idag eller så hade jag suttit på psyket.

Tyvärr kommer projektet med trygghetshundar att gå i graven.

Det går inte att ta miste på Evas besvikelse.

-Jag är livrädd för att de ska ta Challe ifrån mig. Jag har inte råd att behålla honom själv.

Evas trygghetshund Challe betyder oerhört mycket för Eva. Foto: Viveka Roslin/Pixabay

Idag står polisen för alla omkostnader som mat, försäkringar och veterinärbesök.

-Jag vågar inte ens tänka tanken på hur mitt liv blir om de tar Challe ifrån mig. Då blir jag återfånge i mitt eget hem och det är en outhärdlig tanke, säger Eva och ögonen tåras. 

Maths Rupla som är chef för hundförarenheten vid Örebropolisen och som varit en av eldsjälarna bakom försöket med att implementera trygghetshundar beklagar beslutet att lägga ner projektet men han försöker lugna Eva och säger att de ”ska göra allt för att försöka lösa det så hon har möjlighet att få behålla Challe”.

-Det är tack vare trygghetshundarna som kvinnorna kan ha kvar sin frihet och slippa känna en ständig rädsla för män som annars skulle fortsatt trakassera och hota dem, och nu vill man ta ifrån dem hundarna. Det är obegripligt. Jag hade faktiskt goda förhoppningar om att projektet, inte bara skulle permanentas utan även sprida sig till andra polisdistrikt. Trygghetshundar är dessutom ett oerhört kostnadseffektivt skydd. Vi skulle aldrig ha råd att ha polisbevakning dygnet runt för dessa kvinnor, säger han.

Fotnot: Eva och Peter heter egentligen något annat