Smaklökarnas nirvana i Tokyo

Smaklökarnas Nirvana I Tokyo

Kontrasterna mellan det urgamla och det hypermoderna kan framkalla en känsla av ”lost in translation”. Men Tokyo är en oemotståndlig metropol som charmar alla besökare. Och maten med alla sina märkliga och fantastiska smaker är en oförglömlig upplevelse.

Foto: Jezael Melgoza/Unsplash

TOKYO. Rynkorna kring ögonen blir lite djupare och avslöjar att kvinnan framför mig fnissar lite under ansiktsmasken. Jag har försökt uttala en japansk maträtt men tydligen inte lyckats helt. ”Hai, hai”, säger hon och bockar lite för att markera att jag absolut inte gjort bort mig och att hon gärna vill hjälpa till. Kvinnan pekar mot en restaurang längre ned på gatan och tar ett lätt tag i min arm för att leda mig dit. ”Irrashaimasse” – välkommen – säger hon och bockar en gång till innan hon försvinner i vimlet.

I varje gathörn finns det möjlighet att avnjuta en underbar snabblunch på ramen eller sushi. Foto: Michael Gluzman/Unsplash

Jag går in i restaurangen som rymmer knappt 12 gäster och får en plats vid bardisken. Pekar på en bild på en ”shoyuramen”-rätt och får raskt en skål ångande varm nudelsoppa framför mig. De andra gästerna äter snabbt och fokuserat samtidigt som de svajpar fram det senaste på sina smarttelefoner. Nudelsoppan ramen finns i en mängd olika varianter och äts med pinnar och sked. Senare under veckan ska jag möta en av Tokyos ”jedimästare på ramen” – det är i alla fall vad han kallar sig själv – och då få uppleva en av de bästa nudelsopporna jag någonsin ätit.

Japansk mat är inte bara ljuvlig att spisa, den är oerhört vacker att se på också. Japaner är mästare på fina uppläggningar i små enkla keramikskålar. Foto: Ia Wadendal

Jag är i Asakusa, en av de äldsta stadsdelarna i Tokyo. Här kantas gatorna av låga stenhus och mängder av spännande affärer och restauranger – och det går att frossa i allt upptänkligt och otänkbart. Vad sägs om en butik i två plan som bara säljer gosedjuret Monchichi – dockan som skapades 1974 av Koichi Sekiguchi, blev en tv-serie och var väldigt populär bland barn i Sverige under 1980-talet? Ett par butiker bort går att avnjuta flera olika sorters illgröna mjukglassar gjorda på matcha, ett finmalet tepulver.  Till glassen är det populärt att toppa med kuromamesylt – ”kuromame” är svarta sojabönor som kokats med socker. Det går också att få den här söta glassen med ”mochi”, kokt ris som masserats till bollar. Kanske inte låter så gott, men allt – och då menar jag allt – i Japan är fantastiska kulinariska upplevelser. Som besökare är det bara att öppna sina sinnen och njuta av att det oväntade kan vara smaklökarnas nirvana. Det är inte för inte som japanerna ofta pratar om umami – den femte grundsmaken. Den stöter man ofta på här.

Illgrön glass, gjord på malet matchatepulver. Foto: Ratapan Anantawat/Unsplash

Tar en sväng förbi det berömda Sensoji-templet från 600-talet också – det går inte att missa om man är i Asakusa. Här vimlar det av både turister och japaner – och det är många japanska kvinnor som hyrt vackra kimonos för att bli fotograferade framför detta populära buddist-tempel som ligger precis i slutet av shoppinggatan Nakamise.

Sensoji-templet i Asakusa. Foto: Nicholas Doherty/Unsplash

Tokyo är en gigantisk stad så det är svårt att hinna med allt ens om man har en vecka på sig. Det är lätt att bli överväldigad av alla människor och kontraster mellan det mycket gamla och det ultramoderna. Den glada överraskningen över att det går att ta sig precis överallt med den otroligt välutbyggda kollektivtrafiken förbyts snabbt av total förvirring eftersom det inte går att köpa någon biljett som gäller överallt – både tåg och tunnelbana har en uppsjö av olika ägare och biljettsystem. Men frågar man sig fram – Tokyobor är väldigt vänliga och tar sig gärna tid att hjälpa till – så klarnar systemet efter en dag eller två.

Innan dess är det lätt att känna sig som i filmen ”Lost in Translation” – där Bill Murray och Scarlett Johansson spelar två amerikaner som känner sig borttappade och förbryllade i den annorlunda kulturen.

Apropå filmer – den stora korsningen vid Shibuyas tågstation med alla övergångsställen som går kors och tvärs och höghusen runtom med blixtrande neonskyltar och högljudda videoshower är nog den plats i Tokyo som är absolut mest känd. Här finns också en populär stenstaty av hunden Hachiko, den trofasta fyrfotingen som blivit världsberömd genom filmen med Richard Gere i rollen som Hachikos husse.

Lätt att ta sig fram överallt med kollektivtrafiken. Foto: Liam Burnett Blue/Unsplash

Men Tokyo är så mycket mer än neon, elektronikvaruhus, tempel och nattklubbar. På promenadavstånd från det näst intill overkligt livliga Shibuya ligger stadsdelarna Ebisu och Daikanyama – små gömda pärlor med en riktigt avspänd atmosfär, fina parker och trevliga lokala restauranger som serverar gudomlig sushi och ramen. Här är det också skönt att slå sig ner på en uteservering och njuta av en kaffe med honung eller ingefära, och kanske unna sig en ”azuki manjyu” – en söt ångad kaka med en kärna av bönpasta.

En söt ångad kaka till kaffet, kanske? Foto: Charles Deluvio/Unsplash

Meguro är en annan stadsdel som bjuder på en mer genuin känsla av hemmakvarter för Tokyobor. Hit kommer jag för att träffa mina nyfunna vänner Eiichi och Atsuko som vill visa ett av sina favoritställen. Vi går längs flera stillsamma smågator innan vi kommer fram till Ametsuchi, en pytteliten restaurang utan skylt och med plats för enbart åtta gäster. Här sitter alla längs en bardisk och vi blir serverade den ena fantastiska smårätten efter den andra. Friterad tofu med riven rättika, shiitakesvamp med soja och tonfisknigiri är bara några av alla ljuvligheter som smälter på tungan. Det visar sig att den trevliga ägarinnan och kocken är expert på sake – en alkoholhaltig dryck gjord på ris, jäst, koji och vatten – också, så till maten får vi prova brygder från olika delar av Japan, både kall och varm.

Glöm inte prova en varm eller kall sake till de smakliga smårätterna. Foto: Xtra Inc/Unsplash

En alldeles, alldeles underbar avslutning på min Tokyovecka.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Kombi.

Fakta om Tokyo

  • Har 36 miljoner invånare och är världens folkrikaste storstadsområde
  • Tokyo fick sitt namn 1890, tidigare hette staden Edo. Namnet Tokyo kommer från gamla kinesiska låneord och betyder ”östra huvudstaden”
  • Gatukorsningen med alla övergångställena i stadsdelen Shibuya sägs vara den livligaste i världen – i rusningstid passerar över 1000 människor här
  • I den japanska huvudstaden hittar du Tokyo Skytree, som utsetts till världens största torn av Guiness World Records
  • Tokyo har världens bästa restauranger, åtminstone enligt Guide Michelin. Här finns över 14 trestjärniga Michelin-restauranger
  • Körsbärsblomman är Japans inofficiella symbol och körsbärsträdens blomning i april förebådar våren
  • Tokyo var värd för sommar-OS 1964 och snart är det dags igen – 2020 blir Tokyo staden som tar emot idrottarna som tävlar i sommar-OS
  • Språket som talas är japanska och valutan heter yen

Källa: Encyclopedia Britannica

Resa till Tokyo

Flyg: (OBS – denna information påverkas av den pågående covid-19-pandemin, och för närvarande är det i princip omöjligt att som turist ta sig till Japan. Svenska UD avråder också från utrikesresor fram till den 15 juli). Under 2020 startar det japanska flygbolaget ANA direktflyg mellan Stockholm och Tokyo. Det går också att flyga direkt från Köpenhamn till Tokyo. SAS och Finnair har flyg med mellanlandning till Tokyo. Priserna varierar mellan cirka 5 000 kronor och 10 000 kronor, beroende på säsong.

Hotell: Det går att bo från 500 kronor natten upp till fantasisummor som 50 000 kronor för ett dygn på hotell. Ett mycket billigt sätt att övernatta är på så kallade kapselhotell, där man sover i just en liten kapsel som rymmer en madrass, eluttag och en liten tv. Toalett och dusch är gemensamma. De här hotellen kostar några hundralappar per natt.

Ta dig runt: Det är både enkelt och billigt att ta sig runt i Tokyo med kollektivtrafik. Tokyo har två tunnelbanelinjer och flera pendel/regionaltåg. Det går att hitta biljetter från 15 kronor/enkelresa. Ett 24-timmarskort kostar cirka 50 kronor.

Ia Wadendal

Har arbetat som journalist i 32 år. Stor bredd i journalistiken och skriver om allt från samhälle, politik, ekonomi, sjukvård och forskning till skåneguider, nya bilar, innovativ teknologi och framtidens mobilitet.