Singeljul jag minns

Singeljul Jag Minns

Skilsmässan var ett faktum. Vi hade bara inte flyttat isär ännu. Man gör inte det i en handvändning när man bor i Stockholms innerstad. Det vimlar inte direkt av lägenheter. 

Exet skulle ta med vår då 1,5-årige son för att fira jul hos sin familj, min ex-familj

Julafton, en dag som alla andra…

Ex-maken tittade på mig och sa: ”Det är ok Catrine, du kan följa med.” 

Men jag hade bestämt mig. Dumstolt som jag var.

När man skiljer sig är det slut. Tack och goodbye. 

Och jag hade ju fullt upp, jag skulle ju tvätta för bövelen. 

De stack iväg mitt på dagen på julafton. 

Min familj. 

Där satt jag i vår vackra sekelskifteslägenhet med kakelugnar i varje rum. Rum som jag visste att jag snart var tvungen att säga adjö till. 

Jag kokade lite glögg och satte på teven. 

Pepp, pepp. 

När Kalle Anka började stod jag inte ut längre. Joggade ut i hallen, hoppade i skorna i farten och tryckte upp hissen. 

Jodå, det var ledigt i tvättstugan. Hah! Vilken tur jag hade. 

Jag grät mig igenom Arne Weises (frid över hans minne) timme och när det var dags för Lady och Lufsen var jag i dreggelstadiet. 

En av mina närmsta vänner ringde framåt kvällningen för att önska God Jul. 

Hon hade dessutom världens bästa idé. Hon hade hört att båtkrogen vi brukade hänga om somrarna var öppen på självaste julafton för alla singlar och andra ensamma. 

Vi drog dit. Det var ganska glest med folk till en början. Runt 21-tiden började det bokstavligen trilla in några fler. 

Discokulan snurrade i taket. Människor med flackande blickar spred ut sig i lokalen vid höga, runda barbord.  Bredvid oss stod en kille, drack sin öl och tittade ner i bordet. 

Jag bestämde mig för att snacka med titta-ner-i-bordet-killen.

-Varför är du här en kväll som denna?

Ett par simmiga sankt bernhardshund-ögon fick mig att ångra att jag frågat. Efter vad som kändes som en evighet sa han släpigt att han inte fick träffa sina barn för sin ex-fru. Efter en kort stunds konversation förstod jag varför. 

Min väninna dansade, jag drog mig mot damernas för att pudra näsan. En glitterklädd blondin stod lutad över handfatet. Hon tittade snett upp mot mig och gnuggade det vita från näsvingarna. 

Hon hade bara snortat halva linan, ville jag ha? 

Jag tackade nej och smet in på en av toaletterna. 

I taxin hem märkte väninnan att hon blivit bestulen på sin plånbok.

Jag var ensamstående i många år och firade varannan jul med sonen.

Det kändes vemodigt i början av singellivet, att fira jul hos min släkt, utan min lille pojk. 

Saknaden blev för stor på något sätt.

Priviligerad med fina vänner har det istället blivit många trevliga, alternativa julaftnar genom åren. 

Ibland har jag jobbat.

Det handlar om att skaffa sig rutiner och att inte vara dumstolt. 

Catrine Odell Grankvist

Började som reporter på Dala-Demokraten.
Även jobbat på Aftonbladet, gjort långa och korta svängar på Skaraborgs Allehanda, Falköpings tidning, Metro, Länstidningen i Södertälje, Lokaltidningarna Mitt i Stockholm och Direktpress, Sturebadets Magasin, Hundsport och frilansat för olika sajter. Jag var med och startade upp yelp.se i Stockholm och har jobbat som inslagsproducent för realityprogrammet Tunnelbanan.