Vintervandring blev bästa botemedlet

Vintervandring Blev Bästa Botemedlet

Att vandra i naturen blev en stark vändpunkt för Maria Atterving efter många år av kronisk smärta och feber. Vandringen blev en del av rehabiliteringen från sjukdomen Endometrios, som gjorde att hon under år 2012 var sjukskriven i flera månader.

Genom kostrekommendationer och näringstillskott blev Maria piggare samtidigt som febern och värken försvann. Hon kunde börja promenera längre sträckor och nu ger hon sig ut året runt och vandrar i naturen så mycket hon kan. År 2013 besteg hon Sydtoppen av Kebnekaise på egen hand och snart har hon slutfört alla etapper på Sörmlandsleden.

– Min kropp mår så extremt bra av att vandra och det är en fullständig avkoppling. Frihetskänslan och motionen jag får när jag vandrar gör att jag kan leva fullständigt i nuet. Det gör också att jag kan bottna ordentligt i mig själv, säger Maria Atterving.

Maria Atterving vandring Sörmlandsleden etapp 17
Maria Atterving på vandring längs Sörmlandsleden etapp 17

Det är en snöig lördagskväll i januari och snön hänger tung på granarna när vi pulsar fram genom skogen. Vi är på väg till Finnsjön som ligger insvept i ett tjockt lager av snö. När vi kommer fram har Maria precis fått igång elden framför vindskyddet. Under dagen har hon gått etapp 17 och 18 på Sörmlandsleden från Ånhammar till Finnsjön som ligger mellan Malmköping och Åkers Styckebruk.

– Det har varit en mycket omväxlande vandring idag med granskog, björkar, hällmarker och gruvområdet vid Starrsäter. På grund av snön har det inte varit så lätt att se var man sätter fötterna, och jag har redan druttat i backen tre gånger. Vid en sjö träffade jag på några fiskebönder som planterade ut laxar och bjöd mig på whisky.

Maria började göra långvandringar för några år sen. När hon var yngre var hon ute på fjällvandringar med sin familj varje sommar, men det upphörde när hon blev lite äldre. Nu har hon hittat tillbaka till glädjen av att vara utomhus igen. Det började med att en kompis frågade om Maria inte kunde följa med henne på en vandring längs Sörmlandsleden. Hon ville ha sällskap och i mitten av november la hon ut en blänkare på Facebook att hon ville vandra på Sörmlandsleden.

– Jag var sjukskriven och trött på att vara sjuk. Istället för att vara inne och vara sjuk, kunde jag ju lika bra vara sjuk ute, tänkte jag. Jag behövde en förändring och ville hellre vara ute och ha ont, än att sitta instängd hemma. Går det inte, så får jag väl vända. Under vandringen blev jag faktiskt bättre, och upptäckte att det var lättare att leva med smärtan utomhus.

År 2014 gjorde Maria tretton olika vandringar, de flesta på Sörmlandsleden och även i Jämtlandsfjällen.

– Sist när jag var ute, såg jag två rejäla älgtjurar och en älgko som stod sju – åtta meter ifrån mig och diade sina kalvar. Hon upptäckte inte mig, och jag stod blickstilla tills kalvarna var klara. Jag var livrädd att hon skulle få upp vittringen. Att vandra i fantastiska landskap väcker verkligen frihetskänslan, äventyret och upptäckarlustan. Det känns ibland som att man befinner sig mitt i ett vackert konstverk. Därför gillar jag vandring så mycket.

Det är verkligen berikande att kunna få uppleva naturen under årets alla årstider, och inte bara under sommaren. I vintras var Maria ute på flera vandringsturer längs Sörmlandsleden och helst övernattar hon i de välordnade timrade vindskydden som finns längs leden.

Maria och vinterlandskap
Bästa tiden att vandra enligt Maria Atterving är på vintern

– Det är som en vandringskamrat säger, ett enda stort vardagsrum utomhus, och det är konstigt att det inte är trängsel här ute i skogen så här års. Jag tycker nästan att det är vackrare nu med snön, och jag föredrar att vandra på vintern istället för på en stekhet sommar. På sommaren brukar jag inte vara ute så mycket, men är jag det, så har jag med mig ett myggnät som jag kan spänna upp i taket på vindskyddet.

Sörmlandsleden är en av Sveriges längsta leder som går 100 mil genom Sörmlands djupa skogar, över berg och förbi sjöar och byar. Leden börjar i Björkhagen som är en förort i Stockholm och fortsätter runt hela Sörmland. Maria är själv ansvarig för en del av leden mellan Paradiset och Hemfosa. Det är en fantastiskt välordnad vandringsled markerad med orangefärgade markeringar runt träden. Längs hela leden finns det många välskötta rastplatser, eldstäder och vindskydd. Ibland finns det även en yxa eller en såg att hugga upp veden med.

– Att se till att man har en eld är viktigt. När jag var ute och vandrade under nyår så frös jag bara en gång, men då var jag hungrig när jag kom fram till lägerplatsen.

Att det kan vara kallt att vara ute och vandra mitt i vintern är ingenting som bekommer Maria. Men ibland när hon ska till jobbet, och det är riktigt dåligt väder med mycket regn, så kan hon komma på sig själv med att tänka ”usch vilket dåligt väder”.

Maria Atterving vid Finnsjöns vindskydd på Sörmlandsleden etapp 17

– Tänk att det här vädret är jag ute och vandrar i, och till och med sover ute. Men då är jag mentalt inställd på det. Det är annorlunda. Även ett oväder kan vara vackert. Det är ett äventyr när man vandrar på okända marker. När man sitter där torr och varm i sitt läger är det skönt att veta att det går att klara sig bra i naturen under alla årstider. Att vandra på Sörmlandsleden känns säkert även vintertid då det alltid är ganska nära till tätorter.

Maria Attervingvid lägerelden
Matlagning vid elden

Maria har satt igång att laga en stor middag på elden framför vindskyddet. Det brukar mest bli någon frystorkad gryta som man bara behöver tillsätta vatten till, och Maria har alltid med sig parmesan och chiliflakes för att piffa till middagen lite. Under nyår var Maria ute på en veckas vandring och då hade hon med sig 17 kg packning.

Maria Atterving har tänt en eld vid vindskyddet på Sörmlandsleden

– En kamrat bar på champagnen och hade med sig riktig kaviar från Ukraina.

Värmen från eldstaden sprider sig i den stilla vinternatten och det ser så mysigt och hemtrevligt ut där i vindskyddet. Maria har satt på sig alla kläderna och ska just krypa ner i sin varma sovsäck som klarar vinterkylan bra. Blir det för varmt kan hon alltid ta av sig lite kläder senare.

Maria förbereder sig för att sova i vindskyddet

– Det här är ett toppenbra vindskydd och jag sover så gott ute. Klockan sex på morgonen brukar jag gå upp, vandra i minusgrader och sen sova på kottar. Jag måste vara lagd åt det äventyrliga hållet, säger Maria och skrattar.

Redan klockan nio på kvällen somnar Maria medan snön fortsätter att falla på träden och hon sover ända till gryningen. Nästa dag har det fallit ännu mera snö på leden och det blir en fin vandring över kalhyggen och snötäckta spångar tillbaka till stora vägen där en taxi ska hämta upp henne.

Felix Oppenheim

Freelance photographer since 1979. Travel, sports, nature, outdoor, adventure, portraits, corporate etc.