Storjungfrun – Sveriges sista vedeldade fyr

Storjungfrun – Sveriges Sista Vedeldade Fyr

Storjungfrun ligger en bra bit ut i Söderhamns skärgård. Här finns fina sandstränder, skogsstigar, klapperstensfält, bastu och mysiga stugor att hyra. Lars Lindstedt visar oss runt på ön där hans far och farfar var fyrmästare.

Från Stenö havsbad utanför Söderhamn tuffar vi sakta ut med M/S Hulda på väg mot Storjungfrun. Ön ligger en bra bit ut i havet och det gungar lite på vägen dit. Efter rysshärjningarna längs hälsingekusten kom de första lotsarna till ön 1721 och som mest bodde 89 personer på ön.

– Skärgården är mycket svårnavigerad här, och man brukar säga att Gud fick stenar över när han skapade jorden och släppte ner dem över Söderhamn. Det är en hel del båtar som har gått på grund här. 1954 blåste det så mycket att jag med egna ögon såg fisk som hade fryst fast i träden, berättar Lars Lindstedt som är ordförande i Storjungfruns Hamnförening.

Söderhamns skärgård är svårnavigerad med mycket sten att se upp för

På avstånd börjar den runda svartvita fyren på Storjungfrun med sitt över 20 meter höga fyrtorn sakta närma sig. Vi landstiger på bryggan och fortsätter upp till fyren. Fyren är fortfarande till nytta för båtfolket och med en solventil tänds fyren när det har blivit mörkt. 1836-38  byggdes två likadana stenkolseldade fyrar, en på Storjungfrun och en på Holmö Gadd.

På Storjungfrun finns fina sandstränder

– En fyr eldades med engelskt kol, och en med svenskt kol. Tanken var att se vilken kol som lyste bäst. Det var den engelska kolen som var bäst, men det visste ju alla redan, berättar Lars Lindstedt, vars pappa, Gösta och farfar, Karl har varit fyrmästare på Storjungfrun.

1952 fick Lars Lindstedts pappa arbete som fyrmästare på Storjungfrun, och hans mamma var fiskardotter på ön. Själv tillbringade Lars och hans bror hela sommarlovet här, och nu bor han på ön från maj till september, i det hus som har varit i familjens ägo ända sen 1919.   

Lars Lindstedts pappa arbetade som fyrmästare på Storjungfrun redan 1952 och Lars tillbringade alla sina somrar på ön.

– Pappa skickade ofta upp mig och min bror i fyren för att tända den på kvällen. Min pappa har även arbetat på Femörehuvud, Hävringe och Häradsskär, och mamma brukade säga att jag blev till på Häradsskär, säger Lars och ler.

Lars har många minnen på den tre km lång ön där han kan varenda rot och sten. Han minns på 50-talet när de kunde gå över isen till Vallvik på fastlandet för att köpa mat.

– En gång när vi hade gått halva vägen över isen så kom isbrytaren, och vi fick hoppa på isflaken. Pappa åkte ibland in till Söderhamn för att handla, och när jag var en liten grabb brukade mamma skicka upp mig i en tall som stod i närheten av fyren för att spana ut över havet efter pappa. När jag såg honom så var det lagom för henne att sätta på potatisen. Vid några tillfällen så ramlade telefonkabeln som gick tvärsöver ön ner så att telefonförbindelsen försvann. Jag och min bror gick i skolan i Söderhamn, och vid ett tillfälle kunde vi under två månaders tid inte få kontakt med våra föräldrar. Vi visste inte om det hade hänt dem något, eller om de överhuvudtaget levde.

Vi klättrar uppför trappan till fyren och härifrån har man en vidsträckt utsikt över öns små röda stugor, väderstationen, Fyrhamnen, kapellet som byggdes 1619, den karga, steniga naturen och den vida horisonten. Storjungfrun är naturreservat och har 14 km vandringsstigar som leder genom blåbärsskogen till den fina sandstranden Toppartall som ligger i en bukt på den andra sidan av ön.

– Jag har sett solen gå upp tre gånger på samma dag. En gång häruppifrån fyren, en gång vid foten av fyren och när vi var ute på havet och drog upp näten, berättar Lars.

Info: Från maj – augusti går båten från Stenö havsbad & camping ett par dagar i veckan, och det finns mysiga små stugor med brunn på gården att hyra. Fyrhamnen har en gästhamn samt bastu och vid Toppartalls sandstrand finns det en brygga och grillplatser.

Läs mer:

STF – Storjungfruns vandrarhem

På ön finns mysiga stugor man kan hyra