Shima Niavarani: ”Mitt hjärta ligger i drama”

Shima Niavarani: ”Mitt Hjärta Ligger I Drama”

Tycker du att du ser henne lite överallt? Det är antagligen för att hon är lite överallt. De senaste åren har varit minst sagt hektiska för skådespelerskan, manusförfattaren och artisten Shima Niavarani. 

– Jag gjorde elva produktioner på två år och var tvungen att schemalägga när jag skulle duscha.  

Foto ovan: Celestian take / CC BY-SA

Hon fäller ner sitt paraply innanför dörren till foajén på Clarion hotell på Södermalm i Stockholm, och går med bestämda steg upp till loungesofforna där vi väntar. Iklädd en fuskpäls och byxor, med det mörka håret i en lätt vågig page och glittrande strassörhängen är hon som tagen ur en klassisk Hollywoodfilm, och det tar inte lång tid innan jag också förstår att det är med sina förebilder från den gamla filmvärlden hon gärna jämför sig. Fast kanske inte just utseendemässigt då, för utseenden är hon helt ointresserad av, både sitt eget och andras, klargör hon tidigt i intervjun. 

– Iranier brukar annars vara fett ytliga, men det blev nog något fel på mig, säger hon med sin ljusa, karakteristiska röst och förklarar att hon inte kan förstå hur någon kan se att en annan människa är vacker innan man lärt känna honom eller henne först.  

– För mig handlar det jättemycket om vad som finns därinne. Jag tycker till exempel att Gary Oldman var supervacker när han var som mest monstruös i Dracula, eftersom han förmedlade smärtan och begäret så fint då.  

Däremot liknar hon gärna sitt sätt att arbeta på med hur många filmstjärnor gjorde förr.  

– Att så många tycker att jag har ett spretigt CV beror nog på att folk nu för tiden ofta är väldigt nischade. Men se på Barbara Streisand eller Liza Minelli, de både sjöng, dansade, filmade och producerade och det var inget konstigt med det.  

Shima Niavarani började sin professionella skådespelarkarriär redan som 19-åring och hann göra ett fyrtiotal teaterproduktioner på bland annat Riksteatern, Stockholms stadsteater och Dramaten innan hon upptäcktes av den breda publiken i tv-serierna Boy machine, Allt faller och 30 grader i februari samt biosuccén Hundraettåringen som smet från notan och försvann. Sedan dess har karriären fortsatt i rasande fart för henne. Hon har lett QX-galan två gånger, vunnit Svenska humorpriset och blivit guldbaggenominerad för huvudrollen i filmen She’s wild again tonight. Dessutom skriver och producerar hon sin egen musik.  

Shima Niavarani, sminkad, klädd i elegant svart klänning med gammeldags kamera i hand
Shima Niavarani jämför sig gärna med klassiska Hollywood-ikoner som Barbara Streisand och Liza Minelli. Foto: Celestian take / CC BY-SA

Hur hinner hon egentligen med allt? 

– Under två års tid arbetade jag konstant. Det var galet, efteråt var jag så trött att jag fick existentiell ångest, skrattar hon men förklarar sedan att hon efter några månaders ledighet och en resa till Maldiverna hade bearbetat allt och var redo att jobba igen.  

– Jag är snabb, säger hon med ytterligare ett smittande skratt. 

Trots att hennes almanacka är fullspäckad menar Shima Niavarani att hon faktiskt tackar nej till mycket som kommer i hennes väg.  

– Du skulle tro att jag var galen om du visste vilka uppdrag jag avböjt, särskilt som jag många gånger behövt pengarna, säger hon och ser allvarsam ut.

Men det är varken för att vara strategisk, divig eller svår hon tackar nej utan för att hon väljer sina utmaningar helt efter lust och passion och vilka andra människor som ska ingå i sammanhanget. För sin egen utvecklings skull försöker hon också att alltid variera sig. 

När hon väl tar sig an ett uppdrag gör hon det med hull och hår, och ju mer komplicerat uppdraget är desto mer går hon igång. Riktiga Mission impossible-jobb, som det nästan inte känns som någon rimlig chans att klara av, gillar hon allra bäst.  

– Eftersom jag alltid gått emot mina förutsättningar och bevisat för mig själv så många gånger tidigare att det funkar så fortsätter jag att utmana mig. 

Dock har hon börjat inse att det ibland kan kosta mer än det smakar att vara så ambitiös och hon kan bli trött på sig själv för att hon alltid försöker göra en Oscarsgala av varje liten presentation. Men hon jobbar på att hitta balans i livet och tycker att hon gör framsteg, i alla fall ibland. 

Hon föddes i en övre medelklassmiljö i Teheran i Iran mitt under kriget. När hon var fyra år flydde hon till Sverige med sin pappa. Bakom sig lämnade de allt. Hon minns hur hennes älskade docka slets ur hennes händer och hon tvingades överge sin förtvivlande mormor gråtande på golvet. Efter en lång resa via Turkiet och Schweiz blev hon och hennes pappa äntligen återförenad med resten av familjen, Shimas mamma och bror, som flytt till Sverige året innan, och familjen hamnade via ett flyktingboende i Hammarstrand, i Örnsköldsvik och bosatte sig slutligen i en liten trea i Stockholmsförorten Upplands Väsby där Shima växte upp. 

– Vi gick från ett liv i överflöd till att inte ha något alls, en riktig arbetarklasstillvaro där familjen levde på minimum. Vi kunde aldrig unna oss något, inte åka på semester, inte göra något. Så när sommarloven var slut kom jag alltid tillbaka till skolan som dottern Wednesday i familjen Addams, med mitt svarta hår och ett kritvitt ansikte, säger hon skämtsamt fast med en svagt sorgsen ton. 

Närporträtt, röda läppar och rouge
Skådespelaryrket handlar englit Shima Niavarani om att få dela med sig av historier: ”Om jag inte fick en plattform för att få berätta tror jag att jag skulle bli galen.” Foto:  Celestian take / CC BY-SA

Idag pratar Shima Niavaranis familj aldrig om flykten eller deras bakgrund.  

– En gång söp jag och min bror ner pappa med en flaska whiskey och passade på att fråga honom massor om vårt liv i Iran, släkten och flykten hit men det är enda gången vi riktigt pratat om det, säger hon. 

Hon medger att hon kan känna sig sorgsen över allt hon och hennes familj tvingats gå igenom men är samtidigt medveten om att det är just det som gjort henne till den hon är idag och som gett henne en ocean av historier att dela med sig av. Och det är det skådespelaryrket handlar om för henne. Att få berätta för andra människor. 

– Jag är så lycklig över att få ha det här jobbet. Om jag inte fick en plattform för att få berätta tror jag att jag skulle bli galen. 

Trots att hennes akademikerföräldrar inledningsvis önskade något annat för henne var hon tidigt fast besluten att bli skådespelare, och egentligen är det inte så konstigt. Kulturen har hon i sitt blod. Hennes farfar var finansman men arbetade som dramatiker under pseudonym och hennes kusin är idag en känd skådespelare, författare och teaterchef i Wien. Redan som liten skrev Shima pjäser och hon och brodern Shebly, även han skådespelare, filmade varandra med en kamera de fått skickad till sig från släkten i Österrike. Senare tog de med sina vänner i projekten och med tiden avancerades både manus och filmer. 

– Shebly blev polare med skinnskallarna i skolan, de fick vara med i hans filmer, och var jättenöjda med det för att han var så duktig på det han gjorde, berättar Shima.  

Hon skrattar åt det knasiga minnet, byter position i den bruna skinnfåtöljen och konstaterar sedan allvarsamt att de hade rätt, hennes bror både var och är en riktig Steven Spielberg. 

Aktiviteten i lobbyn börjar lägga sig lite och vi bestämmer oss för att ta en paus för fotografering. Shima engagerar sig helhjärtat i val av miljö och uttryck, precis som hon just beskrivit att hon gärna gör.  

Det är lätt att fascineras av Shima Niavarani, hon är rapp och vältalig, och fast hon inte har någon högre utbildning än gymnasieskolan är hon mer beläst än många jag mött och tycks lika hemma på anknytningsteorier som Leonardo Da Vinci. Allt är självlärt och hon har lagt mängder av timmar på att studera, skriva och öva på egen hand. 

– Jag har ett gediget intresse och en medfödd nyfikenhet att förstå världen, och i det informationssamhälle vi lever går det ju att gräva hur mycket som helst, säger hon lyriskt och förklarar att kunskapen samtidigt hjälper henne att polera sitt skådespeleri.  

Shima Niavarani har jobbat hårt för att komma dit hon är idag.  

– Jag har aldrig haft någon som väglett mig eller gett mig råd. Ingen har hjälpt mig, mamma hade ingen kompis kompis som var regissör och kunde få in mig bakvägen, utan jag fick låna böcker och lära mig själv, allt från dramaturgi till hur man skaffar banklån och startar företag. Det har tagit hundra gånger så lång tid för mig som för andra att få reda på saker och det har varit hårt arbete, säger hon. 

Shima Niavarani har många konstnärliga strängar på sin lyra. År 2016 släppte hon singel ”Like a Stranger Foto: Carl Thorborg

Idag kan hon ibland känna sig aningen bitter över att hon aldrig fick det stödet och den hjälpen hon förtjänade. Samtidigt tror hon att det kanske är just den egna kampen som gjort att hon fått sin starka core och så väl hittat sig själv, vem hon är, vad hon vill och tror på. Och i det extrema yrke som skådespelare är, där du ständigt ska transformera dig själv, sätta dig in i andra människors själsliv och posera i det offentliga rummet underlättar det att vara väl förankrad i sig själv.

Trots att hon älskar sitt yrke är hon tydlig med att det ofta är väldigt ensamt. 

– Man kommer visserligen nära sina kollegor men det är närhet inom en viss kontext, och när den är över tar man avsked och går vidare till nya kollegor och nya kontexter. 

De barn som ingått i Shimas senaste produktioner har hon haft lättast att komma nära. De skriver till varandra, skickar roliga bilder och instagrammar. 

– Jag älskar verkligen barn. En dag vill jag ha en stor familj, jag kan inte tänka mig ett liv utan en massa barn.  

Hon beskriver sig själv som en extremt familjedriven person och samtidigt omtänksam och lojal. 

– En fin kollega sa en gång om mig att jag är svårbegriplig, och så är det nog också. Hon förklarade att det är för att jag är så mångfacetterad. Att det krävs tid att lära känna och förstå mig eftersom man får ett kapitel i taget. Men när man till slut har hela boken så faller min person på plats.  Det kanske stämmer. 

Och kanske är det därför Shima Niavarani har ganska få riktigt nära relationer i sitt liv. Hon tycker att det är svårt att släppa in folk, därför att det krävs mycket arbete att blotta sina sårbarheter. Men de hon släppt in går hon sällan ifrån.  

– Älskar jag någon så gör jag det för livet. Jag blir kär vart fjärde år och då är det i en ”för-alltid-person”. Samma gäller vänskapsrelationer. Har man väl kommit mig in på skinnet kan man ringa klockan tre på natten, på fyllan och be om hjälp. Jag skulle lätt komma ut i myskläder och rädda personen, även om vi inte hörts på flera år.  

De flesta vänner hon har är från långt tillbaka i tiden och även om de idag lever extremt olika liv så består den starka vänskapen. 

– De som står mig nära är mitt allt och dem håller jag av innerligt och själsligt och uppoffrar mycket för, säger hon och förklarar att det också är därför hon skyddar och håller dem borta från media och rampljus. För att värna om integriteten när det behövs. 

För privatliv är privat och så försöker Shima Niavarani hålla det. Sitt yrkesliv är hon däremot lycklig och stolt över att dela med sig av till alla som är intresserade. Mest stolt hittills är hon över den egna solomusikalen Shima Niavarani är en Übermensch som hon stod för manus, regi, scenografi och spelade alla roller i samt huvudrollen i independentfilmen She’s wild again tonight, en rollprestation som enligt egen utsago är en av de bästa hon någonsin gjort.  

– Mitt hjärta ligger i drama, säger hon och funderar sedan en kort stund. 

– Jag gör gärna humor också, men det är så naturligt för mig att dra ett skämt eller improvisera, men dramat är där de stora utmaningarna ligger. 

Framöver skulle hon gärna göra mer auktoritära roller, som politiker, advokat eller utredare.  

– Eller gangster! Jag skulle vara en grym gangster. Men tyvärr är de flesta manusförfattare medelålders män från innerstan som inte har koll på hur en gangster ser ut eller är, så jag får nog skriva det manuset själv, säger hon kaxigt.  

Senaste åren har Shima medverkat i bland annat julkalendern ”Storm på lugna gatan” och tv-serien ”Sjölyckan”, där hon, som nybliven ung och excentrisk flickvän till överläkaren Tomas, spelad av Henrik Schyffert, ska tillbringa sommaren med pojkvännens familj i en borgerlig skärgårdsmiljö. Hon syns även i musikallångfilmen ”En del av mitt hjärta” som bygger på Tomas Ledins låtar. I filmen medverkar, förutom Shima Niavarani, en rad kända namn som bland annat Malin Åkerman, Pernilla August, Johan Ulveson och Johan Rheborg. Samtidigt fortsätter hon att jobba med sin musik och skriva nya manus.

Så den där balansen gissar jag att hon helt enkelt tar tag i ett annat år, eller kanske till och med i ett annat liv. 

Faktaruta 

Namn: Shima Niavarani 

Ålder: 32 

Bor: Södermalm, Stockholm (fast det är ett under att jag bor här, jag har aldrig kunnat identifiera mig med södermalmsborna) 

Familj: Mamma, pappa och bror 

Gör: Skådespelare och artist 

Senast jag … 

 … svettades: Det var nog senast jag var på gymmet, år 2001 tror jag att det var (haha). Nej då, jag skojade bara. Senast jag svettades var faktiskt igår. Då satte jag på Metallica hemma och började spela lufttrummor som en tok, tills jag blev alldeles blöt.  

… grät: Det var för någon vecka sedan och av privata skäl som jag inte gärna berättar om. 

… hoppades: Hoppas gör jag hela tiden. På roller, på människor, på att saker ska gå bra. Just nu hoppas jag att Sjölyckan kommer tas emot väl. 

… bröt ihop: Det var häromdagen när jag såg filmen Call me by your name. Jag älskar att bli berörd, det kanske är för att det är mitt yrke att beröra andra. 

ET filmen
Filmen E.T. är en av Shima Niavaranis stora favoriter. Foto: Pixabay

4 filmer som haft stor betydelse för mig … 

Rocky – därför att det är den yttersta underdogstoryn, hur han slår sig upp från arbetarklassen och misären och blir världsmästare. Jag har alltid identifierat mig med Sylvester Stallones rollfigur. 

Taxi driver – Det är egentligen en terroristhistoria men det är nog ingen som tänker på den så. Jag gillar den mycket på grund av Judy Fosters rollprestation. Det hon och Robert De Niro gör i Taxi driver är en uppvisning i stort skådespeleri som har inspirerat mig. 

E.T. – Jag älskar E.T. för filmens magi. Steven Spielbergs mästerliga regi fick mig att tro på drömmar. Det var en stor verklighetsflykt för mig när jag såg den. 

Dr. Strangelove – Den älskar jag på grund av Peter Sellers. Hela hans skådespeleri är exakt det jag tror på i humor. Tydligen hade Peter Sellers en personlighetsstörning privat och det var säkert den som gjorde honom till den brillianta skådespelare han var. Jag tror inte att det är friskt att vara fenomenal på saker. 

Självporträttet 

”Jag ändrar utseende så mycket för olika roller att jag knappt vet hur jag ser ut”  

Till sist tänker Helén …

Fasen, vilken fajter hon är, Shima! Att ta sig från krigets Iran till Stockholms skådespelarelit, på bara ren vilja och hårt jobb. Jag bugar för henne och de drivkrafter hon besitter!  

Helen Bjurberg

Jag har bakgrund som barnsjuksköterska, men arbetar sedan femton år tillbaka som frilansjournalist för några av landets största tidningar och magasin med uppdrag framförallt inom hälsa, inredning och porträtt.
Jag har också skrivit böckerna Livet enligt Dagny (Forum), om och med den nu 107-åriga bloggerskan Dagny Carlsson, Mitt liv och mina
hundar (Forum) med musikproducenten och Idoljurymedlemmen
Anders Bagge och Med livet som insats (Lind & Co) om youtubern Carl Démans svåra spelmissbruk.