Sofia, 56: ”Jag tryckte undan mina demoner med mat”

Sofia, 56: ”Jag Tryckte Undan Mina Demoner Med Mat”

Varje kväll efter jobbet började frosseriet. Sofia Westling drog ner rullgardinen och åt och kräktes, åt och kräktes. Hon lyckades dölja sin svåra ätstörning i 25 år.

Foto: Irmi Persson

En avmagrad, anorektisk tjej i tonåren. Det är nog vad de flesta av oss förknippar med ordet ätstörning. Men den bilden är långt ifrån komplett. Oftast syns inte ätstörningen på utsidan. Många drabbade är normal- eller överviktiga vuxna. 

– Ämnesomsättningen blir störd när man kräks upp mat hela tiden. Personligen ökade jag i vikt. Min kropp försökte ju lagra energi så fort den fick chansen, säger Sofia, i dag 56 år gammal. 

Om hon blivit överdrivet smal kanske någon hade reagerat. Men som det var fick hon ha sin bulimi ifred alldeles för länge.

Ätstörning vanligt även bland vuxna

– Jag hann fylla 37 innan jag började bli frisk. Och jag är inte ensam. Det är många fler än man tror som har ätstörningar långt upp i åldrarna. 

Orsakerna bakom ett problemfyllt förhållande till mat kan vara många. I Sofias fall triggade en tragisk händelse i gång ätstörningen.

– Min storasyster Mia dog i en trafikolycka när jag var 13 år. Det var tragiskt för hela familjen och alla sörjde väl på sitt sätt. Men vi grät inte öppet och pratade inte om våra känslor.

Pappa föreslog att vi skulla banta ihop. Jag fattade att han tyckte att det var jag som behövde banta

Sofia tröståt för att dämpa sorgen. När en kompis började banta hakade hon på. Snart var hon inne i en ond cirkel av hejdlöst ätande den ena dagen och svält den andra. 

När hon åkte till USA för att jobba som barnflicka blev allt värre. Det var svårt att motstå alla frestelser och Sofia började kräkas upp det hon åt. Trots det gick hon upp i vikt.

– Pappa föreslog att vi skulle banta ihop när jag kom hem. Jag fattade ju att han tyckte att det var jag som behövde banta. Det gjorde mig ledsen och drev på ätstörningen ytterligare.

Bulimin blev en vän

Sofia ville vara till lags och ansträngde sig för att bli av med kilona. Bulimin eskalerade, hon åt och kräktes flera gånger om dagen. Allra värst var det på kvällarna. 

– Det är oftast då det går överstyr, för då är man ensam med sin ”vän” ätstörningen. Ingen ser vad man håller på med.

ätstörning
Kognitiv beteendeterapi hjälpte Sofia att hantera ätstörningen.

Bulimin saboterade både Sofias ekonomi och sociala liv. Hon träffade sällan vänner och pengarna gick åt till att köpa stora mängder mat. Som hon sedan spydde upp.

– Jag försökte hålla mig och gå och handla strax innan affären stängde på kvällen. På så sätt skulle jag inte hinna dit en gång till. 

Varje gång Sofia hetsåt kände hon sig lugn. Men lugnet varade bara i några minuter, ångesten kom snabbt tillbaka. Då kräktes hon och så var karusellen i gång. Den snurrade på tills det var tillräckligt sent för att gå och lägga sig. 

– Efter varje matorgie städade jag maniskt för att intala mig själv att den aldrig hade inträffat. Det fick inte finnas några spår av vad jag hållit på med.

Blev deprimerad och slutade äta

Under alla år förblev Sofias bulimi en väl förborgad hemlighet. Nästan ingen anade vad som pågick. Hon lyckades väl i yrkeslivet och jobbade som reseledare och showartist på Sunwing i flera år. 

Hemma i Stockholm blev Sofia showartist på Wallmans Nöjen. Inför publiken spelade hon rollen som lyckad sångerska. Inuti henne var det svart.

Jag bröt ihop, blev deprimerad och slutade äta. Det var uppenbart att jag behövde hjälp

– Jag mådde fruktansvärt dåligt och var arg, bitter och otrevlig mot mina kolleger. Det skäms jag för, men det berodde ju på ätstörningen.

År 2000 blev Sofia av med jobbet. I samma veva sprack ytterligare ett förhållande och båda hennes föräldrar blev svårt sjuka. Nu var botten nådd.

– Jag bröt ihop, blev deprimerad och slutade äta. Det var uppenbart att jag behövde hjälp.

KBT hjälpte Sofia att bli fri

Sofia förstod att hon inte längre kunde fly. Hon var mogen att ta tag i problemen på riktigt. Nu skulle hon bli frisk och fri från ätstörningen en gång för alla.

– Jag gick i kognitiv beteendeterapi och där fick jag hjälp att förstå varför jag var ätstörd.

En viktig insikt var att hennes dåliga självkänsla grundlagts redan i skolan. Sofia behövde lång tid för att lära sig saker och började tidigt intala sig att hon var dum och värdelös.

– Och om man säger det till sig själv varje dag så tror man på det till slut.

Som liten upplevde Sofia också ofta att hon inte fick prata till punkt. Av det drog hon slutsatsen att hon inte var intressant att lyssna till. Hon blev tyst och inåtvänd.

– Ätstörningen började med att min syster dog men den späddes på av allt det andra. Min självkänsla blev bara blev sämre med åren. 

Matorgierna blev färre

Med hjälp av sin terapeut började Sofia kunna se bra sidor hos sig själv. Sakta sjönk det in att hon var värd något.

– Dessutom fattade jag att jag måste våga gräva fram demonerna jag tryckt undan med maten. Man behöver förstå orsakerna till sitt beteende för att kunna göra något åt det.

Så fort något kändes jobbigt ville jag äta

Genom terapin fick Sofia andra verktyg än mat för att hantera känslor. När lusten att hetsäta kom kunde hon hejda sig och tänka efter. Kanske skulle det hjälpa att skrika, gråta eller prata i stället?  

Det gick allt längre mellan bulimiorgierna. Så småningom slapp Sofia dem helt.

– Jag blev fri från symtomen ganska snabbt. Men det tog många, många år innan tankarna på mat försvann. Så fort något kändes jobbigt ville jag äta.

Hjälper andra med ätstörning

En annan viktig del i Sofias tillfrisknande var att hon började lyssna på sina egna behov och drömmar. Vad andra skulle tycka struntade hon faktiskt i. För första gången i sitt liv.

– Jag skaffade min älskade hund Lucy. Och så köpte jag mig ett torp trots att folk sa att det skulle bli för dyrt och jobbigt.

I dag jobbar Sofia med att hjälpa andra med ätstörningar. Hon föreläser ute på skolor och coachar personer som kommit en bit, men inte hela vägen, i sitt tillfrisknande. 

– När man skrivs ut från en ätstörningsenhet till exempel, då behöver man ofta någon som kan vara ett bollplank och hjälpa en vidare. Det är där jag kommer in i bilden. 

Har lärt sig hantera känslor

Att Sofia varit i samma situation som sina klienter inger hopp och förtroende. Hon är ju ett levande exempel på att det går att bli frisk.

Sin mottagning har Sofia hemma i vardagsrummet. Stora, mjuka soffor, fluffiga kuddar och en stilig kakelugn skapar en skön atmosfär. 

I dag hjälper Sofia andra som haft en ätstörning att komma tillbaka till ett normalt liv.

– För att jag ska kunna hjälpa måste de som kommer till mig känna sig trygga och lugna. Jag tror att en mysig hemmiljö bidrar till det. 

På ett litet bord i vardagsrummet fladdrar ett tänt ljus. Vid sidorna om det står två fotografier, ett på Sofias pappa och ett på hunden Lucy. Båda var ett viktigt stöd för Sofia så länge de levde. 

– Självklart saknar jag dem, säger Sofia som nu skaffat en ny hund. Men i dag jag kan hantera sorgen, det är okej att gråta och visa känslor. För 25 år sedan hade jag ätit och kräkts i stället.

Kort om ätstörningar

  • Det finns flera olika ätstörningstyper: anorexi, bulimi, hetsätning och UNS. Det är bara anorexi som definieras av undervikt.  
  • Den vanligaste ätstörningen hos vuxna är UNS (utan närmare specifikation). Begreppet används när det inte går att specificera vilken störning det handlar om. 
  • Ätstörningar ser ut att öka i Sverige. Det finns också indikationer på att allt fler män och vuxna kvinnor insjuknar. 

    Källa: Ätstörning.se och Friskfri.se