Här tränas valpar av tungt kriminella kvinnor

Här Tränas Valpar Av Tungt Kriminella Kvinnor

På ett kvinnofängelse i New Jersey tränas valpar upp till att bli bombhundar. Valparna bor i kvinnornas celler och tillbringar dygnet runt med dem. Tungt kriminella kvinnor får uppleva ovillkorlig kärlek och en chans att visa att de har en viktig uppgift i samhället. Hundarna förändrar kvinnornas sätt att tänka och har en stor positiv inverkan på deras liv.

Text Hélène Lundgren

Foto Felix Oppenheim

En gråmulen vårmorgon anländer vi till Edna Mahan Correctional Facilities i New Jersey. Här sitter 800 kvinnor varav många avtjänar långa fängelsestraff. Vi går igenom säkerheten och vakten ber oss lämna pass, mobiltelefoner och alla pengar i receptionen innan vi blir lotsade in på anstalten.

Utanför en avskild byggnad står en staty av en färgglad målad hund som kallas Majesty. Här sitter 15 kvinnor som frivilligt deltar i ett program som heter Puppies Behind Bars. Deras jobb är att träna upp 12  – 22 veckor gamla labradorvalpar som sen ska kunna börja arbeta som bombhundar hos polisen, FBI och CIA.

Efter terrordåden den 11 september har efterfrågan på bombhundar ökat i USA. De kvinnor som vill delta, sitter inne i minst ett år och blir tvungna att visa upp ett gott uppförande innan de kan ansöka och bli godkända som hundtränare. Projektet startades av organisationen Puppies Behind Bars och finns på sju fängelser i New York, New Jersey och Connecticut.

Gloria Gilbert Stoga som startade Puppies Behind Bars för 15 år sen hade sett ett TV program om fängelsehundar i Ohio vilket inspirerade henne. Hon började med att träna upp två servicehundar inne på ett fängelse. Projektet blev lyckat och förutom servicehundar tränas även bombhundar upp. Gloria insåg att få människor har 24 timmar om dygnet att träna upp hundar. I fängelset är tid däremot något som det finns gott om. 

– Vi introducerade programmet 2001 och i början var det svårt att starta upp med många praktiska frågor som först måste lösas. Nu fungerar projektet mycket bra. Kvinnorna är mycket motiverade och de arbetar så hårt med hundarna. Det är underbart att se hur kvinnorna verkligen ger sig hän sin uppgift. De blir tvungna att kommunicera med varandra och kvinnorna förbättrar också sina egna färdigheter. Kvinnorna kommer från olika bakgrund, en del är utbildade, andra inte och de har alla olika egenskaper som de kan tillföra till arbetet med hundarna, säger Linda Hausold som är samordnare inne på fängelset.

På Edna Mahan tränas hundarna upp för att arbeta som bombhundar medan på andra fängelser tränas de upp för att bli servicehundar. Speciellt efter krigen i Afghanistan och Irak var det många veteraner som behövde en servicehund. En gång i veckan kommer instruktörer från Puppies Behind Bars för att hjälpa till med träningen av hundarna. Inne i samlingsrummet har alla kvinnor och hundar samlats för dagens genomgång och lektioner. Väggarna inne i rummet har kvinnorna själva målat med gulliga, färgstarka hundmotiv och det känns mera som att komma in på en dagisavdelning. 

– Ibland är det lätt att glömma bort att vi faktiskt befinner oss inne på ett fängelse, säger Joan Neumann som är en av Puppies Behind Bars instruktörer.  

Väggarna i samlingsrummet har kvinnorna själva målat med färgstarka hundmotiv.

Hela rummet är fullt av stora och små labradorer som ligger och sover vid kvinnornas fötter. Kvinnorna går varvet runt och berättar om sig själva, sina hundar och hur länge de har arbetat med Puppies Behind Bars. 

– Jag kommer ihåg alla hundar som jag har tränat upp. Ibland får jag foton och hör nyheter om hur det har gått för dem sen de har lämnat fängelset, säger Patricia som snart, själv ska lämna fängelset efter att ha tränat upp sju hundar under sex års tid.

Några kvinnor har hand om sin första hund medan andra har tränat upp flera valpar tidigare. En del av kvinnorna är avbytare och andra hjälper till när det behövs, innan det själva får en egen hund att ta hand om.

– Det är svårt att lämna ifrån sig valparna när man har haft dem under så lång tid, säger Erika som har tränat upp sju hundar under fem års tid. 

– Vi vet att hundarna inte är våra egna. De är arbetshundar som ska ut och göra ett bra arbete i framtiden. Vi skämmer inte bort dem och låter dem inte sova på sängen eller ger dem människomat, berättar Cecilia Chen. 

Cecilia Chen, 37, är dömd för mord. Här är hon i sin cell med sin valp Suki.
Cecilia Chen, 37, är dömd för mord. Här är hon i sin cell med sin valp Suki.

Alla kvinnorna är fulla av entusiasm och berättar om hur mycket arbetet med hundarna har gett dem. 

– Jag får en känsla av frid, självkänsla och självförtroende genom att träna upp hundarna, säger Karen. 

– Jag har lärt mig mycket under den här tiden och har hittat en passion i livet. När jag kommer ut från fängelset vill jag starta en firma som tränar upp hundar till olika myndigheter. Jag var mycket ung när jag hamnade i fängelse och hundarna har visat mig att jag måste ändra på mitt liv. Hundarna är beroende av oss och jag har själv ett eget barn vilket gör mig påmind om att det är samma sak. Arbetet med hundarna har lärt mig att ta ansvar, säger Robin Freudenberger som har tränat upp fem hundar under fyra års tid. 

Många av kvinnorna har egna barn och genom hundarna får de också en möjlighet att ha något att berätta om för sina barn. De har något att vara stolta över och kan visa upp för barnen att deras arbete är viktigt för samhället. När det är besökstid kan de ta med sig hundarna in till besöksrummet vilket barnen tycker är roligt. 

– Det är mycket arbete med hundarna. Hundarna ska tränas tre – fyra timmar om dagen, de ska hållas rena, borstas, masseras och klorna ska klippas men det är ett rent nöje. Jag får en chans att ge något tillbaka till samhället. När hundarna lyckas känner man sig riktigt nöjd, säger Stacey.

Det ser ut att bli dåligt väder och innan det börjar regna går vi snabbt ut på gården för att träna sök med hundarna. En och en ska hundarna genom lek lära sig hitta en hoprullad handduk som har en stark hunddoft. Jamillah är först ut med hunden Toni som är 15 månader. Hon gömmer handduken för Toni så att hon inte ser den och uppmuntrar henne att hitta handduken. De yngre hundarna sitter på avstånd och tittar nyfiket på när de andra hundarna ivrigt söker efter handduken. Robin med sin fyra månader gamla valp Joy springer glatt iväg för att leta efter en liten hoprullad handduk när det är hennes tur. 

När regnet kommer fortsätter träningen inne i samlingsrummet där hundarnas uppmärksamhet ska tränas genom rösten och kroppsrörelser. 

– Ryck inte i kopplet utan försök att fånga hundens uppmärksamhet genom rösten. Att hundarna lyssnar på er är livsviktigt när de ska arbeta som bombhundar. Det kan rädda deras liv, säger Jan Brady som är en av Puppies Behind Bars instruktörer.   

Hundarna tränas bland annat i att söka igenom trånga utrymmen genom att lära sig krypa under plaststolar.

Instruktörerna Jan och Joan plockar fram några plaststolar för att hundarna ska lära sig att krypa under stolarna och backa ut från trånga utrymmen. Med hjälp av en lång tygtunnel tränas hundarna att krypa igenom en tunnel för att vänja sig vid att söka igenom trånga utrymmen. På andra sidan tunneln står kvinnorna och ropar för att locka dem att ta sig igenom hela tunneln.  

– Det är den enda gången vi använder mat för att locka hundarna, förklarar Cecilia Chan.

Några av valparna är inte rumsrena ännu och de kvinnor som har små valpar måste springa ut med dem en gång i kvarten. 

– Det är min första valp som jag tar hand om, tidigare har jag haft två äldre hundar. Jag har bara haft Bell i fyra dagar och måste springa ut och in med henne hela tiden, säger Carlita och rusar iväg med valpen Bell i famnen.

Kvinnorna är ansvariga för hundarna och på baksidan av byggnaden finns en liten rastplats där hundarna rastas och kan leka med varandra. Varje hund har också sin egen bok som är en slags journal över deras liv med foton och uppgifter om hur det går för dem. Det finns även frivilliga volontärer som tar med sig hundarna på små utflykter utanför fängelset. De får se barn som leker, en idrottsplan, trafik eller kanske en helgtur till New York för att vänja sig vid vardagslivet utanför fängelset.  

Hundarna sover i en hundbur på golvet inne i kvinnornas celler. Jamillah tar oss med till hennes cell där 17 månader gamla Toni bor tillsammans med henne. 

Jamillah Walton,52, är dömd för beväpnat rån. Här är hon i sin cell med labradoren Toni.

– Här bor Prinsessan, säger Jamillah. Att träna henne ger mig en känsla av frid och tillfredställelse. Ibland när jag vaknar på morgonen och har en dålig dag blir jag lycklig av att titta ner på golvet och se att hon är där i rummet hos mig. I början såg det svårt ut att träna upp hundarna och det tog lång tid innan jag kände mig redo att söka till programmet. Nu skulle ingenting få mig att ge upp arbetet som hundtränare, säger Jamillah Walton som sitter inne 12 år för väpnat rån. 

Kvinnornas celler är bara runt två meter breda och tre meter långa. Inne i den minimala cellen finns ett klädskåp i plåt, en hylla, fläkt, några hinkar, en toalett direkt på golvet, handfat, en liten säng och plats för hundburen på golvet. Cellerna är alla individuellt inredda med lite vykort, böcker, en kalender, en matta och lite dukar.  

Cecilia Chen, 37, och hennes valp Suki

– Det här min kennel som Cecilia kallar cellen. När jag var liten hade vi alltid mycket djur hemma i min familj och jag kan inte leva utan hundar. Djur har en ren själ och är alltid kärleksfulla och sanningsenliga. De ger mitt liv en mening. Jag lär mig nya saker hela tiden och det är en annorlunda filosofi hur man tränar upp en hund här, säger den medicinska läkaren Cecilia Chen som har suttit i fängelse i fem år för mordförsök.

Många av kvinnorna sitter inne för mycket tunga brott och det fina med hundar är att de inte har några förutfattade meningar. Hundarna gör ingen skillnad på om en person har mördat en annan människa. De visar precis lika mycket kärlek som till en person som aldrig har varit i närheten av ett fängelse. När hundarna behandlas med kärlek, tålamod, konsekvens och tydlighet så ger de så mycket mer tillbaka.

Robin Freudenberger, 31, har fem år kvar på sitt 18-åriga straff för mord. Här är hon i sin cell med sin valp Joy.

– Vi hade flera hundar hemma när jag var liten. Därför var det flera här inne på fängelset som uppmuntrade mig att söka till programmet. Det tog dock tid innan jag kände mig redo. När jag var yngre brukade jag vara mycket arg. Genom hundarna har jag lärt mig tålamod och hur jag ska hantera min ilska. Tiden går så mycket snabbare nu. När jag vaknar på morgonen tar jag med mig hunden till arbetet.  Jag har något att älska och hundarna har visat mig vad ovillkorlig kärlek är. Varje steg som hundarna tar är för ett större syfte, säger Robin Freudenberger som har suttit i fängelse under tretton års tid för grovt dråp. 

Det är härligt att se hur det riktigt lyser av hopp i ögonen på Robin. Hon har hittat en uppgift i livet som hon är duktig på. Ett arbete som hon är stolt över. Hundarna kan verkligen förändra kvinnornas syn på sig själva. Det är inte bara kvinnorna som tränar hundarna. Hundarna hjälper också kvinnorna att visa kärlek och att ta ansvar. Lite lätt omtumlade lämnar vi kvinnofängelset i New Jersey och ser solen spricka upp genom molnen. Det sista vi ser är några rådjur som lugnt går och betar i friheten precis utanför grindarna. 

Felix Oppenheim

Freelance photographer since 1979. Travel, sports, nature, outdoor, adventure, portraits, corporate etc.